Sjukhus och vårdinrättningar
Under en stor del av Stockholms historia drevs vård av sjuka, psykiskt sjuka, fattiga, personer med funktionsnedsättning samt äldrevård och barnhem inom samma inrättningar. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började detta ändra och vården professionaliserades och delades upp på olika institutioner.
Synen på vad som har ansetts friskt eller sjukt har varierat under historien. Hur man skulle behandla sjuka människor har också förändrats över tid.
I Stockholm öppnade många nya vårdinrättningar i slutet av 1800-talet. Verksamheterna växte och tog plats i nya, moderna byggnader. Samtidigt byggdes ett stort antal sanatorier och epidemisjukhus runt om i Sverige. Sanatorierna placerades på högt belägna platser. Man trodde nämligen att ren och frisk luft skulle vara bra för de patienter som fått de fruktade farsoterna tuberkulos och spanska sjukan. Tuberkulos är en mycket smittsam infektion som i första hand drabbar lungorna och spanska sjukan var en dödlig form av influensa som spreds över hela världen mellan 1918 och 1920.
Många av sjukhusen både i och utanför Stockholm fanns kvar långt in på 1900-talet och ändrade inriktning med tiden. Sjukdomar har försvunnit, forskningen har utvecklats och attityder förändrats.
Sundhetskollegiet blir Medicinalstyrelsen som blir Socialstyrelsen
1813 bildades Kungliga Sundhetskollegiet och fick i uppdrag att ha:
Öfverinseendet och styrelsen öfver sundhetstillståndet, läkarvården och sjukskötseln.
Detta skulle gälla både invånarna i allmänhet som krigsmakten till lands och till sjöss. Sundhetskollegiet bytte 1878 namn till Kungliga Medicinalstyrelsen. Deras uppgift blev att övervaka den allmänna hälso- och sjukvården i Sverige.
Medicinalstyrelsen uppgick 1968 i Socialstyrelsen. Socialstyrelsen är en statlig myndighet som arbetar med frågor kring hälso- och sjukvårdvård, socialtjänst med mera.