barn

Oäkta barn och barnamord

Barn som föddes utan att föräldrarna var gifta kallades länge oäkta barn. De barnen var mycket utsatta och hade inte samma rättigheter och möjligheter i samhället som barn till gifta föräldrar. Barnadödligheten var hög i Stockholm långt in på 1900-talet, men den var ännu högre bland barn som hade ogifta föräldrar. (Foto: Sällskapet barnavård 1916-1925. Fotograf okänd, Stockholms stadsarkiv)

1905 fick barn som fötts av ogifta föräldrar samma arvsrätt efter sin mor som barn till gifta föräldrar. Först 1970 fick barn födda utan att föräldrarna var gifta, samma arvsrätt efter sin pappa som där föräldrarna var gifta med varandra. 1917 försvann uttrycket “oäkta” ur svenska lagtexter.

I Sverige var det länge olagligt att ha sex om man inte var gift. En graviditet utan äktenskap kunde därför vara en katastrof för en kvinna. Det var både skamligt och straffbart. Dessutom var det nästan omöjligt för en ensam kvinna att försörja och samtidigt vårda ett litet barn. Samhället erbjöd varken föräldraledighet eller organiserad barnomsorg.

Överge eller döda barn istället för att leva med skam

Det förekom att föräldrar dödade sina barn för att undkomma straff och skam. En annan utväg var att i hemlighet lämna sitt barn utanför ett barnhem eller någon annan institution och hoppas att någon tog hand om barnet.

Spädbarn utsatt på gatan

Spädbarn utsatt på gatan

Den här skrivelsen berättar om ett litet gossebarn som blivit utsatt på Barnhusträdgårdsgatan (numera Olof Palmes gata). Norra förstadens västra kämnärsrätt ber här alla som vet nå…

På 1700-talet uppfattades barnamorden som ett stort problem, både av humanitära skäl och för att Sverige behövde en stor befolkning och mycket arbetskraft. För att minska antalet barnamord instiftade kung Gustav III år 1778 det så kallade barnamordsplakatet. Det innebar att båda föräldrarna hade rätt att vara anonyma. Ogifta kvinnor kunde då föda sitt barn anonymt på något av Stockholms barnbördshus och sedan lämna bort barnet på ett barnhem.

Barnamordsplakatet

Barnamordsplakatet

Samhällets dom över ogifta kvinnor och deras barn var hård på 1700-talet. Så hård att många flickor/kvinnor inte såg annan utväg än att ta död på sitt barn. Detta kunde göras genom…

Änglamakerskor vanvårdade barnen till döds

Det förekom också att ogifta kvinnor under en kort tid bodde hos en annan kvinna för att föda sitt barn där. Kvinnan tog sedan hand om barnet mot betalning. Omkring sekelskiftet 1900 uppmärksammades flera rättsfall då kvinnor åtalades för att systematiskt ta hand om fosterbarn mot betalning och varnvårda dem till döds. Eftersom kvinnorna gjorde "änglar" av de små barnen kallades de änglamakerskor.

Polisrapport angående änglamakerskan Alva Nordberg - 1905

Polisrapport angående änglamakerskan Alva Nordberg - 1905

Torsdagen den 20 juli 1905 ringer kronolänsmannen i Frötuna och Länna skeppslags kronolänsmannadistrikt till Detektivavdelningen vid Stockholmspolisen, med en efterlysning av en kv…

Fosterfördrivning med fara för livet

Det hände också att kvinnor gjorde olagliga aborter på sig själva eller sökte upp någon läkare eller annan person som i hemlighet utförde aborter mot betalning. Först 1938 blev aborter lagliga under vissa omständigheter. Inte förrän 1975 stiftade riksdagen en lag om fri abort i Sverige.

Den 29 mars 1896 dog Amanda Eriksson på Södra barnbördshuset vid Wollmar Yxkullsgatan av fosforförgiftning. Även om kvinnor kunde föda barn anonymt var situationen förtvivlad för många ogifta kvinnor om de blivit gravida. Att skrapa av fosfor från tändstickor och äta var en av de metoder som kvinnor använde för att framkalla missfall. Men fosfor är farligt även för vuxna och många blev sjuka eller dog själva när de försökte framkalla en abort.

Död- och begravningsbok för Södra barnbördshuset 1896

Död- och begravningsbok för Södra barnbördshuset 1896

Död- och begravningsböckerna ingår tillsammans med Dop- och födelseböckerna i barnbördshusets egen kyrkobokföring. I böckerna antecknade man i olika kolumner bland annat: - dödsdag…

De oäkta barnens framtid

I dop- och födelseböckerna från barnbördshuset, BB, kan vi läsa om oäkta barn. De har registrerats med fader okänd eller med båda föräldrarna okända. 

Kvinnor som födde anonymt fick rekommendationen att lämna sina personuppgifter i ett förseglat kuvert så att det skulle vara möjligt att återförena barn och föräldrar längre fram. Om ett par gifte sig efter att barnet var fött kunde erkänna föräldraskapet i efterhand. I barnbördshusens födelseböcker ändrades då uppgifterna om barnet från "oäkta" till "äkta" - ibland flera år efter barnets födelse.

Döpelsebevis (och intyg om barnets äkthet)

Döpelsebevis (och intyg om barnets äkthet)

På Stockholms barnbördshus föddes många barn vars föräldrar angavs som okända på dopbeviset. Sedan 1778 fanns i Sverige en lag som gav kvinnan rätt att vara anonym vid förlossninge…

Dödligheten bland de oäkta barnen var mycket högre än bland de som föddes av gifta föräldrar. Många barn som föddes utanför äktenskapet gick en hård framtid till mötes. De som växte upp på barnhem och i fosterfamiljer fick ofta börja arbeta tidigt. Enligt samtida beskrivningar var de också överrepresenterade i brottsstatistiken.

Den här artikeln är en del av temat "Stockholms sociala historia"

Här hittar du fler artiklar i temat Stockholms sociala historia