Spädbarnshemmet Eurenii Minne
År 1914 byggdes ett hus i nationalromantisk stil på Skånegatan 118 av Föreningen Husmodersskolor med spädbarnsvård. Där startade de en verksamhet med spädbarnsvård och utbildning av unga flickor i barnavård.
Stockholms Stadsfullmäktige beslutade 1921 att en donation skulle användas för att driva spädbarnshemmet vidare. Det var vice häradshövding P. L. Eurenius som år 1910 testamenterade donationen till Stockholms stad. Därför döptes hemmet om till Spädbarnshemmet Eurenii minne och drevs vidare av Fattigvårdsnämnden i Stockholms stad (efter 1926 av Barnavårdsnämnden).
Barnen på Eurenii minne
Fram till 1950-talet tog Eurenii Minne bara emot barn i åldern 0-1 år. Den vanligaste orsaken var att mamman var sjuk och inte kunde ta hand om sitt barn. Framförallt handlade det om tuberkulos, som var en vanlig sjukdom med hög dödlighet fram till 1940-talet. De som blev sjuka i tuberkulos isolerades och vårdades under lång tid på särskilda sjukhus, sanatorier. Dit kunde inte barnen följa med. Tuberkulos kan dessutom smitta från mor till barn, via modersmjölken.
I de flesta fallen hade föräldrarna själva kontaktat barnavårdsnämnden och bett att få hjälp. Eurenii Minne fungerade som en mellanstation där barnen var en kortare tid innan de kunde komma tillbaka till sina föräldrar. De barn som inte kunde komma tillbaka till sin egen familj placerades i fosterhem eller på barnhem för äldre barn. I genomsnitt var barnen på Eurenii Minne i ungefär ett halvår.
Från 1950-talet och framåt blev det allt vanligare att äldre barn placerades på Eurenii Minne. Då började även psykosociala problem anges som orsak till placeringen. Med det menas att man visste, eller antog, att barnen av olika skäl for illa i sitt hem. Andra förändringar under perioden 1950 - 1970 var att ordet “behandling” undan för undan började användas istället för “uppfostran” och att fokus riktades mer mot att hjälpa hela familjen i samband med att ett barn togs omhand.
Utbildning på Eurenii minne
Varje år hölls tre kurser i spädbarnsvård för tolv elever åt gången. Eleverna bodde på hemmet under fyra månader och hjälpte till med att sköta barnen; bada, tvätta, klä på, och mata. Förutom den dagliga skötseln fick eleverna praktisk undervisning i att laga till mjölkblandningar och barnmat, sy och tvätta småbarnskläder och hålla rent kring barnen. Den teoretiska undervisningen handlade om barnets utveckling, hygien, sjuka och friska barn samt barnuppfostran.
Personalen på Eurenii minne
En utbildad sjuksköterska var föreståndarinna för spädbarnshemmet. Hon och en biträdande föreståndarinna hade också ansvaret för utbildningen i barnavård. Utöver dem bestod vårdpersonalen av tre ammor, en undersköterska och en kokerska. En ansvarig barnläkare gjorde regelbundna besök varje vecka. På 1930-talet ersattes ammorna av sköterskor och barnen gavs mjölkblandning på flaska istället för att ammas.
I en artikel i tidningen Husmodern från 1922 fick personalen på Eurenii Minne beröm för synsättet att "varje barn behöver behandlas individuellt, skötas efter dess speciella behov” något som inte var en självklarhet i 1920-talets barnavård.
varje barn behöver behandlas individuellt, skötas efter dess speciella behov
1963 flyttade Eurenii minne till ett nybyggt hus i Årsta och kunde ta emot fler barn åt gången. Under 1980- och -90-talen flyttade verksamheten flera gånger och utvecklades till att ta emot barn tillsammans med deras familjer. I dag (2019) heter verksamheten Eurenii minne akut, utredning och föräldrastöd och hjälper barn i åldrarna 0-12 år och deras föräldrar.
År 2006 gjorde Stadsmuseet en dokumentation av Eurenii Minnes verksamhet och historia. I samband med dokumentationen samlade Stadsmuseet också in föremål från verksamheten som nu är en del av museets föremålssamling.