Bilar på startlinjen vid tävling i Skarpnäck
Motortävling på Skarpnäckfältet 1952. Foto: Gunnar Lantz, Stadsmuseet i Stockholm

Skarpnäck

Stadsdelen Skarpnäck ligger på ett tidigare flygfält, och på samma plats som Skarpa by gjorde under medeltiden. Dagens Skarpnäck byggdes på 1980-talet.

Skarpnäcksfältet har varit flygfält och sportfält

I dagens Skarpnäck heter gatorna saker som Flyghamnsgatan, Fallskärmsgatan och Flygargatan. Gatorna säger en del om områdets historia under 1900-talet. 

Under andra världskriget behövde militären en flygplats nära staden och 1940 bestämde myndigheterna att det skulle byggas ett flygfält på Skarpnäcksfältet. Flygfältet fick tre landningsbanor som såg ut som ett A ifrån luften. På höjden mot det som är Bagarmissen idag byggdes bunkrar och ställningar för att hålla vakt över flygfältet. Militären skulle använda flygfältet ifall det blev krig, men så länge det var fred fick det användas för segelflyg och olika sportaktiviteter. I slutet av 1940-talet byggdes en motorbana här också, för rallytävlingar.

Från flygfält till sportfält

Under 2000-talet har Skarpnäcks sportfält byggts ut med idrottsplaner för fotboll, amerikansk fotboll och baseball bland annat. Tidigare låg det en bana för hundkapplöpning här också.

Från landsbygd till förort på 100 år

Före 1900-talet låg Skarpnäck på landsbygden och hörde till Brännkyrka socken. Stockholms södra gräns gick  vid Södermalm, och det som idag är Stockholms söderort var jordbruksmark för odling och betesmark för djur. Stockholms befolkning växte snabbt under 1800-talet och det var stor brist på bostäder. För att kunna bygga nya stadsdelar köpte Stockholms stad mark ifrån de stora bondgårdarna som låg runtom staden. 

Runt dagens Skarpnäck växte flera villaområden fram under början av 1900-talet, till exempel Enskededalen och Pungpinan. Villorna byggdes som småstugor eller egnahem. Det var projekt som gick ut på att människor fick låna pengar av staden om de byggde sina hus själva eller nästan själva. Ofta fanns det färdiga ritningar för att det skulle bli billigare och enklare att bygga. 

Skarpnäck blev en stad i rött tegel

I början av 1980-talet behövde inte försvaret flygfältet längre. Stockholms kommunfullmäktige bestämde att det skulle byggas bostäder på platsen istället. Stadsdelen är planerad som en kvartersstad - på samma sätt som i Stockholms innerstad. Gatorna bildar en sorts rutnät, och husen är byggda i kvadratiska kvarter med innergårdar. Nästan alla husen i Skarpnäck är byggda i rött tegel.

Tunnelbanan kom till Skarpnäck 1994

Från 1958 gick tunnelbanans gröna linje till Bagarmossen, men 1994 förlängdes den och Skarpnäck blev slutstation. Innan tunnelbanan fanns gick det spårvagnar från Slussen till bostadsområdena runt Skarpnäck.

Medeltidens Skarpa by blev Skarpnäck

Det finns spår efter människor som bott runt dagens Skarpnäck sedan vikingatiden. Under medeltiden låg Skarpa by här. I byn fanns det tre bondgårdar och några torp. De olika torpen och bondgården köptes och såldes och tillhörde länge andra, större gårdar, till exempel storgodset Tyresö och Enskede gård. På 1600-talet ägde grevinnan Maria Sofia De la Gardie gårdarna, och byggde om den största till ett säteri - Skarpnäcks gård. Herrgården finns fortfarande kvar, och det är den som har gett namn åt hela stadsdelen.

Flera av de gamla torpen finns också kvar fortfarande, till exempel Bergholmstorpet och Pungpinan. Pungpinan var tidigare en krog. Krogen hette så för att det var många som gjorde slut på sina pengar där.

Skandaler i Skarpnäck vid FN:s miljökonferens 1972

Konferensen var den första miljövårdskonferens som FN ordnade och den ledde fram till flera resultat som blev vägledande för internationellt miljöarbete. Till exempel formulerades principen om staters suveräna rätt att formulera sina egna miljömål, men också att stater har ett gemensamt ansvar att nationella aktiviteter inte har negativa effekter på andra staters miljö. FN-konferensen i Stockholm har haft flera uppföljare, som till exempel konferensen om hållbar utveckling i Rio de Janeiro 1992 och klimatkonferensen i Paris 2015.

Svenska FN-förbundet och Sveriges ungdomsorganisationers landsråd anordnade program under konferensen, där man beräknade att ett tusental besökare skulle delta. Stockholms kommun lät deltagarna i detta Miljöforum samlas på Skarpnäcksfältet.

Medier bevakade konferensen hårt och polisen gjorde en inspektion på Skarpnäcksfältet under konferensen, och rapporterade om både drogmissbruk och sexuella övergrepp. Barnavårdsnämnden kontrollerade också vad som pågick på fältet, men kunde inte hitta någonting misstänkt.

Skarpnäck är en plats för romsk historia

1959 gjorde Stockholms kommun i ordning två lägerplatser i Skarpnäck där svenska romer fick stanna. Vid lägerplatsen fanns det elektricitet och vatten och kommunen ordnade sophämtning. 1964 hade alla fått kontrakt på lägenheter och kunde flytta från lägret.

Lägerplatserna låg långt ifrån bostadsområden, skolor och grannar. Människorna som bodde där berättade att det var svårt att leva sitt liv så långt borta från samhället. Hans Caldaras bodde i lägret som barn och har berättat att han slutade gå i skolan för att det var för långt och svårt att ta sig dit. 

På 1950-talet saknade många svenska romer fast bostad och istället reste de runt mellan olika platser och bodde i vagnar. De fick sällan stanna länge på ett ställe innan kommunen eller den person som ägde marken körde iväg dem igen. Många romer hade inte något annat val än att fortsätta resa runt landet.

Romer har levt i Sverige sedan 1500-talet

Det har bott romer i Sverige sedan början av 1500-talet, men först 1952 blev de erkända som svenska medborgare. Romer har varit utsatta för diskriminering och kränkande särbehandling under lång tid. Mellan 1914 och 1954 var det till och med förbjudet för romer att resa in i Sverige. Människors fördomar gjorde det svårt för romer att bli accepterade i samhället, att få jobb och bostad till exempel. Barn som inte hade någon fast bostad fick heller inte gå i skolan, trots att lagen sade att det var skolplikt.

Katarina Taikon kämpade för romers rättigheter

Under 1950- och 1960-talet förändrades villkoren för romerna i samhället. Katarina Taikon och hennes böcker om Katitzi väckte stor uppmärksamhet och gjorde många människor medvetna om romernas svåra situation. Stockholms stad tillsatte en utredning för hur romerna skulle kunna bli bofasta och få möjlighet att komma in i samhället. I början av 1964 hade alla romer som bodde i lägret flyttat till lägenheter. När lägret försvann glömde många bort att det hade funnits.

Utgrävning och dokumentation för att minnas historien

2015-2016 gjorde Statens historiska museer en arkeologisk utgrävning av lägret i Skarpnäck. I projektet dokumenterade arkeologer, etnologer och socialantropologer de spår som fanns kvar i naturen och intervjuade människor som hade bott i lägret och upplevt det på riktigt. Meningen är att bevara den här historien och hålla den levande så att den inte blir bortglömd.

Idag använder vi orden rom och romer. Tidigare har orden tattare och zigenare används, men många romer upplever de orden som nedsättande. I det historiska källmaterialet står orden kvar, så som de användes vid tiden då de texterna skrevs.

Utvalt källmaterial om det romska lägret i Skarpnäck

Uppdaterad