Sjukhus och vårdinrättningar
Under en stor del av Stockholms historia drevs vård av sjuka, psykiskt sjuka, fattiga, personer med funktionsnedsättning samt äldrevård och barnhem inom samma inrättningar. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började detta ändra och vården professionaliserades och delades upp på olika institutioner.
Synen på vad som ansets friskt respektive sjukt har varierat under historien. Hur man skulle behanda sjuka människor har också förändrats över tid. I Stockholm öppnar många nya vårdinrättningar i slutet av 1800-talet. Verksamheterna växer och nya mer moderna byggnader byggs. Samtidigt byggs ett stort antal sanatorier och epidemisjukhus runt om i Sverige. De placeras på högt belägna platser. Rena och friska luft trodde man nämligen skulle vara bra för de patienter som fått de fruktade farsoterna Tuberkolos och Spanska sjukan. Turberkulos är en mycket smittsam infektion som i första hand drabbar lungorna och Spanska sjukan var en dödlig form av influensa som spreds över hela världen mellan 1918 och 1920.
Många av sjukhusen både i och utanför Stockholm finns också kvar långt in på 1900-talet och ändrar inrikting allt efter att tiden ändras, sjukdomra försvinner, forskningen utvecklas och attityder förändras.
Sundhetskollegiet blir Medicinalstyrelsen som blir Socialstyrelsen
1813 bildades Kungliga Sundhetskollegiet och fick i uppdrag att ha:
Öfverinseendet och styrelsen öfver sundhetstillståndet, läkarvården och sjukskötseln.
Detta skulle gälla både invånarna i allmänhet som krigsmakten till lands och till sjöss. Sundehetskollegiet bytte 1878 namn till Kungliga Medicinalstyrelsen. Deras uppgift blev att övervaka den allmänna hälso- och sjukvården i Sverige.
Medicinalstyrelsen uppgick 1968 i Socialstyrelsen. Socialstyrelsen är en statlig myndighet som arbetar med frågor kring hälso- och sjukvårdvård, socialtjänst med mera.