Kolonin Saint-Barthélemy
Saint-Barthélemy är en liten ö i Karibien som blev en svensk koloni år 1784. En koloni är ett område som styrs av ett annat land, fast det ligger långt borta. Förr i tiden tog länder i Europa, som Sverige, Storbritannien och Frankrike, över platser i andra delar av världen för att få mer makt och rikedom. Ofta var det orättvist för de människor som redan bodde där då de fick inte bestämma över sitt eget land.
En svensk koloni under 100 år
Sverige bestämde över Saint-Barthélemy i nästan 100 år. Från 1784 till 1878. Sverige blev ägare till Saint-Barthélemy genom en byteshandel med Frankrike 1784 och det officiella maktövertagandet skedde i mars 1785. Kolonin återgick i fransk ägo år 1878.
Under den svenska tiden blev öns huvudstad, Gustavia, en viktig handelsplats där människor från olika delar av världen handlade med varor. Gustavia fick sitt namn efter kung Gustav III, som då var kung i Sverige. Marken på Saint-Barthélemy var svårodlad och istället gjordes satsningar för att göra ön till ett handelscentrum. Till Gustavia kom handlare från Karibien, Amerika och Europa. En av dessa varor var slavar, vilket betyder att många människor fördes dit mot sin vilja och tvingades arbeta utan lön.
Människor på Saint-Barthélemy
En känd person som levde på ön var Evelina Cosby. Hon föddes som slav men blev senare fri och flyttade till Sverige där hon bodde resten av sitt liv. En annan person var John Allan som var en fri svart man som drev öns tidning och skrev om politik och samhället.
På Saint-Barthélemy fanns svenska guvernörer som styrde ön. Några av deras släktingar, som Edla Ulrich, tecknade och skrev om livet där. Dessa anteckningar och bilder har bevarats och finns idag på Sjöhistoriska museet i Stockholm.
Det fanns även fotografer som dokumenterade livet på ön. En av dem var Carl Constantin Lyon, som tog bilder på de människor som levde där. En annan person, Julia Dinzey, var den sista svenskan som bodde på ön. Hon skänkte sina bilder till Sjöhistoriska museet innan hon dog 1959.
Slaveriet på Saint-Barthélemy
Slaveriet på ön och Sveriges roll i slavhandeln har inte alltid varit så känd, men forskare har på senare år hittat mer information om det. Gustavia var en viktig plats för slavhandel och det finns dokument om svenska fartyg som transporterade slavar från Afrika till Karibien.
Sverige bedrevs slavhandel på Saint-Barthélemy fram till 1830. Aktiebolaget svenska Västindiska kompaniet verkade 1786-1805 och hade tillstånd för slavhandel mellan delar av Afrika och Karibien. Kompaniets största enskilda delägare var Sveriges kung Gustav III. Slaveriet, det vill säga att äga förslavade människor, förbjöds först 1847 på Saint-Barthélemy.
Sverige sålde Saint-Barthélemy tillbaka till Frankrike år 1878. Mycket av dess historia finns bevarad i svenska och franska arkiv. Än idag finns det många gator och platser på ön som fortfarande har svenska namn.
