Tryckfrihet och yttrandefrihet

Vad krävs för att vi ska ha demokrati? Om du inte får kritisera de som har makten i landet, då är det svårt att skapa opinion, argumentera för en annan politisk uppfattning eller arbeta för att förändra samhället. Tryckfrihet och yttrandefrihet är viktiga delar i den svenska demokratin.

Sverige införde tryckfrihet och offentlighetsprincip 1766

Offentlighetsprincipen handlar om att protokoll och andra dokument från svenska myndigheter inte är hemliga. De är offentliga handlingar som alla får läsa. Offentlighetsprincipen gör det enklare för oss medborgare att upptäcka maktmissbruk och korruption till exempel. Tryckfrihetsförordningen låter oss alla att berätta, sprida kunskap och skapa opinion för förändring av samhället.

Den 2 december 1766 trädde "Förordning Angående Skrif- och Tryck-friheten" i kraft. De flesta myndighetsdokument, protokoll och beslut blev offentliga, och det blev tillåtet att skriva, trycka och ge ut texter om nästa vad som helst. Några saker var förtfarande förbjudna: Ingen fick skriva sådant som bröt mot den protestantiska kristna tron, eller mot grundlagarna. Det var också förbjudet att kritisera eller kränka kungen eller riksdagen. Annars var det mesta tillåtet.

Tryckfriheten har gränser

Tryck- och yttrandefriheten har begränsningar idag också. I Sverige får vi till exempel inte hota eller kränka någon, och inte hetsa mot folkgrupper. Dagens begränsningar ska skydda den personliga friheten och individens integritet. Idag har vi däremot mycket färre begränsningar än tidigare. En annan stor skillnad är att lagarna tolkades mycket hårdare under slutet av 1700-talet och 1800-talet. Det var lättare att bli dömd för att ha brutit mot reglerna då. Det var ett sätt att tysta de personer som kritiserade makthavarna.

Censuren granskade allt före 1766

Före 1766 rådde censur i Sverige. Det var bara tillåtet att skriva och trycka sådant som makthavarna höll med om. Alla böcker och texter som trycktes tvungna att godkännas i förväg. Texter som var kritiska mot lagar eller personer med makt fick inte tryckas eller spridas.

Efter 1766 får författare eller tryckare ge ut vilka texter de ville. Det måste finnas en ansvarig utgivare. Den ansvarige utgivaren kan dömas i efterhand om texten bryter mot tryckfrihetsförordningen. Så ser reglerna fortfarande ut.

Tryck(o)friheten kommer tillbaka 1774

Tryckfrihetsförordningen var Europas mest liberala och tillåtande lag om yttrandefrihet när den infördes. Den nya lagen gjorde skillnad, fast den bara gällde i åtta år. 75 procent av alla politiska pamfletter som gavs ut i Sverige under 1700-talet trycktes mellan 1766 och 1774.

Före 1766 hade censuren förbjudit många texter och böcker om de kritiserade hur samhället fungerade. Det var förmodligen också mycket vanligt med självcensur. Författare och skribenter valde att inte vara för kritiska eftersom de var rädda för att bli censurerade.

Kung Gustav III gjorde sig nästan enväldig genom en statskupp 1772. Två år senare införde kungen en ny tryckfrihetsförordning som tillät mycket mindre än den förra. Dessutom skärptes straffen för den som bröt mot den nya lagen. I värsta fall kunde både författaren och tryckaren dömas till döden. Men en sak gällde fortfarande - censuren var borta. Det var fortfarande tillåtet att trycka och ge ut texter utan att någon granskade och godkände dem på förhand. Den som bröt mot lagen blev dömd i efterhand. Samma princip gäller fortfarande och idag är det två av grundlagarna - Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen - som styr yttrande- och tryckfrihet i tryckta och digitala medier.

Berättelse, om de märkwärdiga händelser, som sig i Stockholm tildragit, ifrån d. 19 til och med d. 21 aug. 1772.

Författaren berättar om Gustav III:s oblodiga statskupp i augusti 1772, som avslutade frihetstiden och samlade all makt hos kungen. Frihetstiden mellan 1719 och 1772 hade betytt fr…

Tid

21 augusti 1772

Typ

Text

Den fria pressens framväxt och indragningsmakten

Under 1700-talet växer det fram en mångfald av nyhetstidningar i Stockholm. Väldigt många stockholmare kunde läsa. Det vet vi, eftersom prästerna kontrollerade att alla kunde läsa ett stycke ur bibeln vid de så kallade husförhören. Till en början var tidningarna försiktiga med vad de skrev men nu fick  allt fler människor tillgång till flera olika nyhetskanaler. Tidigare hade kyrkan haft snudd på monopol på nyhetsförmedling.

Carl August Grevesmöhlen var en flitig publicist i början av 1800-talet. Han hamnade ofta i blåsväder. 1810 dömdes han till böter för "missfirmligt skrivsätt". I hans tidsskrift  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt diskuterades bland annat tryckfriheten. Det ämnet är också centralt i Stockholms Courier, en tidning som drabbades av den så kallade  indragningsmakten.

Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt

Utgivaren av denna tidning, Carl August Grevesmöhlen, var på sin tid känd som en arg samhällskritiker. Han startade flera tidningar (som alla blev kortlivade) som kritiserade olika…

Tid

1812

Typ

Text

Fjortonde Aftonbladet och Couriren från Stockholm

Trots 1766 års tryckfrihetsförordning kunde nämligen regeringen - alltså kungen - dra in misshagliga publikationer som var för kritiska. Om en tidning blev indragen behövde den både byta namn och ansvarig utgivare för att kunna fortsätta. När Stockholms Courier blev indragen 1820  kom den snart ut igen, men då under de nya namnet Courieren från Stockholm.

Aftonbladet grundades 1830. Det blev den tidning som slutligen knäckte indragningsmakten. När Lars Johan Hierta lyckades byta ansvarig utgivare och namn på tidningen 14 gånger gav myndigheterna upp.

Under andra halvan av 1800-talet etablerade sig också ett antal mer renodlat humoristiska satirtidningar som skämtade och drev med makten. I de här tidningarna flödade förstås samhällskritiken, även om sparkarna inte alltid riktades uppåt.  Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir är ett exempel på en sådan tidning. Den gavs ut mellan 1862 och 1924.

Presternas diskussion om utvidgandet af qvinnans rättigheter. Satir i Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir, nr 7, den 18 februari 1866

Under Riksdagen 1866 var frågan om kvinnors rättigheter ett hett ämne. Carl Fredrik Ridderstad och Carl Johan Svensén hade bland annat föreslagit att kvinnor skulle ges tillträde t…

Tid

18 februari 1866

Typ

Text