Samisk historia i Stockholm
Samerna är ett urfolk i Sverige. Det har bott samer här längre än landet Sverige har funnits. Samer är också en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter. Sedan medeltiden har samer varit en del av Stockholm.
Samer har varit stockholmare och bott här, eller besökt Sveriges huvudstad i samband med handel, säsongsarbete och utbildning eller för att påverka makthavare.
Genom historien har samer försörjt sig på olika sätt. En del har levt på rennäring och andra på fiske, skogsbruk eller pälshandel. Under lång tid sträckte sig rennäringen också längre söderut än vad som är vanligt idag, också till Stockholmsområdet.
Under 1600-talet fanns det ett stort intresse för samiska varor. Det var trendigt bland personer som inte var samer att äga och ge bort samiska föremål som presenter till exempel.
1987 hittade arkeologer en samisk sked från 1677 på Drottninggatan. På skaftet av älghorn är tre små trianglar inristade. Trianglarna skulle kunna ses som symboler för kåtor.
Förtryck och rasism mot samer
Under 1600-talet koloniserade Sverige samiska områden. Den svenska staten var på jakt efter naturresurser, och gav bort mark som traditionellt hade varit samiska områden. Samer trängdes undan, blev tvingade att anpassa sig till ekonomiska system och överge sin religion och sina språk.
Under 1800-talet växte nationalistiska idéer fram om att alla i Sverige skulle tillhöra samma kultur och prata samma språk. Den svenska staten öppnade särskilda skolor för samiska barn, där det var förbjudet att prata samiska språk till exempel. Samer bor i hela norra Skandinavien, men nationsgränserna mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland gjorde det svårt att röra sig över hela Sápmi.
Under 1900-talet försökte forskare uppfinna vetenskapliga bevis för att människor tillhörde olika raser, till exempel genom att mäta människors skallar och dra slutsatser om egenskaper beroende på huvudform. Rasbiologin är en påhittad ”vetenskap”. I Sverige användes den för att förtrycka samisk kultur. I Tyskland använde nazisterna den för att motivera folkmordet under Förintelsen.
Lång kamp för samers rättigheter
En av de som har kämpat för samers rättigheter är aktivisten och feministen Elsa Laula Renberg. Hon utbildade sig till barnmorska i Stockholm och byggde upp ett nätverk med inflytelserika vänner som bidrog i kampen för förändring. Bland annat fick hon Stockholms borgmästare Carl Lindhagen att stötta samernas sak i olika sammanhang.
1904 startade hon det som skulle bli den första riksorganisationen för samiska rättigheter i Sverige, Lappska centralförbundet.
