"Det förvånar mig att Du med Din vidsynthet kan göra den retoriska frågan om vår nådiga överhets motiv för att tillåta judar att flytta in till Sverige. Är det verkligen otänkbart att tänkas att därbakom kan ligga en önskan att utöva den dygd, som jag tror vara den kristnaste av alla kristna dygder: barmhärtighet, barmhärtighet mot dem som lida ohyggligt, oförskyllt, nästan hjälplöst."
Citatet kommer från ett brev till Sven Hedin, skrivet av Olof Herman Lamm och är ett av flera i en brevväxling dem emellan, och som rör förföljelsen av judar i tiden kring andra världskriget.
Olle Lamm var av judisk börd och en av de svenskar som på 1930- och 40-talen engagerade sig i frågor om förföljelsen. Han hade tidigare varit Sveriges generalkonsul i USA och hade goda kontakter så väl internationellt som i Sverige. Kontakter som han använde för att försöka få myndigheter i såväl Sverige som USA att vara mer generösa mot judiska flyktingar från Nazityskland.
En av de svenskar som var såväl nationalist som stor tyskvän och dessutom god vän med Adolf Hitler, var upptäcksresanden och författaren Sven Hedin. Hedin och Lamm kände varandra sedan tidigare och Hedin hade bland annat hälsat på Lamm under dennes år i USA.
När Hedin började skriva nazityskvänliga artiklar i pressen startade en skriftlig dispyt mellan Lamm och Hedin, vilken ledde till vägs ände i deras vänskap.
