År 1944 kom en ny lag om att även barn med en viss grad av psykisk funktionsnedsättning, så kallade ”bildbara sinnesslöa”, skulle omfattas av skolplikten. Tidigare hade de barnen ingen självklar rättighet att få anpassad undervisning eller att få gå i skolan överhuvudtaget. De kunde i stället hamna på fattigvårdsanstalter för vuxna, utan undervisning eller hänsyn till deras speciella behov.
I och med den nya lagen ordnades undervisning i så kallades sinnesslöskolor för barn som hade svårt att gå i vanliga skolor. I undervisningsplanen för de här skolorna beskrivs skolformens syfte och mål. Det övergripande målet var ”att göra lärjungarna i möjligaste mån livsdugliga och socialt anpassbara”
Personer som hade någon form av psykisk funktionsnedsättning kallades förr i tiden för "sinnesslöa" eller "idioter". Idag är dessa ord väldigt nedsättande, men de har inte alltid haft samma negativa betydelse. Sveriges första skola för barn med psykiska funktionsnedsättningar startades redan 1870 av Föreningen för sinnesslöa barns vård, som också arbetade för ändrade attityder och bättre villkor för barn med psykiska funktionsnedsättningar.
Läs mer om undervisningen i "sinnesslöskolorna" i undervisningsplanen.
