I Stadsmuseets samling finns en judisk begravningsvagn som museet fick i gåva av den Judiska Församlingen 1960.
Begravningsvagnen beställdes 1898 av den Mosaiska Församlingen, dagens Judiska Församlingen, i Stockholm. Det finns ett församlingsprotokoll från december 1898 där det beslutas om ”Anskaffande av ny likvagn”. Budgeten var 4 000 kronor. Den nya likvagnen levererades i juni 1899 enligt ett handskrivet besiktningsprotokoll.
Begravningsvagnen är fem meter lång och nästan tre meter hög, med kuskbock och större bakhjul. Träet och draperierna runt båren, liksom de tofsar som hänger längs med överkanten, är svarta. Begravningsvagnens sidor pryds av blommande förgyllda kallor kring davidsstjärnan, den sexuddiga stjärna som varit symbol för judendomen sedan medeltiden. Kallan kan symbolisera renhet, återfödelse och hängivenhet (Bild 2, 3 och 6).
Texten på bild 4 är en vers på hebreiska från Psaltaren 126 (vers 5) i Bibeln; "De som så med tårar skola skörda med jubel".
På bild 5 ser man en flamma på taket av likvagnen. Vad flamman symboliserar är oklart men det kan vara en koppling till den eviga elden (ner hatamid på hebreiska), en eld som alltid lyste i templet på Tempelberget i Jerusalem. Det ursprungliga templet som byggdes av Salomo finns inte kvar. Den västra muren, idag kallad Klagomuren, är en rest av det andra templet som byggdes på platsen. Arkeologiska utgrävningar har gjorts på platsen och då har man under jord funnit rester av det första templet.
Begravningsvagnen tillhörde församlingen och användes av ”chevran” för transport av kistan till begravningsplatsen. Man vänder sig aldrig till någon begravningsbyrå utan den avlidne tas omhand av Judiska Församlingens begravningsverksamhet och de volontärer som ingår i ”Chevra kadisha”, i dagligt tal kallat ”chevran” eller begravningssällskapet. Volontärerna tar omedelbart efter dödsfallet hand om kroppen och genomför ”tahara”, en religiös tvagning och därefter svepning och kistläggning. Volontärer hjälper också till att vaka över kroppen innan begravningen, är kistbärare, begravningsgäster när den avlidne saknar anhöriga, besöker familjen under sorgeperioden, kommer till synagogan på årsdagen och närvarar vid avtäckning av stenen på kyrkogården.
Avfotograferad av Pär Fredin i Stockholms stadsmuseums samlingsmagasin 2021.
I en film från 1914, länk nedan, finns ett klipp där denna begravningsvagn används. Filmen består av tre olika klipp där de två första visar överrabbinen Gottlieb Kleins begravning. Det tredje klippet visar ett begravningsfölje från en kristen begravning, troligtvis från ungefär samma tid.
