Denna skrift i versform har som tema saknaden efter kaffe och andra "lyxartiklar" som blev förbjudna i 1766 års så kallade överflödsförordning. Staten ville att människor skulle konsumera svenska produkter istället för att slösa pengar på dyrbara importerade "lyxartiklar". Författaren beskriver saknaden efter kaffet och tobaken på de så kallade kaffehusen. Kaffehusen var populära mötesplatser för borgerskapets män på 1700-talet. Dessutom klagar författaren på att han inte kan pryda sin hatt med strutsplymer: "Hvad är nu mer min hatt? Ja, fast han wore än på franska wiset satt, hwad kan wäl nu mitt hufwud smycka, en naken kropp, en slät och swart figur; Ack! Du (=hatten, min anmärkning) som gjorde förr på alla rum min lycka, du liknar nu et plockat fjäder-djur." Kanske kan man ana att författaren Carl Israel Hallman är något kritisk mot sina vänners fåfänga? Hallman var god vän med Bellman. Han var, liksom Bellman, en känd författare av bland annat teaterpjäser. 4 sidor. Frakturstil.
