Kolerakyrkogården
Ett stenkast från Gullmarsplan och bredvid Skanstullsbron ligger Kolerakyrkogården. Här blev många av sjukdomens offer begravda i mitten av 1800-talet.
Koleraepidemin 1834
Koleran kom till Stockholm i mitten av augusti 1834 och många försökte bli friska med olika huskurer som sades fungera. I ett recept mot kolera från just 1834 står det att man ska stryka het kåda från gran eller tall på ett skinn. Skinnet ska sedan läggas på den sjukes mage och ligga kvar där dag som natt tills symptomen upphör.
När epidemin var över i oktober samma år hade 3400 människor dött i Stockholm, hälften av alla som hade blivit sjuka.
Under 1800-talet drabbades Europa av flera koleraepidemier. Kolera är en diarrésjukdom som orsakas av en bakterie. Smittan sprids bland annat med förorenat vatten eller med mat som inte är ordentligt kokt eller stekt.
Ingen visste hur koleran smittade
Ryktet om sjukdomen färdades lika snabbt som smittan. De svenska myndigheterna försökte förbereda sig så gott de kunde på att koleran skulle nå Sverige, men eftersom ingen visste hur smittan spreds gick det inte att skydda sig.
Skyddsmedel för friska: att afhålla sig från överdrifna kropps- och själsansträngningar, häftiga sinnesrörelser och utsväfningar af alla slag
När man upptäckte att koleran smittade via smutsigt vatten började man bygga avloppsystem, vattenledningar och vattenreningsverk för att undvika fler koleraepidemier. Men kolerabakterien finns fortfarande kvar och i områden av världen som saknar moderna avloppssystem drabbas människor fortfarande kolera.
Kyrkogården anlades av Gustav IV Adolf
Koleran dödade många människor på kort tid och det blev snart ont om plats på stadens kyrkogårdar. Samtidigt ville myndigheterna begrava kolerans offer snabbt för att undvika att fler skulle bli smittade. Därför kördes liken ut ur staden och begravdes i massgravar utanför tullarna.
De döda från Södermalm kördes ut till en kyrkogård som låg strax öster om den plats som idag är Gullmarsplan. Kyrkogården anlades av Kung Gustav IV Adolf i början av 1800-talet. Det var en tid då Stockholm växte snabbt och behovet av begravningsplatser utanför den sjukdomshärjade staden var stort. Dessutom behövdes en begravningsplats för alla soldater som dött i kriget mot Ryssland och Danmark. Efter freden användes kyrkogården för okända och fattiga människor.
Kyrkogården användes fram till 1901 och var under de sista åren en vanlig begravningsplats för allmänheten. Idag är kolerakyrkogården inte bara en naturskön park med promenadstråk och cykelväg, utan också en lagskyddad fornlämning.
