Skolämnen
Vad eleverna lärt sig i skolan har sett olika ut i olika tider. Vissa ämnen har försvunnit medan andra fortfarande finns kvar idag.
Teckning och bild
Teckning har varit ett viktigt ämne i skolan. Det fanns både som enskilt ämne och som ett moment inom andra ämnen som naturlära, geografi och historia.
Under 1800-talet och början av 1900-talet utgick lektionerna från strikta tekniska undervisningsmetoder. Barnen och ungdomarna ritade till exempel av föremål eller bilder från planscher och läroböcker, och gjorde självporträtt. Från 1930-talet blev det fria skapandet allt mer populärt inom teckningsundervisningen.
Utvalt källmaterial om skolämnet teckning
Gymnastik
I folkskolestadgan från 1842 står det att skolbarnen ska ges undervisning i ”enkel gymnastik”. Skolgymnastiken blev mer styrd längre fram under 1800-talet. Den skulle bland annat fungera som förebyggande sjukgymnastik.
Militär- och skjutövningar på schemat
Militär- och skjutövningar fanns som ett skolämne i vissa skolor från slutet av 1880-talet fram till 1917. Det var endast pojkar som fick delta, och redan från 13 års ålder fick de börja lära sig att använda vapen. Pojkarna fick öva sig i löpning, fria språng, vändningar och marscher ute på skolgården - övningar i disciplin och ordning. Skolgymnastiken hade som ett av sina syften att förbereda pojkarna inför värnplikten. Värnplikten infördes i Sverige 1901 och då var tanken att alla män skulle göra militärtjänst.
I Beskowska skolans årsberättelse från 1917 står det att läsa:
Övningarna omfattades med ett synnerligen stort intresse. Pojkarna får under dessa övningar lära sig diciplin, punktlighet och snabbhet i tanke och handling, allt saker som komma dem till stor nytta under hela livet.
Linggymnastiken
Efter 1870 tog linggymnastiken, uppkallad efter Pehr Henrik Ling, över alltmer av gymnastikundervisningen. Ling kom att prägla gymnastiken långt in på 1900-talet. Linggymnastiken byggde på disciplin och mekaniska rörelser. Den skulle leda till kroppslig harmoni och råda bot på skolelevers hälsoproblem.
Magnus Tigerschiöld, elev på Nya Elementarskolan, skrev 1912 i sin uppsats "Betydelsen av ett sunt idrottsliv" följande:
Ett sunt idrottslif utvecklar ej blott kroppen utan även själen. Viljan stärkes, i det att kroppen tvingas till lydnad, modet ökas och sinnet blir gladare och ljusare. Såsom uppfostringsmedel har den Lingska gymnastiken sin måhända största betydelse. I gymnastiksalarna uppfostras man till ögonblicklig lydnad, hvarigenom man vinner sinnets vakenhet och en uppdrifven snabbhet i rörelserna.
Men idrottandet skulle inte gå till överdrift genom för mycket tävlande och hets, då ansågs det skadligt. Så här skrev eleven Magnus Tigerschiöld, som gick på Nya Elementarskolan, i sin uppsats:
Men idrotten får ej idkas för ifvrigt. Det får ej upptaga en människas hela tid och intresse, så att det verkar hämmande på studier eller annat arbete. Idkas det på sådant sätt, är steget till s.k. sportidiotism icke långt. Den överdrifna sporten med dess jäktande efter nya rekord skadar långt mer, än den gagnar.
Anna Hansen, som var elev på Åhlinska skolan, hade också valt ämnet för sin uppsats. Hon skrev att de som idrottade istället för att sitta stilla hade en bättre fritid.
Och huru mycket större nytta ha icke dessa kamrater av sin fritid än t.ex. andra , som sitta inne och läsa en bok, eller som gå på biograf, där luften ofta är osund och kvalmig och där deras fantasi vanligen jagas upp genom de mest överspända bilder.
Lek eller idrott?
I läroplanen 1919 kallades skolgymnastiken ”gymnastik med lek och idrott”. Ett annat pedagogiskt perspektiv hade växt fram och Lings läror fick allt hårdare konkurrens.
När det gäller aktiviteterna var ringlekar vanligt för de mindre barnen. Lekarna kunde heta ”Troll på jakt” eller ”Havet och snäckplockarna”. Bollspel, inklusive fotboll, räknades länge som lek. Med idrott menades främst de olika friidrottsgrenarna och orientering, skridskor och skidåkning. Ju äldre eleverna var desto mer inriktad på idrott blev undervisningen.
Utvalt källmaterial om gymnastik i skolan
Slöjd
1875 utvecklade pedagogen Otto Salomon skolämnet träslöjd och startade ett slöjdlärarseminarium i Nääs i Västergötland. Därefter tog det bara några få år innan träslöjd hade införts i de flesta svenska skolorna. 1882 startade textilslöjdens grundare, Hulda Lundin, ett slöjdlärarinneseminarium i Stockholm. Lärarutbildningarna kallades för seminarier.
Under 1900-talet första hälft fanns det slöjdundervisning i de flesta skolor men det var först 1955 slöjden blev obligatorisk. Slöjden var i regel strikt uppdelad efter kön. Pojkar lärde sig träslöjd medan flickorna undervisades i textilslöjd. När skolan fick en ny läroplan 1969 ändrades könsuppdelningen och det bestämdes att både pojkar och flickor skulle undervisas i båda slöjdvarianterna.
Utvalt källmaterial om skolslöjd
Kristendomskunskap, geografi och historia
Kristendomskunskap, geografi och historia handlade länge om ungefär samma sak. Historia fanns redan som undervisningsämne när folkskolan infördes 1842. Den ”allmänna” historia som barnen fick lära sig innan folkskolan hade fokus på biblisk historia, antiken och europeisk historia från renässansen och framåt.
Från 1840-talet och framåt blev historieundervisning mer nationell. Då låg fokus på fosterlandets förflutna och den bibliska historiens betydelse.
Katekesen, som var en lärobok i den kristna tron, var en viktig lärobok i skolan under större delen av 1800-talet. Under slutet av 1800-talet började historia ta mer plats och kristendomsämnet hamnade mer i skymundan. Ett av syftena med kristendomkunskap hade varit att fostra goda medborgare. Den rollen gled istället över till historieämnet som fick huvudansvaret för elevernas moraliska fostran. 1905 blev historia ett självständigt ämne skilt från geografi.
Från nationalistiskt fokus till demokrati
Läroböckerna i historia handlade mest om den nationella berättelsen om kungar och krig, fram till andra världskriget ungefär. Efter andra världskriget ändrade historieundervisningen sitt fokus igen. De negativa erfarenheterna från Tyskland, där nazisterna hade använt undervisningen för att sprida sin ideologi, bidrog till förändringen. Nu blev samhällskunskap ett självständigt ämne och fokus hamnar mer på demokrati och en mer objektiv syn på kunskap.
Utvalt källmaterial om kristendomskunskap, historia och geografi
Läsa och skriva
Att läsa och skriva har i princip alltid ingått i skolans undervisning. Skolans sätt och metoder att lära ut de olika förmågorna har dock skiftat över tid.
ABC-böcker, skönskriving och uppsatser
ABC-böcker har använts i skolan under flera hundra år. Boken bygger på att bokstäverna presenteras i samband med olika ord som börjar på just den bokstaven. Böckerna användes dock inte enbart för att lära ut bokstäverna utan också för att eleverna skulle lära sig om berättelser från bibeln och om olika historiska händelser. De flesta som skrev ABC-böcker var skollärare eller präster.
Att kunna skriva tydligt och ha en vacker handstil var förr viktig kunskap. Eleverna hade prov i skönskriving och blev bedömda utifrån hur fina bokstäver de kunde skriva.
Skoluppsatser
I skolarkiven finns många elevuppsatser bevarade. Här avspeglas ofta samtidens ideal och tankar. Valet av uppsatsämnen och elevernas sätt att skriva berättar bland annat om om den tid och i det samhälle de levde i. I arkiven finns också många uppsatser skriva av personer som med tiden kom att bli kända författare. Författaren Karin Boye fick det högsta betyget "A" för sin studentuppsats "Jesu ställning till gamla testamentet". Uppsatsen skrev hon under vårterminen 1920 på Åhlinska skolan.
Utvalt källmaterial om att läsa och skriva
Naturlära
Naturlära hette det ämnet som vi idag delar in i biologi, kemi och fysik. Ämnet innehöll bland annat exkursioner utanför klassrummet där eleverna fick titta på olika naturfenomen. I läroverken skulle lektionerna ”gärna förläggas som exkursioner ute i det fria”. Enligt vetenskapsmannen Carl von Linnés idéer. I samband med dessa exkursioner samlade man också in växter för att senare kunna studera dem inomhus.
Från mitten av 1800-talet fram till 1950-talet samlade en stor del av landets skolelever in växter varje sommar. Växterna torkades och klistrades sedan in i en bok. Ett så kallat herbarium. Själva ordet i sig betyder ungefär ”örtabok”. I 1859 års skolordning var insamlingen av växter ett krav från och med läroverkens andra klass, alltså årskurs 5, då eleverna var 11 år. De skulle lära sig ”Wäxternas indelning efter Linné” och samla in 50 växter. Nästa år skulle roten, stammen och bladen studeras och ytterligare 50-100 växter samlas in. I läroverkets fjärde klass koncentrerades undervisningen på blommor och frukter och då skulle 100 exempel samlas in.
Det var ett mödosamt arbete för skoleleverna att samla in, pressa och klistra in sina fynd i herbariet under sommarlovet. När höstterminen började inspekterade läraren herbarierna, men hann kanske inte alltid bläddra igenom hela. Därför hände det ibland att elever fuskade och klistrade in några vanliga grässtrån på de sista sidorna som utfyllnad och tog chansen att inte bli avslöjade.
Utvalt källmaterial om naturlära
Skolträdgårdar
Skolträdgårdar fanns redan i slutet av 1800-talet vid Maria och Katarina folkskola på Södermalm. Skolträdgårdarna låg ofta nära skolan och användes för flera syften. Ofta hade de olika avdelningar såsom Barnens land, Botaniska avdelningen och Fruktträd och bärbuskar.
Barnens land var till för barn i klass 4-7 som var kvar i staden under sommaren. Barnen fick egna odlingslotter där de odlade olika köksväxter som morötter, kålrötter, palsternackor, lök, bönor, spenat och persilja samt blommor. Frön och plantor delades ut gratis till barnen och de fick själva behålla hela skörden. Förutom att barnen fick ett extra tillskott av mat var idén att de skulle utveckla sitt intresse för naturen och lära sig ta ansvar.
I Botaniska avdelningen odlades spannmål, köksväxter, krydd- och medicinalväxter. Växterna användes i undervisningen i naturlära, hemkunskap och teckning. Det odlades också krukväxter och lökväxter som pelargonia, fuchsia, tulpaner och hyacinter för att användas som prydnad i skolorna.
I avdelningen Frukträd och bärbuskar odlades och undervisades om frukter och bär.
Det fanns också en folkbildningsidé bakom skolträdgården. Det var inte bara barnen själva som skulle lära sig om växter och odling. De skulle också bidra med kunskaper om trädgårdsodling och nyttig mat till sina föräldrar.
Utvalt källmaterial om skolträdgårdar
Utvalt källmaterial om andra skolämnen
Externa länkar
Artiklar om undervisning i Stockholm
Uppdaterad