Ön Saint-Barthélemy i Karibien var en svensk koloni mellan åren 1784-1878. Handelsskeppet Enigheten lämnade Stockholm i oktober 1784 och nådde Saint-Barthélemy den 30 januari 1785. Enigheten var det första fartyget från Sverige som ankom till den nya svenska kolonin.
Här finns Enighetens mönstringslista. Där står skeppets besättning, redare, destination och datum för återkomst till Stockholm. Skeppet avseglade i oktober 1784 till Saint-Barthélemy och kom tillbaka den 3 oktober 1785. Besättningen bestod av 20 man och rangordnas i listan efter befattning.
Kapten Johan Nicholaus Damp står överst och följs av styrman, understyrman, timmerman, båtsman, fältskär (skeppsläkare), konstapel (lägre befälsgrad på fartyg), kypare (tunnbindare), kock, matroser, jungmän, kockmatroser och kajutvakt. Skeppets redare heter David Schinkel och blir senare en av direktörerna för svenska Västindiska kompaniet.
Under "Dokument" finns en bild med transkribering (tolkning) av handskriften. Kolumnerna i listan står för: befattning och namn, hemort, ålder (antal år), civilstånd (gift eller ogift), lön/hyra (i riksdaler), det sjömanshus personen tillhör och ersättning samt anmärkningar. Flera ur besättningen kommer från andra orter. Ett exempel är matrosen Anders Westin som kommer från Söderhamn, är 39 år, gift och "siuk [sjuk] hemkommen".
I Enighetens mönstringslista står bara skeppets besättning. Det fanns dock ett antal passagerare också, bland annat Adolf Fredrik Hansen och Jacob Röhl, som hade kungligt understöd att upprätta ett handelshus på ön. Röhl och Hansen blev sedan aktiva slavhandlare på Saint-Barthélemy.
Kolonialism och slavhandel
Sverige blev en kolonialstat i strävan att få större makt, naturtillgångar och ökad handel. Marken på Saint-Barthélemy var svårodlad och istället gjordes satsningar för att göra ön till ett handelscentrum. Till kolonins hamnstad Gustavia kom handlare från Karibien, Amerika och Europa.
På svenska Saint-Barthélemy bedrevs också slavhandel, fram till 1830. Aktiebolaget svenska Västindiska kompaniet verkade 1786-1805 och hade tillstånd för slavhandel mellan delar av Afrika och Karibien. Kompaniets största enskilda delägare var Sveriges kung Gustav III. Slaveriet – att äga förslavade människor – förbjöds först 1847 på Saint-Barthélemy.
Sverige blev ägare till Saint-Barthélemy genom en byteshandel med Frankrike 1784 och det officiella maktövertagandet skedde i mars 1785, två månader efter att Enigheten anlänt till ön. Kolonin återgick i fransk ägo år 1878.
Läs vidare
Under ”Mer i Stockholmskällan” finns fler poster om skeppslistor och den svenska kolonin Saint-Barthélemy.
