Hemmet uppfördes av Stiftelsen Fredrik Eens Minne. Det innehöll små bostäder för fattiga ensamstående kvinnor med barn och "barnkrubba" för barnen. De kvinnliga arkitektpionjärerna Ingeborg Wærn Bugge och Kjerstin Göransson-Ljungman ritade huset 1933.
Stiftelsen Fredrik Eens Minne startade 1912 med syfte ”att bereda bostad på billiga villkor åt obemedlade, ensamstående kvinnor och huld och vård till deras barn”. Ritningarna visar att bostäderna består av 47 enkelrum med kokvrå (”kv”) eller kokskåp (”ks”). Toalett och bad ligger utanför lägenheterna och delas av de boende. Det finns också rum för föreståndarinna och en portvaktslägenhet.
Barnkrubban fyller hela femte våningen. En barnkrubba var ett slags daghem, där barnen passades medan mammorna arbetade. På fjärde våningen finns ”spädbarnskrubba” för bebisar, med ”mjölkkök” och ”spädbarnsbad”. Där ligger också barnkrubbans kök och en ”matvrå” med mathiss för att transportera måltider till matrummet ovanför. Rummet som är märkt ”isolering” användes vid sjukdom, för att hindra smittspridning.
Ingeborg Wærn Bugge började på arkitektutbildningen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) 1919. Kvinnor fick egentligen inte läsa till arkitekt på KTH före 1921, men hon antogs som ”specialstuderande” och tog examen som specialelev 1922. Kjerstin Göransson-Ljungman var ordinarie arkitektelev vid KTH 1924-1928. Ingeborg Wærn Bugge, Kjerstin Göransson-Ljungman (gift Stenlåås) och Edvard Stenlåås drev gemensamt arkitektkontor 1929-1936.
Läs mer
Tidiga kvinnliga arkitektstudenter
Fem kvinnor lyckades bli antagna som specialelever på arkitektutbildningen vid KTH mellan åren 1897-1920. Ingeborg Wærn Bugge var en av dessa pionjärer. Tre kvinnliga specialelever hade antagits på utbildningen före henne och bara en av dem tog examen. Ingeborg Wærn Bugge blev sedan antagen som den första kvinnliga eleven vid Konstakademiens arkitekturskola, där hon studerade 1926-1928.
Kvinnor fick alltså inte läsa till arkitekt på samma villkor som män förrän 1921. Specialeleverna var undantag. När Kjerstin Göransson-Ljungman började på KTH 1924 hade bara en kvinnlig ordinarie arkitektelev blivit antagen tidigare. Kjerstin Göransson-Ljungman var även författare och räknas som en av de första moderna deckarförfattarna i Sverige.
Den allra första kvinnan som antogs som specialelev vid KTH hette Agnes Magnell. Hon började redan 1897, men tog inte examen. Den första kvinnliga specialeleven som tog arkitektexamen vid KTH hette Anna (Mohr) Branzell (examen som specialelev 1919). Den första kvinnliga ordinarie arkitektstudenten vid KTH hette Brita Snellman (ordinarie examen 1924).
