1933-1945 förföljde och mördade nazister och deras anhängare judar, romer, funktionsnedsatta, homosexuella och andra människor som de menade var mindre värda. Förföljelserna ökade under andra världskriget, också i de länder som Tyskland ockuperade. Sverige deltog inte i andra världskriget, men hade ändå en del i händelserna och påverkades av dem. Spår av Förintelsen finns också här.
1938 hade Tyskland börjat stämpla sina judiska medborgares pass med ett rött J, bland annat på begäran av Sverige. Efter att nazisterna tog makten i Tyskland 1933 försökte många judar ta sig till andra länder för att komma undan förföljelserna. Sverige ville inte ta emot judiska flyktingar, och märkningen av judarnas pass gjorde det enkelt att avgöra vilka personer som hade anledning att försöka fly Tyskland. De svenska myndigheterna sade nej till nästan alla judar som ville resa in i Sverige, eller som sökte skydd här. En del undantag gjordes, till exempel för 500 barn från judiska familjer i Tyskland och Österrike. Romer fick inte resa in i Sverige över huvud taget mellan 1914 och 1954.
Författaren Nelly Sachs var judinna och född i Berlin 1870. Hon översatte bland annat flera svenska författare till tyska. När nazisterna brände böcker av judiska författare på 1930-talet, eldade de bland annat upp böcker som Nelly Sachs hade skrivit. Hon fick hjälp att fly till Sverige 1940 av Selma Lagerlöf bland andra.
Hösten 1943 flydde över 7 000 judiska danskar över Öresund till Sverige för att undkomma Förintelsen. Alla de danska judarna togs emot och fick tillåtelse att stanna. Det var en helomvändning i den svenska flyktingpolitiken. Efter det blev Sveriges hållning mer generös, men vid det laget hade redan nazisterna i Tyskland förbjudit judar att lämna landet och börjat deportera dem till dödsläger i Polen.
Sedan 2019 finns tre snubbelstenar som minnesmärke på Kungsholmstorg 6, Apelbergsgatan 36 och Gumshornsgatan 6 över de tre judiska flyktingarna Erich Holewa, Eduard Szybilski och Curt Moses. De hade flytt till Sverige undan nazisternas förföljelse och ansökte om uppehållstillstånd, men blev utvisade härifrån 1937-1939. De mördades senare i Förintelsen.
Flera grupper av icke-judiska flyktingar hade lättare att få komma in i Sverige. Exempelvis tog Sverige emot cirka 70 000 finländska krigsbarn och 7 000 ester. I slutet av andra världskriget tog Sverige emot också fler judiska flyktingar, bland annat genom de Vita bussarna som transporterade fångar från koncentrationsläger i norra Tyskland till säkerhet i Sverige. En del av flyktingarna reste vidare till andra länder, men många stannade kvar och byggde sina liv här.
Kort efter att Adolf Hitler och nationalsocialisterna tog makten i Tyskland 1933 införde de antijudiska lagar som diskriminerade den judiska befolkningen i landet. Politiken byggde på den nationalsocialistiska ideologin som delade in mänskligheten i raser, och där nazisterna ansåg att olika raser var olika mycket värda. För att legitimera rasismen bedrev rasbiologer kvasivetenskaplig låtsasforskning som skulle bevisa de ideologiska åsikterna om människors olika värde.
Till en början gick den nazistiska politiken ut på att diskriminera de judiska medborgarna i Tyskland på olika sätt. Syftet var att så många som möjligt skulle lämna landet. Efter några år förbjöd nazisterna istället judar att lämna Tyskland. Då övergick Förintelsen istället till massmord på judar i alla de delar av Europa som Tyskland hade makten över.
Världens första rasbiologiska institut grundades i Uppsala 1922. En av de framträdande rasbiologerna där var Herman Lundborg. Han spred sina idéer i olika tidningsartiklar till exempel. Rasbiologiska institutet bytte senare namn och lades ner 1958. Delvis handlade den rasbiologiska forskningen om ärftlighet och genetik, men forskningen var både oetisk och rasistisk. Den utgick från att människosläktet var uppdelat i olika raser, och att de i sin tur gav människor bestämda egenskaper och olika värde. Idag är all seriös forskning ense om att det bara finns en mänsklig ras - homo sapiens.
Uppdaterad
