Stockholmskällan

Historia i ord, ljud och bild
Två kvinnor håller på med hushållsarbete i ett rum med svag belysning.
Handkammarinteriör, där två kvinnor håller på med hushållsarbete. Konstnär: Pehr Hilleström 1795, Stadsmuseet i Stockholm.

1700-talet i Stockholm

Här hittar du kortfattade nedslag i Stockholms 1700-tal, med hjälp av historiska källmaterial ur museernas, arkivens och bibliotekens samlingar. Vad berättar 1700-talsmaterial om hur det var att vara barn på den här tiden? Vad tillverkades i ett kritbruk? Och vad var gråkolt?

I början av 1700-talet minskade Stockholms befolkning, både på grund av de långa krigen och för att sjukdomar skördade liv. Runt år 1700 bodde ungefär 40 000 personer i staden.

Vid mitten av 1700-talet började Stockholms stad att föra statistik över befolkningstillväxten, och konstaterade att det dog många fler än det föddes. Det var tack vare den stora inflyttningen som staden blev större. I slutet av seklet hade befolkningen vuxit till cirka 75 000 invånare.

Den sista pesten härjar och första sjukhuset öppnar

1710-1711 drabbades Stockholm av sin senaste svåra pestepidemi. Uppemot en tredjedel av stadens befolkning dog i pesten. Husen där det fanns pestsjuka märktes med vita kors eller tygstycken och det var förbjudet att hålla fest under tiden som sjukdomen härjade i staden.

1752 startade Sveriges första sjukhus i modern bemärkelse i Stockholm, Serafimerlasarettet. Från början hade sjukhuset bara åtta vårdplatser, men det byggdes snart ut och blev större. I mitten av 1700-talet anställde stadens Collegium medicum också tre fattigläkare som skulle ge vård åt Stockholms fattiga befolkning.

Utvalt källmaterial om sjukdomar och sjukhus på 1700-talet

Att vara barn på 1700-talet

1700-talets barn lekte lekar och hittade på bus och rackartyg precis som alla tiders ungar gjort, och när de skulle sova sjöng deras föräldrar vaggvisor för dem. Barnadödligheten var hög och omkring en femtedel av alla spädbarn dog innan de fyllde ett år. Människor visste fortfarande inte hur smittor kunde spridas med förorenat vatten till exempel och det fanns inte utvecklade mediciner mot många av de sjukdomar som vi idag kan behandla enkelt.

På 1700-talet var det inte obligatoriskt att gå i skola. Det var framför allt barn ur rikare familjer som fick chansen att utbilda sig. Barnarbete var både tillåtet och vanligt för de fattiga i Stockholm.

Många barn växte upp utan sin familj

Under 1700-talet var det inte accepterat för en kvinna att föda barn utan att vara gift. Sex utanför äktenskapet sågs som en synd och kunde leda till rättegång och bestraffning. En del kvinnor begick självmord eller dödade sina barn för att slippa skammen och den svåra situation som de skulle hamna i med ett barn att försörja. 

Kung Gustav III bestämde därför att kvinnor skulle kunna föda sina barn anonymt, utan att behöva uppge sitt eget eller faderns namn. Barnen blev omhändertagna på Allmänna Barnhuset som låg i hörnet av Drottninggatan och Barnhemsgatan. Dit kunde föräldrar också lämna sina barn om de inte hade råd att försörja familjen. Det kostade pengar att lämna in barn på barnhuset, och det hände att spädbarn lämnades på gatan utanför av de som inte hade råd. Kvinnor som ammade kunde ta anställning på barnhuset och ge mjölk åt föräldralösa barn som betalning för att lämna sitt eget.

I slutet av 1700-talet ändrade Allmänna Barnhuset sin verksamhet. Tidigare hade barnen bott på barnhemmet, men under 1787 och 1788 placerades de intagna barnen ut i fosterfamiljer istället, bland annat i Hälsingland och Östergötland. Allmänna Barnhuset gjorde kontroller och uppföljningar för att se hur barnen utvecklades och mådde i sina fosterhemsplaceringar.

Utvalt källmaterial om barn på 1700-talet

Stockholm brinner!

Stockholm drabbades av bränder flera gånger under 1700-talet. Allt ljus och all värme kom från levande eld i form av vaxljus, ljus av talg eller brasor. 1749 bestämde Stockholms stad att husägarna ansvarade för gatubelysning under mörka kvällar. På grund av brandrisken var det förbjudet att gå med facklor för att lysa sin väg, men en lykta med instängd låga kunde gå bra. En gnista som sprätte iväg kunde snabbt sprida sig mellan trähusen.

I Katarinabranden på Södermalm 1723 förstördes 500 hus inklusive Katarina kyrka. 1751 startade en brand i Klarakvarteren på Norrmalm, men elden blev så häftig att den spred sig med hjälp av vinden över Riddarfjärden till Södermalm också. 1759 drabbades Södermalm ytterligare en gång av storbrand. Elden startade i en bagarstuga där Brännkyrkagatan numera ligger, och bland annat Maria Magdalena kyrka förstördes.

Kakelugnens eld värmer längre

Kakelugnen är en ny uppfinning under 1700-talet. Den varma röken från elden går i murade kanaler genom den murade och kaklade spisen. På så sätt värms stenen upp och den lagrar värmen så att rummet hålls varmt även efter att elden har slocknat, och elden behöver inte passas dag och natt heller.

Utvalt källmaterial om stadsbränder i Stockholm

Stockholmarna snusade och rökte pipa

Många av 1700-talets stockholmare var rökare. Bland de rika var det också populärt att snusa. Det vanligaste sättet att röka tobak var att stoppa den i pipor av krita och tända på. Kritpiporna var tillverkade av en sorts lera och gick lätt sönder. Under 1600-talet importerades kritorna från bland annat Nederländerna, men på 1700-talet finns det pipbruk som tillverkade kritpipor i Stockholm.

Utvalt källmaterial om tobak på 1700-talet

Stockholm bygger nytt

På 1700-talet låg Stockholms centrum i Gamla stan, det som då hette Staden mellan broarna. Under början av 1700-talet var Sveriges befolkning krigstrött efter stormaktstidens långa krig. Landets finanser var i dåligt skick och det byggdes färre palats och stora byggnader än under 1600-talet.

Det nybyggda, då ljusgula, slottet i italiensk barockstil stod i alla fall helt färdigt på 1770-talet, men 1754 hade kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttat in. Ungefär samtidigt revs den gamla Rådstugan, stadens rådhus, och stadens nya börshus byggdes på platsen vid Stortorget. 

Gustav Adolfs torg kallades "Norrmalmstorg" på 1700-talet, och där byggdes i slutet av seklet två byggnader som spegelbilder på varsin sida av torget. I den ena låg Stockholms första operahus, Gustav III:s opera. Den revs 1892, men tvärsöver torget ligger fortfarande Arvfurstens palats som alltså ser ungefär likadant ut.

Stockholm bredde också ut sig över Norrmalm, där kungen gav namn till Adolf Fredriks kyrka som byggdes 1768-1774. Kyrkans arkitektur är influerad av både rokoko och den klassiska stil som kallas gustaviansk stil i Sverige. Barocken, rokokon och den gustavianska stilen avlöste varandra i popularitet under 1700-talet.

1713 bestämde Stockholms stad att alla som ville bygga om eller bygga ett nytt hus skulle lämna in en ritning för bygglov. Så är det fortfarande och därför har Stockholm världens längsta serie med bygglovsritningar. 2,5 miljoner ritningar ingår i arkivet och 2011 utsåg FN-organet UNESCO samlingen till ett världsminne.

Utvalt källmaterial om byggnader i Stockholm från 1700-talet

Närproducerat glas och porslin

Flera länder grundade Ostindiska kompanier för handeln av bland annat porslin, teer och kryddor under 1600-talet. Européerna kunde inte tillverka det tunna och relativt starka porslinet själva utan bara andra former av lergods, som fajans.

Porslinet var till en början en statusfylld lyxprodukt. En del porslinsföremål berättar ganska mycket om kulturen och om samhället på 1700-talet. Till exempel blev det importerade kaffet mycket populärt, framför allt bland den rikare befolkningen. Då utvecklade fabrikerna produkter som kaffeserviser och crème-koppar i porslin.

Mariebergs porslinsfabrik på Kungsholmen började tillverka det första svenska porslinet 1759, men det dröjde in på 1800-talet innan produktionen kom igång i större skala. Rörstrands porslinfabrik köpte så småningom upp Marieberg och fortsatte porslinstillverkningen i Stockholm till 1926 då tillverkningen flyttades till Göteborg och Lidköping.

På Kungsholmen låg också ett glasbruk under 1700-talet. Så småningom blev konkurrensen från andra svenska glasbruk för stor och 1815 stängde tillverkningen. En anledning var att smältugnarna krävde så mycket ved, och att det var svårare eller dyrare att få tag på i Stockholm än i andra delar av landet.

Utvalt källmaterial om glas och porslin från 1700-talet

Fatbursjön låg mitt på Södermalm

Fatburssjön låg på den plats som numera ungefär motsvarar Fatbursparken och Södra station. En fatabur är ett gammalt ord för matförråd, och det var precis vad sjön fungerade som. Den var rik på färskt vatten och fisk. Under århundradena gjorde stockholmarna sjön mindre och mindre, både genom att ändra utloppen till Årstaviken och genom att fylla igen sjön för att utvinna mer mark för gator och hus.

Under 1700-talet sänktes vattennivån och vattenkvaliteten blev sämre. Sjön användes som dumpningsplats, bland annat av latrintunnor från dassen på Södermalm. Malariamyggor trivdes i det stillastående sjövattnet och i slutet av 1850-talet fylldes sjön igen helt och hållet.

I området runt Fatburssjön låg flera långa repslagarbanor för att tillverka rep.

Utvalt material om området kring Fatburssjön

Kvarnarna i staden gav mjöl och olja

Det fanns kvarnar på flera platser i Stockholm, ända till slutet av 1800-talet. Väderkvarnarna drevs av vinden och stod ofta på höjder i staden, till exempel vid Tegnérlunden. Kvarnarna användes för att mala säd till mjöl eller för att pressa fram olja ur lin och andra växter.

Vid Årsta gård mynnar Årstaån ut i Årstaviken. Idag är det bara en liten bäckfåra kvar, men under 1700-talet forsade vattnet fortfarande fram och passade att använda som vattenkraft. Styrkan i forsen drev Årsta kvarn. Kvarnbyggnaden revs 1930.

Fest, firande och katastrof i 1700-talets Stockholm

En del av de högtider som många fortfarande firar i Sverige, firades under 1700-talet också. Julen var en lång festperiod, och fram till 1772 var inte bara juldagen och annandagen lediga utan också tredje- och fjärdedag jul. På 1700-talet fanns däremot ingen jultomte och julklappen var ofta ett vedträ som kastades in i farstun med ett klapprande ljud.

Traditionen med julbocken startade under 1700-talet. Grupper av ungdomar kunde gå mellan husen kring jul och sjunga sånger i utbyte mot mat och pengar. En i gänget var utklädd till bock med en mask av halm för ansiktet.

De styrande i Stockholms råd var inte roade av det lustiga firandet och förbjöd julbocken 1721. Rådet menade att firandet var "fåfängeligheter" och att julen istället var till för

innerlig hiertans andacht

Kungliga högtider firades ofta med gatufester. 1791 återvände Gustav III från en resa till Aachen, nära gränsen mellan dagens Tyskland och Frankrike. I Kungsträdgårdens norra ände stod "Vauxhallen", en nöjeslokal för konserter och liknande. Den 21 augusti 1791 var hela pavilijongen illuminerad och utsmyckad med ljus och marschaller för att fira kungens återkomst.

En annan kunglig folkfest slutade i katastrof. Den 30 december 1778 skulle Stockholms borgare fira kronprins Gustav Adolfs födelse. På dåvarande Norrmalmstorg, numera Gustav Adolfs torg, dukades mat och dryck för 2000 personer fram. Det kom ungefär dubbelt så många och i trängseln trampades över 60 personer ihjäl.

Religionens roll börjar förändras

När 1700-talet börjar är det förbjudet att tillhöra någon annan tro än det protestantiska kristendomen i Sverige och följa den evangelisk-lutherska läran så som den predikas i kyrkorna. Prästerna skulle kontrollera att folket kunde de viktigaste bönerna och berättelserna ur bibeln och följde det som kyrkan lärde ut. Det var förbjudet att hålla gudstjänster utanför kyrkan.

1731 hade en grupp stockholmare bildat en religiös grupp som kallades Gråkoltarna, efter sina enkla, grå kläder. Gråkoltarna var kristna men tolkade religionen annorlunda än Svenska kyrkan. De tyckte illa om rikedom och överflöd, gav sina tidigare kläder till fattiga och protesterade mot kyrkan. Några av stadens mest ansedda präster fick i uppdrag att undervisa och försöka att omvända gråkoltarna till den tillåtna läran. Flera kvinnor dömdes att sitta på spinnhuset eftersom de saknade arbete.

Först 1779 blev det tillåtet att leva som jude i Sverige. Då införde Sverige begränsad religionsfrihet som tillät att judiska invandrare behöll sin tro. Under 1700-talet finns det flera exempel på judar som konverterat till kristendomen och därför också fick tillåtelse att bo i landet.

Två år senare införde Gustav III Toleransediktet som gjorde det möjligt också för katoliker och andra kristna än protestanter att behålla sin när de bosatte sig i Sverige. De här förändringarna är en del av upplysningstiden, där religionen förlorar den starka positionen den haft tidigare som förklaringsmodell och rättesnöre, för att ge mer plats åt andra filosofiska och moraliska principer.  

Utvalt källmaterial om religion på 1700-talet

Roddarmadammerna, Sevenbom, och Bellman – några Stockholmskaraktärer på 1700-talet

Stockholm hade färre broar på 1700-talet än i dag, och snabbaste sättet att ta sig mellan öarna var att ta båten. Roddarmadammerna skötte de flesta och mot betalning rodde de människor från malm till malm. 1722 bestämde Stockholms stad fasta priser för roddturerna, det kostade till exempel 1 daler och 4 öre för resan mellan Kornhamn och Liljeholmen.

Johan Sevenbom studerade konst i Paris och kom tillbaka till Stockholm 1760. Han målade Stockholm från olika utsiktspunkter och kom på så sätt att dokumentera en stor del av staden under andra hälften av 1700-talet.

Carl Michael Bellman skrev visor om både människor, platser och livet i 1700-talets Stockholm. Många av karaktärerna i hans sånger återkommer, och de flesta bygger på verkliga personer i hans samtid. Fredman var urmakare och Ulla Winbladh hette egentligen Maria Christina Kjellström. Bellmans visor sjungs fortfarande i våra dagar.

 

Utvalt källmaterial om roddarmadammer, Sevenbom och Bellman

Biblioteket tipsar: Åtta litteraturtips om 1700-talet

Uppdaterad