Robert Thurgren

Robert Thurgren

Den 4 september 1895 bryter sig Robert in i grosshandlare Adler Larssons våning på Skeppsbron 26. En grannkvinna och hennes son överraskar honom och han hotar dem med en revolver. I tumultet träffas både sonen och grannkvinnan av skott. Polis larmas. När de kommer till platsen försöker Robert ta sitt liv. (Bild: Detalj från Robert Thurgrens frigivningsintyg: Riksarkivets databas Frigivna straffarbetsfångar)

Robert Thurgren föds utom äktenskapet 1865 och lämnas till en fosterfamilj mot betalning. När han är tio år skickas han tillbaka till sina föräldrar. Två år senare hamnar han på uppfostringsanstalten Hall. Han rymmer gång på gång därifrån precis som han har rymt hemifrån tidigare.

När Robert är 17 år gammal lämnar han Hall och får en biljett till Amerika av sin far. Men han rotar sig aldrig i det nya landet. Nu följer flera år där Robert begår brott, åker fast, döms till fängelse och driver omkring i världen. Han är inte välkommen hos föräldrarna.

Robert Thurgren överlever självmordsförsöket efter det misslyckade inbrottet 1895. När polisen griper Robert Thurgren får det stor uppmärksamhet. I New York går det att läsa om Robert i svenska tidningar. Det visar sig att han är efterlyst i Amerika också, för flera stölder och rånmord.

Den 20 december 1895 blir Robert Thurgren dömd till 10 års straffarbete på Långholmen och 10 års förlust av medborgerligt förtroende. Robert Thurgren släpps från Långholmen den 31 januari 1905. Han får då med sig de 465 kronor som han jobbat ihop under strafftiden.

Fakta: Förlust av medborgerligt förtroende

  • Förlust av medborgerligt förtroende innebar från 1864 att den dömde förlorade rättigheter och förmåner som rösträtt och möjligheten att inneha ett statsämbete.
  • Innan 1864 års strafflag trädde i kraft hette det vanfrejd och då fördes det in i personens prästbetyg. Detta innebar att det alltid fanns kvar och kunde påverka möjligheten till ett normalt liv.
  • 1908 togs beteckningen förlust av medborgerligt förtroende bort, men den dömde kunde fortfarande förlora vissa rättigheter som straff. Detta försvann först 1937.