På 1910-talet fick barn som bedömdes ha låg intelligens gå i så kallade hjälpklasser. Enligt motionären von Koch fungerade systemet med hjälpklasser bra så till vida att det ”icke vore någon fara för att barn med normal intelligens av misstag bleve flyttade till hjälpklass”. Däremot fanns, enligt von Koch, i hjälpklasserna många barn som istället borde vara "å sinnesslöanstalt". Han hänvisar till en rapport av Alfhild Tamm:
"Antalet sådana barn bland de i hjälpklasserna undervisade uppskattades till icke mindre än 18 % av dessa. Det ligger i sakens natur, att närvaron av så många rent sinnesslöa barn i hjälpklasserna måste vara till stora olägenheter för arbetet inom dessa klasser, ty skall man försöka att lära även de här befintliga sinnesslöa barnen något med de resurser, som stå undervisningen inom hjälpklasserna till buds, måste särskild uppmärksamhet ägnas dem, varvid emellertid arbetet med de egentliga hjälpklassbarnen helt naturligt måste bli lidande."
