Tryckfrihet och yttrandefrihet

Tryckfrihet och yttrandefrihet

Vad krävs för att vi ska ha demokrati? Om du inte får kritisera de som har makten i landet, då är det svårt att skapa opinion, argumentera för en annan politisk uppfattning eller arbeta för att förändra samhället. Tryckfrihet och yttrandefrihet är viktiga delar i den svenska demokratin. (Bild: Svenska Dagbladets tryckpress 1956. Foto: Lennart af Petersens, Stadsmuseet)

Sverige införde tryckfrihet och offentlighetsprincip 1766

Offentlighetsprincipen handlar om att protokoll och andra dokument från svenska myndigheter inte är hemliga. De är offentliga handlingar som alla får läsa. Offentlighetsprincipen gör det enklare för oss medborgare att upptäcka maktmissbruk och korruption till exempel. Tryckfrihetsförordningen låter oss alla att berätta, sprida kunskap och skapa opinion för förändring av samhället.

Sverige först med tryckfrihet

Sverige först med tryckfrihet

Den svenska tryckfrihetsförordningen är världens äldsta och därför berömd, men inte bara av den anledningen utan fastmer därför att den ger svensk tryckfrihet ett grundlagsskydd. F…

Den 2 december 1766 trädde "Förordning Angående Skrif- och Tryck-friheten" i kraft. De flesta myndighetsdokument, protokoll och beslut blev offentliga, och det blev tillåtet att skriva, trycka och ge ut texter om nästa vad som helst. Några saker var förtfarande förbjudna: Ingen fick skriva sådant som bröt mot den protestantiska kristna tron, eller mot grundlagarna. Det var också förbjudet att kritisera eller kränka kungen eller riksdagen. Annars var det mesta tillåtet.

Tryckfriheten har gränser

Tryck- och yttrandefriheten har begränsningar idag också. I Sverige får vi till exempel inte hota eller kränka någon, och inte hetsa mot folkgrupper. Dagens begränsningar ska skydda den personliga friheten och individens integritet. Idag har vi däremot mycket färre begränsningar än tidigare. En annan stor skillnad är att lagarna tolkades mycket hårdare under slutet av 1700-talet och 1800-talet. Det var lättare att bli dömd för att ha brutit mot reglerna då. Det var ett sätt att tysta de personer som kritiserade makthavarna.

Censuren granskade allt före 1766

Före 1766 rådde censur i Sverige. Det var bara tillåtet att skriva och trycka sådant som makthavarna höll med om. Alla böcker och texter som trycktes tvungna att godkännas i förväg. Texter som var kritiska mot lagar eller personer med makt fick inte tryckas eller spridas.

Censurens ansikte

Censurens ansikte

Niklas von Oelreich   var en universitetsbibliotekarie som år 1746  utnämndes till censor librorum,   det vill säga en bokgranskare vars huvuduppgift var att granska…

Efter 1766 får författare eller tryckare ge ut vilka texter de ville. Det måste finnas en ansvarig utgivare. Den ansvarige utgivaren kan dömas i efterhand om texten bryter mot tryckfrihetsförordningen. Så ser reglerna fortfarande ut.

Tryck(o)friheten kommer tillbaka 1774

Tryckfrihetsförordningen var Europas mest liberala och tillåtande lag om yttrandefrihet när den infördes. Den nya lagen gjorde skillnad, fast den bara gällde i åtta år. 75 procent av alla politiska pamfletter som gavs ut i Sverige under 1700-talet trycktes mellan 1766 och 1774.

Före 1766 hade censuren förbjudit många texter och böcker om de kritiserade hur samhället fungerade. Det var förmodligen också mycket vanligt med självcensur. Författare och skribenter valde att inte vara för kritiska eftersom de var rädda för att bli censurerade.

Kung Gustav III gjorde sig nästan enväldig genom en statskupp 1772. Två år senare införde kungen en ny tryckfrihetsförordning som tillät mycket mindre än den förra. Dessutom skärptes straffen för den som bröt mot den nya lagen. I värsta fall kunde både författaren och tryckaren dömas till döden. Men en sak gällde fortfarande - censuren var borta. Friheten att trycka och ge ut texter - och att kunna bli dömd i efterhand om texten bryter mot lagen - gäller fortfarande.

Berättelse, om de märkwärdiga händelser, som sig i Stockholm tildragit, ifrån d. 19 til och med d. 21 aug. 1772.

Berättelse, om de märkwärdiga händelser, som sig i Stockholm tildragit, ifrån d. 19 til och med d. 21 aug. 1772.

Författaren berättar om Gustav III:s oblodiga statskupp i augusti 1772, som avslutade frihetstiden och samlade all makt hos kungen. Frihetstiden mellan 1719 och 1772 hade betytt fr…

Den fria pressens framväxt och indragningsmakten

Under 1700-talet växer det fram en mångfald av nyhetstidningar i Stockholm. Väldigt många stockholmare kunde läsa. Det vet vi, eftersom prästerna kontrollerade att alla kunde läsa ett stycke ur bibeln vid de så kallade husförhören. Till en början var tidningarna försiktiga med vad de skrev men nu fick  allt fler människor tillgång till flera olika nyhetskanaler. Tidigare hade kyrkan haft snudd på monopol på nyhetsförmedling.

Carl August Grevesmöhlen var en flitig publicist i början av 1800-talet. Han hamnade ofta i blåsväder. 1810 dömdes han till böter för "missfirmligt skrivsätt". I hans tidsskrift  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt diskuterades bland annat tryckfriheten. Det ämnet är också centralt i Stockholms Courier, en tidning som drabbades av den så kallade  indragningsmakten.

Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt

Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt

Utgivaren av denna tidning, Carl August Grevesmöhlen, var på sin tid känd som en arg samhällskritiker. Han startade flera tidningar (som alla blev kortlivade) som kritiserade olika…

Fjortonde Aftonbladet och Couriren från Stockholm

Trots 1766 års tryckfrihetsförordning kunde nämligen regeringen - alltså kungen - dra in misshagliga publikationer som var för kritiska. Om en tidning blev indragen behövde den både byta namn och ansvarig utgivare för att kunna fortsätta. När Stockholms Courier blev indragen 1820  kom den snart ut igen, men då under de nya namnet Courieren från Stockholm.

Aftonbladet grundades 1830. Det blev den tidning som slutligen knäckte indragningsmakten. När Lars Johan Hierta lyckades byta ansvarig utgivare och namn på tidningen 14 gånger gav myndigheterna upp.

Under andra halvan av 1800-talet etablerade sig också ett antal mer renodlat humoristiska satirtidningar som skämtade och drev med makten. I de här tidningarna flödade förstås samhällskritiken, även om sparkarna inte alltid riktades uppåt.  Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir är ett exempel på en sådan tidning. Den gavs ut mellan 1862 och 1924.

Presternas diskussion om utvidgandet af qvinnans rättigheter. Satir i Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir, nr 7, den 18 februari 1866

Presternas diskussion om utvidgandet af qvinnans rättigheter. Satir i Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir, nr 7, den 18 februari 1866

Under Riksdagen 1866 var frågan om kvinnors rättigheter ett hett ämne. Carl Fredrik Ridderstad och Carl Johan Svensén hade bland annat föreslagit att kvinnor skulle ges tillträde t…

 

 

Urval av källmaterial om tryck- och yttrandefriheten

Forsskål och yttrandefriheten

Forsskål och yttrandefriheten

Elegie, eller Sorge-qwäde, öfwer den afdankade plumen. Af Jean de France.

Elegie, eller Sorge-qwäde, öfwer den afdankade plumen. Af Jean de France.

Dag-Bladet: Wälsignade Tryck-Friheten

Dag-Bladet: Wälsignade Tryck-Friheten

Stockholms Wecko-Blad

Stockholms Wecko-Blad

Dagligt Allehanda den 28 november 1782

Dagligt Allehanda den 28 november 1782

Stockholms Courier

Stockholms Courier

Lars Johan Hierta. Sjelf-biografiska anteckningar

Lars Johan Hierta. Sjelf-biografiska anteckningar

Stockholms pressväsen / Thore Blanche

Stockholms pressväsen / Thore Blanche

Crusenstolpes kravaller

1838 blev journalisten Magnus Jacob Crusenstolpe dömd till fängelse för majestätsbrott för att han hade skrivit nedsättande saker om kung Karl XIV Johan. Domen väckte starka känslor och många människor protesterade mot den. Den 19 juli stormade en uppretad folkmassa Södra stadshuset vid Södermalmstorg där Crusenstolpe satt häktad och försökte befria honom.

[Rättegångshandlingar i  tryckfrihetsmålet mot M. J. Crusenstolpe] Underdånig förklaring till Kongl.Maj:t, af Svea hof-rätt, öfver justitiae-ombudsmannens underdåniga anmärknings-memorial i fråga om behandlingen af tryckfrihets-målet rörande assessoren Crusenstolpe

[Rättegångshandlingar i tryckfrihetsmålet mot M. J. Crusenstolpe] Underdånig förklaring till Kongl.Maj:t, af Svea hof-rätt, öfver justitiae-ombudsmannens underdåniga anmärknings-memorial i fråga om behandlingen af tryckfrihets-målet rörande assessoren Crusenstolpe

Här förklarar de inblandade i domstolsmålet mot Magnus Jacob Crusenstolpe hur de har resonerat när det gäller det utdömda straffet. En juridisk text, alltså. Crusenstolpe var från…

Två personer sköts ihjäl

Folkmassan kastade sten och krossade alla fönster mot Peter Myndes backe. Arbetslösa sjömän slet loss fönsterbågar och tog sig in för att frita arresterade stenkastare. Några försökte även slå in porten mot Götgatan. Löjtnanten Samuel August Sandels försökte tillsammans med några få stadsvakter få ordning på kaoset. Men när folkmassan vägrade låta sig skingras gav Sandels order om eld och i kaoset som följde dödades två personer.

Det offentliga samtalet kunde börja

Protesterna resulterade i att indragningsmakten avskaffades. Det blev tillåtet för journalister att kritisera makthavare utan att riskera att tidningen kunde dras in. I tidningarna började ett offentligt samtal vars syfte var att hela tiden utveckla samhället till det bättre. Detta ledde till att människor blev alltmer medvetna om samhällets orättvisor och insåg att samhället kan påverkas. Under åren efter Crusenstolpes kravaller växte en sammanhållen arbetarrörelse fram i Sverige. 

Crusenstolpes tid bakom lås och bom

Magnus Jacob Crusenstolpe satt av sitt tre år långa straff på Vaxholms fästning. Trots fångenskapen kunde han leva ett förhållandevis fritt liv. Han fick ta emot besök och kunde fortsätta skriva. Aftonbladet anordnade en insamling som bättrade på hans ekonomi och den 19 juli 1841 återvände Crusenstolpe som en fri man till Stockholm.  

Ungsocialisterna - landsförrädare eller tryckfrihetsmartyrer

Ungsocialisterna hade sitt ursprung i det ungdomsförbund till Socialdemokraterna som bildades 1897. Ungsocialisterna ville förändra samhället genom revolution, till skillnad från moderpartiet som ville se reformer i många små steg istället. Det gjorde att Ungsocialisterna isolerades från Socialdemokraterna. Brytningen blev total 1905 när ett nytt socialdemokratiskt ungdomsförbund bildades.

Ungsocialister dömdes till fängelse efter fredskongress

Ungsocialisterna bedrev en intensiv antimilitaristisk propaganda, och spred pamfletter och affischer runt om staden. Trycksaker som den på bilden belades med kvarstad, det vill säga polisen förbjöd dess spridning.

Vägra mönstra! Vägra mobilisera! Köttmarknad - affisch beslagtagen av polisen 1913

Vägra mönstra! Vägra mobilisera! Köttmarknad - affisch beslagtagen av polisen 1913

Den här affischen som propagerar mot den allmänna värnplikten har med all sannolikhet producerats av  ungsocialisterna . Texten lyder:  "Kamrater, arbetare! Skolen I…

Vid en fredskongress mitt under första världskriget uppmanade Zeth Höglund, Ivan Oljelund och Erik Hedén till mobiliseringsstrejk, det vill säga att folk skulle vägra ansluta till armén. Statsmakterna ansåg att det var fråga om landsförräderi och de tre socialisterna dömdes till långa fängelsestraff.

Fanskandalen 1908 - "Ned med tronen, altaret och pänningapåsen"

En annan ungsocialist som orsakade mängder av tidningsspalter och debatt i såväl riksdag som regering var den 27-årige måleriarbetaren Johan Valentin Wald. Vid förstamajdemonstrationen 1908 bar han en fana med texten "Ned med tronen, altaret och pänningapåsen!". Att på ett så öppet sätt kritisera kungahuset, kyrkan och den rådande kapitalistiska samhällsordningen var uppseendeväckande på den här tiden och många människor blev väldigt upprörda. Wald fick betala 300 kronor i böter för "förargelseväckande beteende under försvårande omständigheter".  

Stor uppmärksamhet i pressen

Inom regeringen och i högerpressen ifrågasattes polisens agerande som man tyckte var för slappt och menade att fanan snarare skulle rubriceras som ”förräderi” och bli en fråga för hovrätten. Dessutom ifrågasattes varför polisen inte ingripit mer resolut för att snabbt ta bort fanan.

I vänstertidningarna tyckte man annorlunda. Social-demokraten undrade hur det kunde vara brottsligt att bära omkring på en fana med ord som utan problem fick tryckas i tidningar och läggas framför tusentals läsares ögon. Socialdemokraternas partiledare Hjalmar Branting menade ändå att ungsocialisternas kritik mot kungen och kyrkan inte hörde hemma i en förstamajdemonstration.

Åtta dagar efter den så kallade ”Fanskandalen” på första maj kommenterade ungsocialisternas egen tidning Brand händelsen och dess efterspel. Ungsocialisterna sågade socialdemokraternas och Hjalmar Brantings hållning i frågan.

Den uppseendeväckande Stockholmsfanan - artikel i Brand 1908

Den uppseendeväckande Stockholmsfanan - artikel i Brand 1908

Under första majdemonstrationen 1908 hade en måleriarbetare Valentin Wald, 27 år, burit en flagga med texten "Ned med tronen, alataret och penningpåsen". Wald blev föremål för poli…

Den här artikeln är en del av temat "Vägen mot demokrati"

Här hittar du fler artiklar i temat Vägen mot demokrati.