Stadsbiblioteket
Stockholms stadsbibliotek i korsningen Sveavägen-Odengatan öppnade portarna för allmänheten den 2 april mars 1928. Arkitekten Gunnar Asplund ritade ett bibliotek som var toppmodernt, med öppna bokhyllor där låntagarna själva fick plocka bland böckerna.
Världens modernaste stadsbibliotek
Den 31 mars 1928 invigdes Stockholms stadsbibliotek i korsningen Sveavägen-Odengatan. Två dagar senare öppnade också dörrarna för allmänheten att låna böcker. Det fanns en särskild barnavdelning och i den stora lånehallen en trappa upp stod böckerna i öppna bokhyllor där vem som helst kunde bläddra i dem.
Det nya stadsbiblioteket riktade sig till alla:
Stadsbiblioteket, såväl dess huvudbyggnad som dess filialer, är ämnat att tillgodose alla folkklasser och alla åldrar, alla studieintressen och meningsriktningar, alla stadier av läsning.
Ur Biblioteksstyrelsens årsberättelse 1928, s. 9.
Stadsbiblioteket började byggas 1924. Från 1928 öppnar också stadsdelsbibliotek runtom i Stockholm, som filialer till huvudbiblioteket.
Inspirationen till biblioteket kom från USA
Valfrid Palmgren arbetade på Kungliga biblioteket i Humlegården. 1907 hade hon gjort en studieresa till USA och besökt bibliotek i över 30 städer. Efter resan skrev och föreläste Valfrid Palmgren om hur de amerikanska biblioteken var organiserade och finansierades av kommunerna. 1910-1911 var Valfrid Palmgren ledamot av Stockholms stadsfullmäktige och drev på för att Stockholms stad skulle starta en egen bibliotekverksamhet, ett stadsbibliotek för alla medborgare.
Arkitekten Gunnar Asplund gjorde en liknande studieresa innan han började ritade det nya stadsbiblioteket i Stockholm. Stockholms stadsbibliotekarie Fredrik Hjelmqvist var också med på resan. Gunnar Asplund lät sig inspireras av hur flera av de amerikanska byggnader de besökte var planerade, och hur de tog plats som monument i stadsbilden.
Asplundhuset - klassicism möter funkis i Observatorielunden
Stadsbibliotekets huvudbyggnad i korsningen Sveavägen-Odengatan kallas ibland för Asplundhuset, efter arkitekten Gunnar Asplund som ritade det. Under många år var originalritningarna försvunna, men 2025 hittades de av arkivarier på Stockholms stadsarkiv. Ritningarna är daterade 1924-1925 och på dem finns ändringar och anteckningar gjorda i blyerts och krita.
Gunnar Asplund ritade både själva biblioteksbyggnaden och parken omkring, basarerna i gatukorsningen och den tillbyggnad som gjordes 1931-1932. Allt är planerat som en sammanhängande helhet. Den öppna parken med vattenspegeln längs Sveavägen får den stora biblioteksbyggnaden att se ännu större och mer upphöjd ut.
Huvudbyggnaden är formad som en kub med en cylinder ovanpå och byggd i den nordiska tjugotalsklassicismens stil. Fasaden har slät puts med bårder av mönster i relief. Trappan upp mot huvudingången är bred men smalnar av. Det är en lek med perspektiv som lurar ögat och får huset att se större ut. Samma sak gäller för den invändiga trappan upp till den stora bokhallen i rotundan och de tre entréportarna ramas in av ljus marmor. Inramningen smalnar av mot toppen och på så sätt gör att portarna ser högre ut.
På insidan är entrén klädd i svart stucco lustro, med figurer i relief på väggarna i en stil som påminner om utsmyckning av antika egyptiska dekorationer. Från entrén leder trappan rakt fram upp till den stora, runda bokhallen. Längs väggarna finns gallerier i flera våningar med bokhyllor, och åt tre håll de olika facksalarna med läsplatser och dricksfontäner.
Barnavdelningen hade från början en egen entré från Observatorielunden. Möblerna i den här avdelningen var anpassade för barn och ungdomar, och på ritningarna finns sagorummet utritat. I samma del av byggnaden fanns också personalbostäder, för städerskan bland annat.
Mycket av bibliotekets möbler och inredning är designade speciellt för byggnaden. En del används fortfarande, till exempel stolar och bord på barnavdelningen.
Ombyggnation redan 1932: nu kommer funkisen
Bara fyra år efter invigningen av Stadsbiblioteket var det dags att bygga om. Biblioteket var populärt och hade fler besökare än bibliotekskommittén hade räknat med. Den kubformade delen av byggnaden bestod från början bara av tre längor. Mot Spelbomskans torg bildade två av längorna små flyglar och den cylinderformade delen av huset gick hela vägen ner till marken.
1932 byggdes den fjärde längan till. Den fick en lite annorlunda utformning än de tre ursprungliga. Här är hörnen rundade och bär drag av den nya funktionalistiska byggnadsstilen. Den blev populär i Sverige 1930 då den visades upp på Stockholmsutställningen. Funkisen ersatte tjugotalsklassicismen som stilideal och det syns också på Gunnar Asplunds stadsbibliotek.
Biblioteken före stadsbiblioteket
Redan 1728 väcktes idén om ett stadsbibliotek i Stockholm för första gången. Andreas Geist föreslog då för de styrande i stadens magistrat att han skulle skänka sin boksamling till staden som start på ett allmänt bibliotek, men det genomfördes aldrig.
Under 1800-talet växte olika bibliotek fram i de kyrkliga församlingarna och genom arbetarföreningar. De riktade sig oftast inte till alla medborgare, utan var uppdelade efter samhällsklass, ålder och liknande. Det var vanligt att låntagarna fick betala avgift för att låna böcker.
På 1910-talet startade Barn- och ungdomsbiblioteket sin verksamhet. Biblioteket drevs med hjälp av donationer och en hel del gratis arbete av volontärer. En av de största bidragsgivarna var NK:s grundare Josef Sachs.
1910 bildade Stockholms stadsfullmäktige en bibliotekskommitté som skulle hålla i planeringen av det nya stadsbiblioteket och dess verksamhet. Projektet behövde både mark att bygga sitt hus på, och pengar att bekosta det med. 1918 fick staden 1 miljon kronor ur Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, på villkor att staden gav biblioteket en lämplig tomt.
Observatorielunden före stadsbiblioteket
Stora Badstugatan breddades på 1920-talet och blev en del av den nya huvudgatan Sveavägen. Samtidigt revs äldre bebyggelse av lägre hus nedanför Observatoriekullen. Där i korsningen mot Odengatan ordnades ett nytt kvarter som fick namnet Spelbomskan, och där byggdes Stadsbiblioteket.
Stora Badstugatan låg lägre än den korsande Odengatan men höjdes till samma nivå när den blev en del av Sveavägen. Under dagens vägkorsning döljer sig den gamla Sveabron som byggdes i slutet av 1800-talet.
Själva Observatoriekullen är en del av Brunkebergsåsen. I innerstaden har mycket av åsen grävts ut och schaktats bort, men här bildar den en höjd mitt i stan. Stockholms gamla observatorium byggdes på 1700-talet och har gett både kullen och den nuvarande parken sitt namn.
På höjden i närheten låg också flera väderkvarnar. Kvarnen Spelbomskan användes för att mala säd innan den brann ner på 1860-talet. Namnet Spelbomskan kommer från en av kvarnens ägare som hette Spijlbohm i efternamn. Kvarnar fick ofta kvinnliga namnformer eftersom ordet "kvarn" hade feminint grammatiskt genus i äldre svenska.
