Den så kallade Lindhagenplanen var ett förslag till stadsplan för utbyggnaden av Stockholm. De fyra plankartorna visar en genomgripande gatureglering. Rutnätet av gator har ritats ut hela vägen till stadsgränsen. Breda trädplanterade huvudgator – så kallade boulevarder och esplanader – genomkorsar, binder samman och släpper in ljus i staden. Förslaget togs fram av en kommitté som leddes av Albert Lindhagen. Lindhagenplanen genomfördes aldrig i sin helhet, men delarna som förverkligades har satt en tydlig prägel på innerstaden.
Lindhagens stadsplan kan ses som ett försök till helhetsgrepp om Stockholms stadsplanering, anpassat till de nya utmaningar och problem som följde industrialiseringen. Stockholms befolkning hade börjat öka snabbt från mitten av 1800-talet och befolkningstillväxten ledde till bostadsbrist, trångboddhet och hygieniska problem. Stadens styre tillsatte Lindhagenkommittén för att få förslag på struktur – en stadsplan – för hur stadens gatunät, kvarter och parker kunde regleras och byggas ut framåt.
Gatorna på de inre delarna av malmarna, närmast Gamla stan, hade börjat läggas ut enligt en rutnätsplan redan på 1600-talet. Lindhagenplanen byggde vidare på den äldre rutnätsplanen och kompletterade den med ett så kallat boulevard- eller esplanadsystem, där breda huvudgator med trädalléer genomkorsar och binder samman staden. Att bredda gator och planera in parker var också ett sätt att få in ljus, luft och natur i stenstaden. Gamla stan ingick inte i förslaget och det äldre trånga gatunätet skiljer sig från det rektangulära mönstret på malmarna.
En mycket bred aveny skär genom Norrmalm, från Gustav Adolfs torg och vidare ända upp till Brunnsviken. Denna paradgata skulle vara hela 70 meter bred, men minskades sedan ner till både längd och bredd (Sveavägen). Parallellt med avenyn på östra sidan syns en ny huvudgata (Birger Jarlsgatan). Utmed Kungsholmens och Östermalms södra kajer finns liknande breda boulevarder och esplanader med alléer, som Strandvägen. En annan huvudgata går från västra Kungsholmen genom Norrmalm och vidare till östra Östermalm. På Södermalm syns en ny halvcirkelformad boulevard, som i förminskad form blev Ringvägen.
De fyra planerna på bilden
Lindhagens stadsplaneförslag presenterades i flera plankartor och fotot visar ett montage med fyra planförslag bredvid varandra. Planerna finns också bifogade som separata bilder under rubriken ”Dokument”. Planen över den norra delen omfattar Norrmalm, Ladugårdslandet (Östermalm) och Kungsholmen. Planen över den södra delen visar Södermalm.
Till vänster på bilden finns förslag ”No 2”. Detta förslag visar ”den föreslagna nya stadsplanen” som om den var genomförd. Till höger finns planförslag ”No 1”, där de föreslagna gatorna, kvarteren och parkerna istället har tecknats i röd färg ovanpå en karta som visar stadens befintliga gatunät och bebyggelse. Plan 1 visar alltså både vad som var utbyggt sedan tidigare (i svart) och det nya förslaget (i rött).
Om vi jämför plan nummer 1 och 2 för norra delen, framgår det tydligare hur den breda avenyn skär rakt igenom Norrmalms äldre bebyggelse. Om den 70 meter breda paradgatan hade genomförts i sin helhet skulle man till exempel behövt riva Adolf Fredriks kyrka.
