Kollage av många olika svartvita studioporträtt mot mörkgrå bakgrund.

Mimmi Gustafsson fångade människor med kameralinsen

Mimmi Gustafsson (1862–1949) var en framgångsrik porträttfotograf som under fyra decennier dokumenterade stockholmare från olika samhällsgrupper. Hon var yrkesverksam i Stockholm mellan 1888 och 1930 och byggde upp en välbesökt fotoateljé på Götgatan 3 på Södermalm. Genom hennes kameralins möter vi tusentals människor som levde i Stockholm för över 100 år sedan.

Mimmi Gustafsson lärde sig fotografyrket under 1880-talet. Hon öppnade sin första ateljé 1888, i en tid då fotografiateljéerna erbjöd kvinnor möjligheter till arbete och egen försörjning etablerade hon sig som en självständig yrkeskvinna. Gustafsson gifte sig med två män under sitt liv, men i varje äktenskap behöll hon ägandet och kontrollen över sin verksamhet och den apparatur som ingick i yrkesutövningen.

Människor framför kameran i över 40 år

Ateljén på Götgatan var både arbetsplats och utbildningsmiljö. Där arbetade tidvis fotografielever, biträden och retuschöser. Lokalerna var väl anpassade för porträttfotografering, med stora takfönster som gav ett jämnt ljus och gardiner som reglerade ljusinsläppet. Kunderna kunde välja mellan olika bakgrunder och arrangerade miljöer, från eleganta interiörer till landskap med träd, stubbar och gräsmattor. De färdiga porträtten levererades bland annat som visitkort, kabinettskort och förstoringar för inramning.

Mimmi Gustafsson fotograferade män, kvinnor och barn, både enskilt och i grupp. Bilderna har ofta strama kompositioner, men hennes främsta styrka tycks ha varit förmågan att möta varje kund som en individ. Porträtten präglas av lyhördhet. De är stramt hållna, men inte tråkiga. Hon verkar ha haft en god förmåga att få människor att känna sig bekväma framför kameran. Hennes yrkesskicklighet och personliga bemötande kan ha bidragit till att ateljén förblev verksam i över fyrtio år.

Mimmi Gustafssons fotografier hittades på en vind

När Mimmi Gustafsson stängde ateljén 1930 avslutade hon ett långt yrkesliv. 1984 upptäcktes hennes glasnegativ av en slump på vinden till fastigheten på Götgatan 3 och skänktes till Stockholms stadsmuseum. Samlingen har sedan dess bevarats och delvis digitaliserats. Hennes fotografier är en värdefull källa till Stockholms historia och porträttfotografiets utveckling. Genom hennes kameralins får vi möta mängder av människor som levt före oss.

Om artikeln

Stockholmskällans redaktion har skrivit den här artikeln. Den berättar en större historia utifrån de olika källmaterial som arkiv, museer och bibliotek i Stockholm har publicerat här på stockholmskällan.se.

Har du frågor om artikeln?

Kontakta Stockholmskällans redaktion

Berättelser om stockholmare i arkiven

Uppdaterad