Den 26 oktober 1952 öppnades en provisorisk tunnelbanestation i Vällingby. Samtidigt öppnades där också utställningen Vällingby – en orientering i framtidsstaden . Till utställningen gavs denna katalog ut. Katalogen såldes på alla tunnelbanestationer i innerstaden. Man visade såväl arkeologiska fynd från utgrävningar inför bygget, som lägenheter i nybyggda hus och planer för den vidare utbyggnaden. I katalogen slår man fast att Vällingby inte blir någon vanlig stadsdel. ”Det blir en stad i staden, ett självförsörjande samhälle där man både Arbetar och Bor, och där det finns ett kommersiellt Centrum – en ABC-förort.” I Dagens nyheter uppmanas utställningsbesökarna att ta med stövlar i höstvädret. Den intresserade kan till och med ringa ”Herr Vällingby” för upplysningar om ”väglag och regnmängd”. Man anar att Vällingby då var en stor lerig byggarbetsplats.
I boken Stockholm utanför tullarna kan man läsa följande:
”Vällingby är den förort bland 1950-talets många folkhemsområden som blivit mest omtalad både i Sverige och långt utanför landets gränser. /…/ Det nya med Vällingby var att stadsdelen skulle fungera som ett komplett samhälle med både arbetsplatser, bostäder och centrumfunktion – därav beteckningen ABC-staden. Centrum skulle innehålla allt för människornas behov: förutom ett rikt butikssortiment även kultur och nöjen, banker, samhällsservice, hälsovård samt den ytterst moderna tunnelbaneförbindelsen till och från Stockholms city. När Vällingby centrum invigdes den 14 november 1954 ansåg man att det skulle vara lika intressant för innerstadsborna att ta tunnelbanan ut till Vällingby som det var för vällingbyborna att åka till Stockholms City, vilket de första åren också slog in.”
Källa: Stockholm utanför tullarna : nittiosju stadsdelar i ytterstaden. Stockholm, 2003. Sid 453-454. Artikelförfattare: Britt Wisth
Utställningskatalogen är 20 sidor lång, och illustrerad med fotografier och karta.
