Människor tittar in i upplysta skyltfönster. Neonskyltar på fasader och tak lyser i kvällsmörker.

Vällingby

Människor har bott i det som idag heter Vällingby sedan Järnåldern. Fram till 1950-talet låg ett antal gårdar där. Men när Stockholms stad köpte loss Vällingby från Spånga 1949 så förändrades allt. På bara några år förvandlades Vällingby från landsbygd till modern förort, med tunnelbana, lägenhetshus och köpcentrum (Bild: Vällingbyplan 1954-1957. Foto: Lennart af Petersens, Stadsmuseet)

ABC-Staden

Vällingby var den första så kallade ABC-staden. ABC stod för Arbete, Bostad, Centrum.
Tanken med ABC-staden var att den skulle vara ett litet samhälle där allting som människor behöver skulle finnas och vara lättillgängligt. Man skulle kunna bo och arbeta där och det skulle finnas ett köpcentrum med såväl butiker och restauranger som banker och läkare.

Folkhemstanken

Den 18 januari 1928 höll Socialdemokraternas partiledare Per Albin Hansson ett tal i riksdagen. I talet använde han för första gången ett ord som kom att bli synonymt med det svenska samhällets självbild – Folkhemmet. Folkhemmet var en idé om Sverige som ett hem för alla svenska medborgare. I Folkhemmet skulle alla ha det bra, ingen skulle vara fattig och ingen skulle behöva svälta.

För oss idag är folkhemmets grundtankar självklarheter men då var Sverige ett land med väldigt stora skillnader mellan fattiga och rika.

Ett nytt Stockholm byggs

Trettio år efter Per Albin Hanssons tal i riksdagen åkte tunnelbanetåg under Stockholms gator och förde människor mellan det nya Hötorgscity i centrala Stockholm och förorterna Vällingby i västerort och Hökarängen i söderort, dit många hade flyttat från trånga och slitna lägenheter i stan.

Vällingby Centrum invigdes 1952 och blev då symbolen för Folkhemstanken och framåtandan i det nya Sverige som Socialdemokraterna byggde upp. Vällingby kallades för Framtidsstaden och var allt det som de rivna gamla Klarakvarteren på nedre Norrmalm inte hade varit. I Vällingby var det ljust och fräscht och nära till naturen. Och det fanns gott om plats. Hit flyttade folk från Sveriges alla håll och kanter; från landsbygden och staden: Politiker och arbetare, konstnärer och kontorister – alla ville bo i Vällingbys nya lägenheter och villor.