Tecknad bild av fana med slagorden Ned med tronen, altaret och penningpåset

Revolutionärer och samhällsdebattörer som kritiserade kungen

Under lång tid var det förbjudet att kritisera kungafamiljen. Under 1800- och 1900-talet finns det flera exempel på personer och grupper som trotsade lagen på olika sätt. (Bild: Teckning ur tidskriften Brand 1908. Stockholms stadsarkiv)

Ungsocialister protesterade mot kungen

I förstamaj-demonstrationen 1908 bar Johan Valentin Wald en fana med texten "Ned med tronen, altaret och penningapåsen!". Wald dömdes senare till böter för hädelse. Birger Svahn åtalades två gånger 1908, dels för att han busvisslade åt kungafamiljens kortege och dels för att han gav ut en antimilitaristisk skrift.

Ungsocialisterna var starka motståndare till monarkin. Men det var förbjudet att visa sitt missnöje öppet. Det räknades som majestätsbrott och bestraffades med fängelse. 1909 blev Einar "Texas" Ljungberg åtalad för majestätsbrott för att ha sagt:

Han kan gärna sitta där och lalla för sig själv sitt gåtfulla valspråk:
Med folket för fosterlandet.

Början av 1900-talet var en orolig tid i Sverige

1909 var det storstrejk i Sverige. Åren däromkring var politiskt turbulenta inom den svenska arbetarrörelsen. År 1908 delades Socialdemokratiska partiet i en reforminriktad del och en revolutionär (Ungsocialistiska partiet). I september 1910 utbröt regelrätta kravaller i Kungsträdgården. Vad som egentligen orsakade kravallerna var oklart men vissa tidningar pekade ut de ungsocialistiska ung-hinkarna som uppviglare. Andra tidningar menade att det var polisens uppträdande som startade kravallerna.

Utvalt källmaterial om Einar "Texas" Ljungberg

Socialisten Einar Ljungberg åtalad för kritik av kungen - rättsfall 1909

Socialisten Einar Ljungberg åtalad för kritik av kungen - rättsfall 1909

Texas Ljungberg

Texas Ljungberg

Anders Lindebergs och Magnus Crusenstolpes majestätsbrott

Yttrandefriheten hade sina tydliga begränsningar under 1800-talet. Det var exempelvis förbjudet att kritisera eller göra sig lustig över kungahusets medlemmar. Den som dömdes för majestätsbrott eller högmålsbrott kunde hamna i fängelse eller bli straffad med döden.

Anders Lindeberg drev både en tidning och en teater. 1834 gav han ut en skrift som kritiserade kungens teaterpolitik. Kritiken ledde till att Anders Lindeberg dömdes till döden. Lindeberg vägrade att be om nåd. Kungen och regeringen ville inte avrätta honom och behövde därför ändra straffet och gav amnesti åt politiska fångar.

Magnus Jacob Crusenstolpe skrev också negativa saker om kungen och kungens politik. Eftersom det var förbjudet försökte han linda in sin kritik genom satir eller att komma med antydningar istället för att skriva saker rent ut. 1838 blev han i alla fall anklagad för majestätsbrott, och dömdes till tre års fängelse.

Många tyckte att domen var hård och protesterade på Stockholms gator. Händelserna har gått till historien som Crusenstolpska kravallerna.