I februari 1754 dyker den "judiska gåssen" Moses Marcus Levi, 20 år, upp i Stockholm. Vid denna tid måste alla judar som lever i Sverige gå över till den kristna läran och därför kallas Levi till stadens högsta kyrkliga organ, Stockholms domkapitel.
I Domkapitlets protokoll framgår att Levi är född på Jylland i Danmark och att han redan befunnit sig i Sverige i tre och ett halvt års tid, närmare bland annat i Malmö. Prästerna tycker det är besynnerligt att han lyckats uppehålla sig i landet så länge utan att avsvära sig den judiska religionen. Levi berättar dock att nu har "hans samwete blifwit wäckt" och att han vill anta den Evangeliska Lutherska läran.
Vidare säger Levi att han under sin tid i Skåne försörjt sig med "pitschers stickande", det vill säga han har sysslat med att gravera sigill. (Sigill är en slags metallstämplar med en inristad symbol som man använde för att med vax signera sina brev och viktiga dokument).
Moses Marcus Levi kan ingen svenska, dock lite danska och bäst är han på tyska, säger han. Han har varken läst Nya Testamentet eller Luthers lilla katekes, men i Gamla Testamentet har han funnit en passage som han tolkar som att världens frälsare (i form av Jesus) redan är kommen: I Genesis 49 kan man läsa att "spiran är tagen ifrån Juda" (grundaren av den judiska stammen).
I Domkapitlet bestämmer man att Levi ska få kristendomsundervisning av några av stadens präster. Men det dröjer nästan ett år innan man anser att han är redo att konvertera. Söndagen den 15 december blir han döpt i Slottskyrkan, och vittnena är inte vilka som helst: kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Kanske var en åttaårig kronprins Gustav också på plats vid det högtidliga tillfället?
Tjugoett år efter Levis dop har denne lille kronprins blivit kung Gustav III och då välkomnar han en annan judisk sigillgravör till Stockholm: Aaron Isaac, som med Gustavs goda minne blir den första juden som tillåts etablera sig i Sverige utan att konvertera till kristendomen.
