Skolor för barn med olika funktionsvariationer
Idag är det en självklar rättighet att alla barn ska få gå i skola, och att skolan ska anpassa sin undervisning till de behov barnen har. Så har det inte alltid varit.
Skolor för barn med nedsatt syn eller hörsel
Manillaskolan
Allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla är en av de tidiga rörelserna för att personer med funktionsnedsättningar skulle få bättre utbildning. Manilla på Djurgården var främst en skola för dövstumma. Skolan grundades 1809 av Pär Aron Borg. I början tog skolan även emot blinda barn, men 1879 flyttade avdelningen för blinda till Tomteboda.
Verksamheten på Manillaskolan har gjort flera spännande avtryck i arkiven. Bland annat finns det många fotografier som visar olika aktiviteter på skolan. Manilla var en internatskola där både elever och lärare bodde. Ibland skrev eleverna korta dagboksanteckningar om olika saker de varit med om.
Tysta skolan
En annan skola för dövstumma barn var Tysta skolan. Den grundades 1860 av Jeanette Berglind. Hon var tidigare lärarinna på Manillaskolan.
En elev som gick på Tysta skolan hette Thyra. När Thyra var två år hade hon förlorat både syn hörsel efter en hjärnhinneinflammation. Tre år senare fick Tysta skolan in en ansökan om plats för Thyra på skolan.
Utbildning för barn med psykisk funktionsnedsättning
Föreningen för sinneslöa barns vård
Personer som hade någon form av psykisk funktionsnedsättning eller stora inlärningssvårigheter kallades förr för "sinnesslöa", "idioter" eller "andesvaga". Idag är detta väldigt nedsättande ord. Men orden hade inte alltid samma negativa betydelse som idag. Ett exempel är Föreningen för sinnesslöa barns vård som startade 1869. Föreningen arbetade för att förbättra attityder och ge bättre villkor för barn med psykiska funktionsnedsättningar.
1870 öppnade föreningen en speciell skola för de här barnen. Tidigare hade många barn med funktionsnedsättning inte fått gå i skolan eller någon anpassad undervisning. De kunde i stället hamna på fattigvårdsanstalter för vuxna, utan undervisning eller hänsyn till deras speciella behov. Skolan låg först på Norrtullsgatan, men flyttade 1911 till Slagsta utanför Stockholm.
Skolan förde journaler över eleverna
En pojke som hade fått plats på skolan på Norrtullsgatan var Carl Magnus, 12 år. Skolan förde journaler över barnens utveckling. I Carl Magnus journal står det bland annat att han var god, glad och intresserad av undervisningen när han togs in på skolan. Däremot skriver skolan att han hade svårt för räkning och att han pratade ”suddigt och läspande”.
Slagsta Skolhem
En del barn ansågs inte kunna hänga med i undervisningen i den vanliga skolan, eller ansågs uppföra sig störande och olämpligt, enligt tidens normer. De kunde då flyttas från sin vanliga klass till en specialskola, som till exempel Slagsta skolhem. Hit kunde det också komma barn med olika typer av fysiska funktionsnedsättningar.
Ett exempel på detta är Edit, 14 år, som hade blivit förlamad i ena armen efter en hjärnblödning. Hon fick också epileptiska anfall. Därför ansågs hon inte kunna delta i undervisningen på Kungsholms folkskola där hon gick, och hennes lärare ansökte om plats för henne på Slagsta skolhem.
1937 skrev en före detta elev på Slagsta till sin lärare, fröken Helfrid Hörner. Eleven hette Per och hade fått arbete på en gård i Skåne efter skolan. Han vantrivs och blir dåligt behandlad av de andra drängarna på gården. Han minns sin lärare med värme och ber henne hjälpa honom till ett annat arbete närmare Slagsta.
Utvalt källmaterial om skolor för barn med funktionsvariationer
Artiklar om undervisning i Stockholm
Uppdaterad