På 1860-talet härjade den fruktade barnsängsfebern på Stockholms Allmänna Barnbördshus. Man försökte på olika sätt minska smittspridningen. Ett sätt var att öppna ett provisoriskt (tillfälligt) barnbördshus på Södermalm för att minska överbeläggningen. Det kallades i början för Provisoriska barnbördshuset men behovet av förlossningsplatser var så stort att det inte kunde stängas igen. Istället flyttades det till permanenta lokaler och fick namnet Södra barnbördshuset (Södra BB). Södra BB fanns kvar i samma lokaler till 1969.
I 1800-talets Stockholm födde fortfarande de flesta kvinnor sina barn i hemmet med hjälp av en barnmorska, eller jordemor, som kom hem. När många barnaföderskor samlades på barnbördshusen spreds den dödliga sjukdomen barnsängsfeber. Till barnbördshusen kom därför bara de som inte hade möjlighet att ta hem barnmorskan, på grund av fattigdom eller trångboddhet. Till barnbördshusen kom också de ogifta kvinnorna. Att föda ett oäkta barn var en stor skam och på barnbördshusen fanns möjligheten att föda barnen anonymt och lämna bort dem.
I födelse- och dopböckerna från 1865 kan man se att många av barnen saknar uppgifter om föräldrar. Det finns kolumner efter varje barn där man kryssar i om barnet är "äkta" eller "oäkta". Där finns också kolumner för kvinnans civiltånd gift, ogift, trolovad, eller änka. Barn som föddes under äktenskapslöfte, alltså av två trolovade föräldrar räknades som äkta barn. På flera ställen finns intyg inklistrade i födelse- och dopböckerna som visar att föräldrarna, ibland flera år senare, har registrerat barnet som sitt. Då har föräldrarna gift sig och i födelse- och dopboken ändras barnets status från oäkta till äkta.
