Stadshuset
Stockholms stadshus är en av Sveriges mest kända byggnader. Huset invigdes 1923, men byggdes för att se ännu äldre ut. Här låg tidigare en ångdriven kvarn, Eldkvarn.
Stadshuset är inspirerat av slottet Tre kronor
Stadshuset är byggt för att påminna om Stockholms och Sveriges historia, och för att se äldre ut än det är. Fasaderna är byggda med tegel som har tillverkats för hand på gammalt sätt, trots att det var både vanligare och billigare med mekanisk tillverkning på 1910-talet. Tegelstenarna är tillverkade i samma format som i det gamla slottet Tre kronor. Det handslagna teglet skapar en illusion av att huset är äldre än det egentligen är.
Högst upp på stadshustornet sitter tre gyllene kronor. De är vända mot Kungliga slottet i Gamla stan där det gamla slottet Tre kronor stod tidigare, och som kallades så för att det hade tre gyllene kronor på högsta tornet. De andra, lägre tornspirorna på stadshuset är också inspirerade av det gamla slottet. De är utsmyckade med en månskära och en stjärna till exempel.
De tre kronorna är en mycket gammal symbol för landet Sverige och har använts åtminstone sedan 1300-talet. Det sägs att kronorna från början varit symboler för de tre vise männen, och att de kan symbolisera kungarikena Sverige, Norge och Skåne som enades som Magnus Eriksson var kung över, eller de tre länderna i Kalmarunionen under medeltiden.
Crowd-funding när pengarna tog slut
När det var dags att lägga tak på Stadshuset räckte inte pengarna till kopparplåt. Vanlig, målad takplåt var billigare. Det var många som inte gillade den kompromissen, och stockholmarna drog igång en insamling för att bekosta ett koppartak. Varje person fick donera 25 kronor - så mycket kostade en plåt. Plåtarna numrerades och givaren fick sitt namn ingraverat på den. Namnen på alla som donerade pengar till Stadshusets koppartak finns nedskrivna i "Kopparboken".
Ragnar Östberg ritade Stadshuset
Ragnar Östberg var arkitekt för Stadshuset. Stadsfullmäktige ordnade en tävling för att locka arkitekter att lämna förslag på huset. Ragnar Östbergs förslag vann första pris, även om han ändrade en del i ritningarna under byggets gång.
Bygget av stadshuset pågick mellan 1911 och 1923. Under första världskriget var det brist på många varor och produkter. Byggnadsprojektet blev många gånger dyrare än det var tänkt från början. Kostnaderna steg också för att Ragnar Östberg ändrade sina planer flera gånger. Han bestämde bland annat att en av ytterväggarna skulle rivas och byggas upp på nytt, för att tornet skulle stå ut lite från resten av huset.
Stadshustornet är 106 meter högt. Det är högre än det var tänkt från början. Kröningen på tornet ser också annorlunda ut idag jämfört med de första ritningarna. Ragnar Östberg lär nämligen ha velat att Stockholms stadshus skulle bli en högre byggnad än rådhuset i Köpenhamn som byggdes vid samma tid. Det danska rådhustornet blev 105 meter högt.
Många konstnärer deltog i arbetet
Ragnar Östberg gjorde inte allt arbete själv när han planerade och designade stadshuset. Många av 1910-talets stora svenska konstnärer och konsthantverkare har också bidragit. Det mesta av stadshusets möbler, lampor och textilier är designade speciellt för huset. Maja Sjöström ritade in Stockholms medeltida stadssigill i mönstret till gardinerna i rådssalen där dagens kommunfullmäktige har sina sammanträden. Prins Eugen gjorde väggmålningarna som speglar utsikten över Riddarfjärden och Södermalm i Prinsens galleri. Ernst Spolén ritade mycket av möblemanget, exempelvis stolarna i Gyllene salen.
Nationalromantik är både nationalism och romantik
Stadshuset invigdes på midsommaraftonen 1923, på dagen 400 år efter att Gustav Vasa gjorde sitt intåg i Stockholm som nyvald kung. Statsminister Hjalmar Branting höll tal på borgargården. Trots att huset byggdes för Stockholms stadsfullmäktige och styret av staden, har stadshuset blivit en symbol för hela landet.
Datumet för invigningen var noga valt och helt i linje med den nationalromantiska stil som huset är byggt i. Nationalromantiken hämtade sin inspiration från den svenska historien, äldre byggnader och stilar. Byggnadsmaterial och hantverkstekniker skulle också påminna om äldre tider. Nationalromantiken är 1900-talets idé om hur historien såg ut. En del stämmer med fakta, annat är romantiska fantasier.
