Strandvägen
Strandvägen är en gata på Östermalm i Stockholm. Den sträcker sig från Nybroplan i väster till Oxenstiernsgatan och Dag Hammarskjölds väg i öster. Gatan är en så kallad boulevard med två gator på varje sida om en gångväg där det växer planterade träd. Gatan byggdes i slutet av 1900-talet och anses idag vara en av de pampigaste gatorna i Stockholm med sina många höga stenhus.
Platsen där Strandvägen finns idag hette tidigare Ladugårdslands strandgata. Gatan var då en svårframkomlig gata med ruckel och skjul. Det vi idag kallar Östermalm kallades tidigare Ladugårdsgärdet eller Ladugårdslandet då det här i början av 1400-talet låg en ladugård här som tillhörde kungen. Hela området bestod av små långa trähus och trädgårdar ända in på 1800-talets senare hälft. Ladugårdarna och stallen låg tätt eftersom många invånare hade kor, hästar och grisar. Marken var bergig och kuperad och gatorna var ofta leriga.
En framtidsvision tar plats
År 1857 började staden diskutera en kaj från Ladugårdslandsbron i väster till Gamla Djurgårdsbron i öster. En av dess förespråkare hade följande framtidsvision:
Med ståtliga moderna byggnader och med de skuggiga alléerna i sin mitt ledande till Stockholms mest besökta, vackraste och mest omväxlande förlustelseort samt en med fartyg beklädd kaj och fri utsikt över större delen av hamnen skulle vi få en gata, vars make knappt skulle finnas i Europa.
År 1859 presenterade chefen för stadens vattenbyggnader, Edvard von Rothstein, ett förslag med en bred, kajförsedd och trädplanterad gata som kom att uppfylla visionen. Staden beslöt att gatans bredd skulle vara 240 fot istället för tidigare fastställda 140 fot, alltså 72 meter mot 42 meter. Som jämförelse var Stockholms dåtida huvudstråk så som Drottninggatan, Regeringsgatan och Arsenalsgatan mellan 9 och 12 meter breda. Den enorma bredden gjorde Strandvägen till ett mycket storslaget projekt.
Strandvägsprojektet påbörjades 1861 men färdigställdes först på slutet av 1870-talet. I december 1861 började gatans anläggningsarbeten med omfattande utfyllningar och kajarbeten som pågick till 1876. De första lindarna planterades 1879.
Nytt förslag till gatureglering
Under den här tiden kom år 1866 ett nytt förslag till gatureglering av Stockholms malmar. Grundtanken i förslaget var att med breda trädplanterade gator och många parker föra in ljus och luft i staden. På så sätt skulle man skapa bättre och sundare bostads- och levnadsförhållanden för Stockholms snabbt växande befolkning. De breda gatorna skulle också möjliggöra bättre kommunikationer och hindra eldsvådor från att sprida sig från kvadrater till kvarter. Förebilderna till de nya stadsplaneidéerna fanns i Paris, Berlin och Wien.
För att i möjligaste mån reglera det ökade byggandet tillkom år 1874 en byggnadsstadga för rikets städer. Nyanlagda gator skulle hädanefter vara minst 18 meter breda. Hushöjderna maximerades från tidigare 4 till 5 våningar och sattes i direkt relation till gatans bredd. Ju bredare gata - ju högre fick byggnaden vara. Hus vid öppna platser fick vara så höga som 22 meter. Hörnbyggnader skulle ha avskurna eller rundade hörn. I brandsäkerhetens intresse bestämdes att husen skulle vara byggda i sten, vilket dock i princip hade varit regel sedan 1700-talet. Taken skulle kläs med plåt, tegel eller skiffer.
Strandvägen blir Strandvägen
Strandvägen fick sitt namn 1885. Den första byggnaden vid Stockholms nya paradgata uppfördes 1881-1883 på fastigheterna Ädelman större efter ritningar av arkitekt Oskar Erikson. Det motsvarar Strandvägen 23-27 idag. Den östra delen av gatan närmast Djurgårdsbron blev klar 1896, lagom till Allmänna konst- och industriutställningen på Djurgården 1897. På grund av första världskriget dröjde det till 1923 innan Strandvägens idag sista och ostligaste fastighet bebyggdes, Hornblåsaren 5. Det är idag Strandvägen 63-67.
Bünsowska huset var Stockholms modernaste bostadshus
Det Bünsowska huset ligger vid Strandvägen och uppfördes 1886-1888 på uppdrag av den förmögne träpatronen Fredrik Bünsow. Ritningarna utfördes av Isak Gustaf Clason och Anders Gustaf Forsberg. När huset stod klart 1888 var det ett av stadens modernaste bostadshus.
Den stora och påkostade byggnaden kallades ”Bünsowska palatset” i dåtida dagspress. Exteriörens formgivning liksom standarden var modern och exklusiv. Huset hade nya bekvämligheter som elektrisk belysning, vattentoaletter, badrum med varmt vatten, inmurade kassaskåp och personhissar. Vattentoaletter var inte vanligt i nybyggda hus förrän på 1920-talet och badrum först på 1930-talet.
Byggnaden bestod av tre hus som fick en gemensam fasad mot Strandvägen 29, 31 och 32 och sidoflyglarna mot Grev Magnigatan och Torstenssonsgatan.
Huset innehöll tjugofem exklusiva bostadslägenheter på 5-9 rum och kök, tambur, serveringsrum, vattenklosett och badrum. Entréerna från Strandvägen och huvudtrapphuset var till för lägenhetsinnehavarna och besökare med liknande social status. I huset arbetade portvakter som såg till att rätt personer blev insläppta. Vid varje huvudentré låg även en liten portvaktslägenhet. Våningarnas stora tamburer hade öppningar till representativa sällskapsrum såsom salong, matsal och herrum. Dessa rum var placerade ut mot Strandvägen samt i sidoflygeln ut mot Grev Magnigatan. De två hörntornen innehöll salonger i samtliga våningsplan.
Tjänstefolkets arbets- och bostadsrum var placerade in mot gården, långt från de sociala ytorna. Här låg kök, domestikrum (jungfrukammare), serveringsrum och skafferi. Tjänstefolket hade separata ingångar på gården, via fem mindre trapphus som ledde direkt till lägenheternas kök. På gården fanns även latrinlängor med personalens torrdass, vagnsbodar och ett stall.
Ladugårdslandet blir Östermalm
År 1885 lämnade ett närmare hundratal invånare i Ladugårds församling in en petition till överståthållarämbetet angående ändring av stadsdelens namn till Östermalm. En av initiativtagarna var kommendören i flottan, F H Didron, efter vilken Kommendörsgatan fått sitt namn. Man anförde bland annat att:
Ingen lär nämligen kunna bestrida att benämningen Ladugårdslandet föga passar in på den nyaste och mest välbyggda delen av vår huvudstad, för så vitt någon mening skall ligga i detta namn
Efter röstning bytte det gamla Ladugårdslandet namn till Östermalm sommaren 1885.
Spårvagnen kommer till Strandvägen
Strandvägen var en av de första gatorna i Stockholm som trafikerades av hästdragen spårvagn i samband med att trafiken ut till Djurgården startade år 1877. För den elektriska spårvagnstrafiken lades nya spår 1910. I samband med högertrafikens införande 1967 lades spårvägstrafiken ned och spåren revs senare upp.
I början av 1990-talet anlades nya spår inför att Djurgårdslinjen startade 1991. Före 1967 låg spåren i båda riktningarna på den norra körbanan, medan idag ligger de nuvarande spåren på var sida om allén. Sedan 2010 trafikeras Strandvägen av såväl reguljär spårvagnstrafik (linje 7) som av veteranspårvagnar (linje 7N). De senare rullar framför allt under sommarhalvåret och hösten.
