Ransoneringen - när maten inte räcker

Ransoneringen - när maten inte räcker

Vad gör vi när maten tar slut? Sverige har inte varit i krig på 200 år. Vi blir ändå påverkade av andra krig i världen. Under både första och andra världskriget räckte inte maten till alla i Sverige. Krigen gör det till exempel svårt att frakta varor mellan länder.

Under både första och andra världskriget rådde det brist på mat i Sverige. Därför blev myndigheterna tvungna att börja ransonera. Ransonering betyder att man fördelade den mat som fanns så att den skulle räcka till alla. Varje hushåll fick ett antal kort eller kuponger som gav dem rätt att köpa en viss mängd mat. Saker som smör, bröd, kaffe, mjöl och potatis ransonerades under både första och andra världskriget. 

Ransoneringskort från första världskriget

Ransoneringskort från första världskriget

Olika typer av ransoneringskort från första världskriget. 1916-1919 ransonerades bland annat bröd, mjölk och kaffe i Sverige.

Parkerna blev åkrar

Under första världskriget drabbades Stockholm av hungersnöd. Vädret var dåligt och det blev missväxt. För att lösa problemen började man odla potatis och grönsaker i koloniträdgårdar, parker och på andra allmänna platser. Här kan du se en journalfilm från maj 1917 där man odlar grönsaker i Vasaparken.

Grönsaksodling i Vasaparken

Grönsaksodling i Vasaparken

Att gå på bio var vid tiden för första världskriget ett billigt nöje som lockade stora åskådarskaror. Till skillnad från pressen nådde filmerna även ut till dem som inte kunde läsa…

Kaninkött blev vardagsmat

För att lösa den akuta köttbristen började många att föda upp kaniner, till exempel vid flera av Stockholms koloniområden. Rasen man satsade på kallades för belgisk jätte och kunde väga 7-9 kilo.

Recept på Fransk kaningryta

Recept på Fransk kaningryta

Under Första världskriget var det ont om mat i Sverige och år 1917 blev det akut hungersnöd i Stockholm. Livsmedelsnämnden inrättade en kaninodlingskommitté som tillsammans med Sto…

Kottar och kvistar blev värme

Det var inte bara brist på mat under krigsåren. I september 1917 åkte 300 elever från flera olika skolor i Stockholm till skogarna utanför staden för att samla in kottar och ris. Syftet med insamlingen var att bidra till vinterns bränsleförsörjning. Kottarna och riset skulle eldas upp i kakelugnar och vedspisar för att det inte skulle bli kallt i husen.

"Stockholms skolungdom ut till kott- och risinsamling" 1917

"Stockholms skolungdom ut till kott- och risinsamling" 1917

Elever vid Stockholms läroverksanstalter genomför en " insamling af kottar och skogsaffall " krigsåret 1917. Syftet är att hjälpa till i " arbetet för tillgodoseendet af vinte…

Fusk med ransoneringen

Ransoneringen gick ut på att maten skulle räcka åt alla, och att ingen skulle få köpa extra mycket mat om man var rik och hade mycket pengar. Därför bestämde myndigheterna både hur mycket mat varje person fick köpa, och hur mycket maten fick kosta. En del försökte ändå komma runt reglerna, och bytte eller sålde varor med varandra utan att myndigheterna skulle märka det. Då gick det att tjäna mycket pengar för den som hade extra mat att sälja. Detta kallades för svarta marknaden eller svarta börsen.

Den 11 maj, köpte Charlotta Teodora Wannkvist en limpa för 25 öre i Liljeholmen. Vid köpet var hon tvungen att lämna in fem brödkortskuponger – vilket motsvarade 325 gram bröd. När fru Wannkvist kom hem och vägde hon brödet – det vägde bara 260 gram. Då gick hon till polisen och gjorde en anmälan.

Brödransonering under andra världskriget. Kvinna i vit rock i mataffär väger bröd på en våg åt kunder.

Brödransonering under andra världskriget. Kvinna i vit rock i mataffär väger bröd på en våg åt kunder.

Missväxten gjorde att alla bönder var tvungna att redovisa sin skörd. En del av den skulle ransoneras. Men det hände att folk försökte bryta mot de stränga ransoneringsreglerna. I april 1917 arresterades bonden Ringström av polisen för att ha försökt smuggla 360 kilo havre som han hade tänkt sälja på svarta marknaden där man kunde få mycket mer pengar än vad myndigheterna betalade.

Ringström beordrades att föra tillbaka spannmålet till sin gård och dömdes vid den följande rättegången att böta 200 kronor, trots att han inte hunnit sälja havren.

Potatiskravallerna

Den 5 maj 1917 spreds ett rykte på Södermalm: Specerihandlare Fredrik Karlsson på Södermannagatan 33 hade potatis på lager. Handlare Karlsson hade sparat den för att kunna sälja till sina bästa stamkunder. Lite hade han lagt undan åt sig själv också.

Snabbt bildades en lång kö utanför affären. Eftersom potatishandlare Karlsson inte kände igen de köande som stamkunder sade han att han inte hade någon potatis. Några kvinnor krävde att få inspektera Karlssons lager för att se om han hade gömt undan något, men de hittade inget.

Potatiskö år 1917 vid Södermannagatan 44

Potatiskö år 1917 vid Södermannagatan 44

År 2012 är adressen till denna plats Södermannagatan 50

Så småningom kom också en polispatrull till affären. Bakom stängda dörrar, där folkmassan inte kunde höra, erkände potatishandlaren att han visst hade lite potatis på lager. Polisen förklarade att han var tvungen att sälja potatisen till de som köade utanför butiken.

Potatisen på Södermannagatan sålde slut på en gång, men de köande ville inte ge sig av därifrån. De var övertygade om att potatishandlaren hade gömt undan ännu mer någonstans. Vid femtiden på eftermiddagen hade över tvåtusen människor samlats på platsen, mest kvinnor och barn men också yngre män. stämningen var hätsk och hotfull.

Bråk mellan de köande och polisen

Våldsamheterna bröt ut när några tyckte att polisen var allt för hårdhänt mot demonstranterna. och när ridande polis kom dit för att återställa ordningen började folk att kasta sten.

Fru Lovisa Jonsson föll till marken i tumultet, kanske knuffad av en polis. Hennes dotter tyckte att det var så, och slog en tidning i huvudet på en konstapel. Båda kvinnorna blev arresterade och togs med till polisstationen.

En av de köande kvinnorna hette Clary Ählström. Hon hade "en särdeles vass tunga" skrev polisen senare i polisrapporten över händelserna. Clary Ählström blev också gripen. När polisen försökte föra bort henne ropade hon till de andra demonstranterna att de skulle hjälpa henne loss. Polisen menade att hon uppmanade folk att inte lyda polisens order.

Första rannsakningen om Söderoroligheterna

Första rannsakningen om Söderoroligheterna

Artikel om de så kallade potatiskravallerna på Söder den 5 maj 1917. Ingår i lektionspaketet Arbetarrörelsen och demokratins genombrott i Sverige 1917.

Böter för de som bråkade

När kravallerna var över hade nitton personer häktats. Händelsen har gått till historien under namnet Potatiskravallerna. I rättegången friades de flesta kvinnorna, men flera av männen som hade kastat sten blev dömda till böter. Lovisa Jonssons dotter - hon som hade slagit en konstapel i huvudet med en tidning - fick också betala böter.

Flera av demonstranterna anklagade polisen för att ha varit våldsamma när de försökte få de köande att gå hem från Södermannagatan. Inga poliser blev åtalade eller dömda i domstol.

Stockholmarna svalt under första världskriget

I maj 1917 var första världskriget inne på sitt tredje år. Konflikten gjorde det svårt att importera mat och mycket av vår egen produktion exporterades till Tyskland. Året innan hade skördarna slagit fel också.

Våren 1917 blev situationen kritisk. Baslivsmedel som kött, mjöl och potatis var ransonerade. I april sänkte myndigheterna ransonen på mjöl till 200 gram per person och dag. På Södermalm hade potatisen tagit slut i slutet av april.

Ransoneringskuponger för potatis från första världskriget.

Ransoneringskuponger för potatis från första världskriget.

Under både första och andra världskriget ransonerades vanliga konsumtionsvaror i Sverige. 1916 infördes ransonering på bland annat socker, kaffe och potatis. Ransoneringarna upphör…

Potatiskravallerna på Södermalm den 5 maj 1917 var bara ett i raden av hungerupplopp i Sverige den här våren. Statsminister Hammarskjöld fick öknamnet ”Hungerskjöld”.

Kanske lindrade sommarvärmen och nypotatisen det värsta lidandet. Lugnet återgick, Stockholms parker odlades upp med potatis och kål. Ett och ett halvt år senare var kriget äntligen slut.

Den här artikeln är en del av temat "Stockholm äter"

Här hittar du fler artiklar i temat Stockholm äter.