Maskinskriven text, ansökning för plats på flyktingbarnhemmet Stigbo
Ansökan till Stigbo barnhem, 1938-1939. Stockholms stadsarkiv

Stigbo barnhem

Under Förintelsen tillät svenska myndigheter att 500 barn från judiska familjer i Tyskland och Österrike kom till Sverige som flyktingar. Villkoret var att deras föräldrar inte följde med och att de skulle resa vidare till ett annat land senare. Några av barnen kom till Stigbo barnhem utanför Stockholm.

Hösten 1938 lyckades Stockholms judiska församling övertyga de svenska myndigheterna att åtminstone låta 500 barn från judiska familjer i Tyskland och Österrike få komma till Sverige. Barnen fick uppehållstillstånd i Sverige i två år, på villkor att de kom hit utan sina föräldrar. Tanken var att barnen skulle återförenas med föräldrarna i något annat land så småningom. En del barn fick bo i fosterfamiljer, men det startade också särskilda barnhem för att ta emot flyktingbarnen.

Stigbo barnhem i Vallentuna startade sin verksamhet våren 1939. Då kom de första fem barnen dit. Det var flera syskonpar som bodde på Stigbo, men några barn kom ensamma dit.

När barnen kom till Stigbo blev de undersökta av läkare. Flera var undernärda. Nazisterna begränsade judarnas möjligheter att köpa mat, och under andra världskriget var det brist på mycket. Många råvaror var ransonerade.

På Stigbo fick barnen näringsrik mat. Matsedeln berättar att köket inte höll kosher, de följde inte de judiska matreglerna. Till exempel blandades kött och mjölk vid måltiden.

I ansökningshandlingarna där föräldrarna bad att deras barn skulle tas emot på barnhemmet, står ibland att barnen är "evangeliska" - det vill säga att de är kristna - eller om någon av föräldrarna är "arier". Nazisterna gjorde skillnad på "heljudar" och "halvjudar", och spår av det syns i ansökningarna.

Stigbo-hemmet grundades av Signe Lamm, Tony Bonnier och Ingrid Sachs. Genom Signe Lamm finns flera brev och ansökningar till barnhemmet bevarade. Hennes man Olof var generalkonsul, och dokumenten finns i hans personarkiv på Stockholms stadsarkiv.

Styrelsen för Stigbo samlade in pengar till sin verksamhet från olika privatpersoner och företag i Stockholm. Några barn reste vidare så småningom, och en del fick senare bo i fosterfamiljer. 1942 flyttade de barn som var kvar på Stigbo till nya, mindre lokaler inne i Stockholm istället. Flera av barnen stannade kvar i Sverige efter Förintelsens slut. De flesta återsåg aldrig sina föräldrar igen. De som blev kvar i Tyskland mördades sannolikt i Förintelsen.

Kindertransport räddade barn från Förintelsen

Sverige var inte ensamt att stänga sina gränser för judiska flyktingar. De flesta länder i Europa hade en mycket restriktiv flyktingpolitik före andra världskriget. Från 1938 fick bara judar resa in i Sverige som redan hade uppehållstillstånd i landet eller som redan hade blivit beviljade inresa genom en så kallad gränsrekommendation. Inga nya fick lov att utfärdas.

I Sverige gjorde myndigheterna undantag för 500 judiska barn från Tyskland och Österrike som kom hit 1938-1939 - på villkor att deras föräldrar inte följde med, att de skulle resa vidare till ett annat land så småningom och att det inte skulle kosta den svenska staten någonting. De judiska församlingarna i Sverige och pengar som privatpersoner donerade skulle bekosta barnens resor, boende och uppehälle. De flesta barnen förlorade sina föräldrar i Förintelsen, när de blev kvar och inte fick tillstånd att resa efter.

Genom Kindertransport kom 10 000 judiska barn till Storbritannien, och ett mindre antal till bland annat Norge, Nederländerna och USA.

Uppdaterad