1913 var det dags att fira Stockholms stadsfullmäktiges femtio-årsjubileum. Förutom ståtliga festligheter i Börshuset hade ett förslag framlagts om att anslå medel till ett centralt stadsbibliotek. Det nya biblioteket som skulle komma alla stockholmare till del skulle då bli ett slags monument över Stadsfullmäktiges 50-årsjubileum.
En mer detaljerad utredning av frågan var redan igång och därför rekommenderade fullmäktiges beredningsutskott att 100 000 kronor skulle beviljas till bygget. När saken väl debatteras i stadsfullmäktige är dock meningarna delade: Hur nödvändigt är egentligen ett stadsbibliotek? Läs debattprotokollet här!
Två inlägg som kanske kan vara av särskilt intresse:
Samuel Fries ger i sitt anförande en överblick över vilka bibliotek som redan finns i staden.
Axel Wilhelm Ceder är missnöjd med den plats som diskuterats. Hans egna förslag är att huset borde stå på en platå i Observatorielunden, vättande mot Odengatan:
"Jag anser, att om detta centralbibliotek skall bliva, såsom avsett är, ett verkligt minnesmärke i kommunens historia, bör biblioteksbyggnaden icke inträngas bland andra husmassor, pä sätt bibliotekskommittén ifrågasatt i sitt förslag, utan jag hoppas, att drätselnämnden, när den kommer med sin utredning, skall föreslå en tomt, som ligger mera fritt och öppet. Och i det avseendet erbjuder sig, enligt mitt förmenande, en alldeles utomordentligt lämplig plat, å den platå, där Brunkebergsåsen bildar Observatorielunden. Om man tänker sig byggnaden förlagd på denna platå. med fasaden mot Odengatan, skulle man kunna åstadkomma något verkligt storartad t och monumentalt. Vill man verkligen ha ett värdigt minnesmärke av stadsfullmäktiges 50-årsjubileum, anser jag det vara olämpligt att förlägga den blivande biblioteksbyggnaden bland andra husmassor."
Under nyckelord hittar du namnen på de som deltog i debatten. Vice ordföranden vid den här tiden var Johan Östberg. Stadsfullmäktige fattade inget beslut den här gången utan skickade tillbaka frågan till beredningsutskottet för vidare utredning.