Pokal från Kungsholms glasbruk

Så vacker och så skör. En glaspokal med lock, knappt 30 cm hög med klockformad kupa och rikt profilerat ben. Kupan är på ena sidan graverad med Adolf Fredriks namnschiffer krönt med en kunglig krona och omgivet av palm- och lagerkvistar. På den motsatta sidan en sol med strålar. Foten och locket har båda gravyr med en blomma och palm- och lagerblad.

Pokalen tillverkades vid Kungsholms glasbruk i Stockholm någon gång mellan 1751 och 1771. Vi vet inte av vem och hur den använts när den var ny. Museet köpte pokalen den 1 oktober 1938 från antikhandlare N M Åmell på Regeringsgatan 55.

Kungsholms glasbruk
Kungsholms glasbruks historia börjar då den italienske äventyraren och tiggarmunken Giacomo Bernardino Scapitta kom till Stockholm 1675. Han lyckades under namn av markis Guagnini och med löften om tillverkning av magnifika glasvaror dupera bland andra överståthållaren Rålamb.

Ett bolag med namnet Christall och Glaas Compagniet bildades och privilegium gavs den 24 januari 1676. Skickliga italienska glasblåsare rekryterades dels från England och även från Melchior Jungs glasbruk på söder i Stockholm.

De tio första åren låg bruket i närheten av Sankta Klara kyrka, men på grund av brandfaran flyttades det 1686 till andra sidan Klara sjö på området väster om nuvarande Stadshuset. Snart visade det sig att Scapitta lurat sina uppdragsgivare varefter han hastigt lämnade landet. Bruket bytte namn till Kungsholms glasbruk och drevs vidare med växande framgång till 1815. Storhetstiden var under 1760-talet.

Under 1600-talets slut och 1700-talets första hälft var Kungsholms glasbruk det enda i Sverige som tillverkade glas som kunde konkurrera med varor från kontinentens och Englands glasbruk. Till brukets populäraste produkter hörde olika typer av pokaler. Kungsholmsglasen har framför allt blivit berömda för sin graverade dekor.

Det kungliga hovet och huvudstadens förnäma borgare var stora kunder. År 1735 hade bruket en försäljningsbod vid själva hyttan, en vid Riddarhustorget, en vid Stortorget och en vid södra Slussen. Värdfolk som inte hade tillräckligt med glas för större festligheter kunde hyra glas från Kungsholms glasbruk. Hyrans storlek berodde på hur många glas som återlämnades hela.

Glasmassan från Kungsholms glasbruk är oftast klar och färglös. Karaktäristiskt är att många av föremålen från bruket har drabbats av den så kallade glassjukan, en korrosionsprocess i glaset till följd av felaktiga proportioner mellan ingredienserna i glasmassan. Denna process går inte att stoppa och gör att glaset blir fläckigt eller ser dimmigt ut. Samma symptom finns också i glas från bland annat hyttor i Tyskland.