Porträttet föreställer Carl Dreijer som föddes 1770 i Nikolai församling i Stockholm. Han var son till en mycket förmögen redare och riksdagsman, Johan Dreijer, som redan 1791 skickade honom till London för affärer. När Carl var tjugofyra år gammal fick han arbete hos Svenska Västindiska Kompaniet, som hade sitt kontor på Järntorget.
Han flyttade till Saint-Barthélemy och lät anlägga en stor plantage utanför Gustavia. De förslavade människor som arbetade där odlade antagligen socker eller bomull, och han hade också många slavar i sitt hem. Carl Dreijer kom aldrig tillbaka till Sverige igen. Han dog ogift i lunginflammation på Saint Barthélemy 1802.
I sitt testamente lämnade han en del möbler till Betsy Hollerman, en ung svart kvinna som arbetat som hans hushållerska. Efter Dreijers död födde Betsy deras gemensamma son, som precis som sin mor fick ett liv i slaveri.
