Judisk historia i Stockholm
Judar har bott och arbetat i Stockholm åtminstone sedan 1500-talet, och är en av Sveriges fem nationella minoriteter. Judiskt liv har bidragit till Stockholms utveckling på många områden, inte minst kulturellt.
Välsigna denna stad, dess styrelse och alla dess innevånare, och måtte staden aldrig drabbas utaf olycka i någon form. Låt råda bland alla dess invånare broderlig enhet och endrägt, det säkraste och bästa medlet till allmän välfärd och framgång.
16 september 1870 invigdes Stockholms stora synagoga på Wahrendorffsgatan. Rabbin Ludwig Lewysohn predikade vid invigningen. Samma år bestämde riksdagen att judiska svenskar skulle ha samma medborgerliga rättigheter som de protestantiska medborgarna redan hade.
Synagogan ritades av arkitekten Fredrik Scholander och ligger ett stenkast från Kungsträdgården. Byggnaden blev en symbol för de svenska judarnas plats i staden.
Religionsfrihet och begränsade rättigheter
1779 fick Sverige för första gången lagstadgad religionsfrihet. Lagen gav människor rätt att behålla och utöva sin religion när de flyttade till Sverige. Först 1873 fick ickejudiska svenskar rätt konvertera till judendomen, och sedan 1952 har alla svenskar rätt att inte tillhöra någon religion eller trossamfund överhuvudtaget.
1782 införde riksdagen ett särskilt regelverk för judar i Sverige, det så kallade judereglementet. Det gav judar vissa rättigheter, men reglerna diskriminerade också judarna jämfört med den övriga befolkningen. Judar fick till exempel bara bo i Stockholm, Göteborg eller Norrköping och bara arbeta inom yrken som inte tillhörde något skrå. Judar fick bara gifta sig med andra judar, och kunde inte studera på universitet. Under 1800-talet förändrades reglerna steg för steg. Först 1870 avskaffades reglerna helt, och judiska svenskar fick samma rättigheter som de protestantiska medborgarna.
Judar har bott och arbetat i Stockholm åtminstone sedan 1500-talet men 1685 förbjöds alla andra religioner än protestantisk kristendom i Sverige. Några judiska familjer valde att byta religion och konvertera till protestantismen för att kunna fortsätta sina liv här. Kung Karl XI var med under ett sådant dop redan 1681, i Tyska kyrkan. Den händelsen blev avbildad i konstverk. För protestanterna var det en propagandaseger att någon bytte religion och blev protestant istället.
Aaron Isaac grundade första judiska församlingen i Stockholm
1774 kom den judiske sigillgravören Aaron Isaac till Stockholm från Tyskland. Han fick tillstånd att utöva sin religion och grundade Stockholms mosaiska församling som judiska församlingen kallades då. Församlingen inredde en synagoga och anlade den första judiska begravningsplatsen, Aronsberg på Kungsholmen.
Mellan 1795 och 1870 låg synagogan på Själagårdsgatan 19 i Gamla stan. I samma hus låg det rituella badet mikveh, en judisk skola och rabbinens tjänstebostad. Under 1900-talet låg det en polisstation i den gamla synagogan men sedan 2019 har Judiska museet sina lokaler där.
Judisk kultur har berikat Stockholm
Många judar som invandrade till Sverige under 1700- och 1800-talen kom från dagens Tyskland och talade vanligtvis tyska. Många judiska familjer med rötterna i Polen och Ryssland hade jiddisch som sitt modersmål.
I början av 1800-talet grundades Israelitiska ynglingaföreningen i Stockholm. Det var den första ickereligiösa, judiska föreningen i Sverige. Föreningen delar bland annat ut stipendier för utbildning.
De flesta arbetade inom yrken som svenska myndigheter efterfrågade, till exempel handel eller olika hantverk. Framgångsrika judiska familjer tog också plats i Stockholms kulturliv och donerade pengar till konst, bibliotek, sjukvård och annan välgörenhet.
Josef Sachs som grundande NK, Nordiska Kompaniet, skänkte bland annat pengar för att driva Stockholms barn- och ungdomsbibliotek och för barnsjukvården i Stockholm. Sachsska barnsjukhuset som är en del av Södersjukhuset är uppkallat till minne av Josef Sachs föräldrar.
Josef Sachs var också med och finansierade Konserthuset när det byggdes 1924-1926, tillsammans med Rosa Nachmanson bland andra.
Heckscherska huset blev fristad för fattiga judar
Edvard och Sophie Heckschers stiftelse byggde ett hus på Klippgatan 19 på Södermalm med lägenheter för de fattiga judiska immigranter som kom till Stockholm i början på 1900-talet. I huset låg många små lägenheter, så familjerna blev mycket trångbodda. I bottenvåningen låg också en arbetsstuga där judiska ungdomar kunde lära sig olika hantverksyrken.
Rätten att leva som jude, som man vill
Judar i Sverige lever och tror på olika sätt, som i alla religioner. En del håller hårt på religionens seder och andra gör friare tolkningar av regler och bud.
Irene Strauss flyttade till Stockholm i början av 1900-talet och sparade över 500 kvitton från sin vardag. De berättar till exempel att familjen Strauss köpte skinka inför julen 1920. Fläskkött är inte tillåtet enligt de judiska kostreglerna kashrut, men bland borgerliga judiska familjer var det inte ovanligt att både leva som jude och följa majoritetssamhällets traditioner.
Antisemiter har utsatt Stockholms judar för hat och hot
I augusti 1838 vandaliserade antisemitiska stockholmare affärer, bostäder och egendom som ägdes av judar. Många fönster krossades, men ingen person ska ha skadats fysiskt. Dagen efter var militär ute på gatorna för att mota bort antisemiterna.
Kung Karl XIV Johan hade föreslagit att judereglementet skulle avskaffas för de judar som var födda i Sverige. Flera liberala reformer var också på gång. Samtidigt rådde lågkonjunktur i Sverige och många företag hade svårt att klara ekonomin. Handelsmän som tillhörde Stockholms borgerskap var missnöjda med lågkonjukturen och skyllde på judarna.
Både liberala och konservativa tidningar i Stockholm fördömde våldet. Judereglementet avskaffades ändå, men det var först 1870 som judiska svenskar fick fullständiga medborgerliga rättigheter på samma villkor som protestantiska svenskar.
Under 1800- och 1900-talen fanns det tidningar i Stockholm som publicerade antisemitiska artiklar och insändare, nidbilder och stereotypiska skämt. Före Förintelsens slut 1945 var samhällets inställning till antisemitismen mer accepterande än den är idag. Kränkningar som bygger på etnicitet eller religion är förbjudna i vår egen tid och kan ge fängelse.
