I december 1938 har polisen skickat en förfrågan om extra anslag till stadsfullmäktige. Det särskilda skäl som anges är den ökade mängden "utlänningsärenden" som blivit följden av det växande antal flyktingar som sökt sig till Stockholm.
När ärendet tas upp till diskussion i stadsfullmäktige den 27 februari 1939 inleder Sven Linderot (Sveriges kommunistiska parti) med en lång anklagelseakt mot polisen: "Hur behandlar Stockholms polismyndigheter dessa flyktingar? I en hel rad fall behandlas sådana flyktingar som kriminella element."
Linderot konkretiserar:
"Jag känner en hel del fall bara rörande dem, som kommit in på allra sista tiden, där flyktingar från Österrike och Tyskland, i vissa fall också ganska kända, tidigare riksdagsledamöter, anhållas. De tagas i förvar på polisstationen, man tar fingeravtryck av dem, man gör vanliga brottslingsfotografier för förbrytaralbum, som finnas i alla länder, man tar alla slags kännetecken, man antecknar om de ha ärr eller dylikt, och man räknar guldplomberna i munnen – man uppgör med andra ord en kriminalkatalog över dessa flyktingar, som om de vore de grövsta brottslingar."
Sedan beskriver han närmare ett antal fall där olika flyktingar behandlats illa. Linderoth hävdar också att stockholmspolisen har skickat information om flyktingar till Nazityskland:
"Från kriminalavdelningen sänder man sedan dessa fingeravtryck, fotografier o. s. v. till Geheime Statspolizei i Berlin och åstadkommer därmed genom svenska polismaktens försorg först och främst en registrering av hit undflydda politiska flyktingar, som naturligtvis är mycket tacknämlig för den tyska polismakten."
Efter debatten kontaktas Linderot av borgarrådet Yngve Larsson som ber om rapport om de sakpåståenden Linderot gjort i debatten. Den rapporten kan du läsa här.
I debatten deltog även Gustaf Larsson och herr Höglund.
