Året är 1888 och fotografen Wilhelmina ”Mimmi” Gustafsson har just etablerat sin ateljé på Götgatan 3 på Södermalm i Stockholm. Här förevigar hon stockholmare med sin kamera under ungefär fyrtio år.

Mimmi Gustafsson var porträttfotograf men hon fotograferade även strejkkommittén vid den första hamnarbetarstrejken 1896. Längre upp på samma gata, på nummer 34, låg Södermalms Nya Fotografiatelier som också drevs av en kvinnlig fotograf.

Kvinnliga fotografer vanliga – men sällan omskrivna

Redan på 1860-talet hade kvinnor etablerat sig som fotografer runt om i landet, såväl i stora städer som på mindre orter. Vid sekelskiftet 1900 utgjorde kvinnorna en dryg tredjedel av medlemmarna i yrkesfotografernas organisation Svenska Fotografers Förbund och tio år senare nästan 40 procent. I standardverket Den svenska fotografins historia 1840–1940 från 1983 är dock bara fyra kvinnor omskrivna och tretton nämnda bland hundratals fotografer.

Kvinnliga fotografer anställde varandra

Från 1860 till 1920 var ateljéerna viktiga arbetsplatser för kvinnor. Liksom inom många andra hantverksyrken tillämpades ett lärlingssystem. De kvinnor som drev en egen ateljéverksamhet anställde ofta andra kvinnor som elever, biträden eller retuschöser. Det blev i flera fall inledningen till en egen yrkeskarriär. Periodvis dominerade kvinnorna den fotografiska näringen på många håll i landet men under mellankrigstiden började antalet kvinnliga fotografer att minska.

Gustafssons samling hittades på vinden

Mimmi Gustafsson var en av många framgångsrika kvinnliga fotografer som verkade i Sverige. Hon dog 1949, 87 år gammal. Hennes samling med 8400 glasnegativ hittades många år efter hennes död på vinden till Götgatan 3, och har först nu uppmärksammats. Ett led i att lyfta fram denna dolda del av den svenska fotohistorien är Björn Axel Johanssons och Eva Dahlmans kommande bok Kvinnor bakom kameran 1845–1945.

Om Kvinnans Plats

I Kvinnohistoriskas poddserie Kvinnans Plats hör du berättelser från förr där inbjudna historiker och forskare berättar om kvinnors vanliga och ovanliga livsöden – knutna till platser.

Om avsnittet 

Journalisten Sofia Neves intervjuar fotohistorikern och etnologen Eva Dahlman, som forskar om kvinnor bakom kameran, om fotografen Mimmi Gustafsson som förevigade stockholmare med sin kamera. Berättelsen är vald i samarbete med Stadsmuseet i Stockholm och ingår i de tio avsnitt som lyfter kvinnohistoria ur deras basutställning och samlingar. Producerad av Soundtelling.

Kvinnohistoriska

Kvinnohistoriska är ett innovativt museum som verkar i de offentliga och digitala rummen – utan egen permanent byggnad. De tillgängliggör forskning om kvinnors villkor i historiska skeenden, och arbetar för att kvinnors historia och historier undersöks, förvärvas, bevaras, förmedlas och synliggörs publikt.