Rätt till kärlek och sexualitet
Blev folk kära förr eller gifte de sig bara för att de var tvungna? Kyrkan och lagen bestämde länge att det bara var gifta människor som fick ha sex eller skaffa barn med varandra, men det var inte alla som brydde sig om det.
Rätt till sex, äktenskap och skilsmässa
Rätten att välja vem man har sex eller skaffar barn med var länge reglerad av lagen och kyrkan. Du fick endast skaffa barn med en person som du var gift eller trolovad med. Annars riskerade du att dömas för horsbrott.
Barn utanför äktenskapet var förbjudet
Det sågs som en stor skam när en kvinna fick barn utan att vara gift. Många kvinnor valde att mörda sina spädbarn. 1778 stiftade Gustav III en lag som tillät kvinnor att föda och adoptera bort sina barn anonymt. Syftet med lagen var att minska barnamorden. Barnen som adopterades bort lämnades in sitt barn till Barnhuset. Ibland kunde barnen dock bli "äkta" i efterhand, om föräldrarna gifte sig senare.
En del kvinnor som blev gravida hade andra strategier för att få upprättelse och hjälp. Amanda Lundkvist skriver på julafton 1867 ett brev till Karl Fredrik Werner, en välkänd tjänsteman och kulturskribent i Stockholm på den här tiden. Amanda menar att Karl Fredrik är far till hennes son och hotar att hänga ut honom i skvallerpressen och förstöra hans goda rykte om han inte tar hand om barnet.
Elva kärleksbrev som bevis i rätten
Den 11 december 1907 föder apoteksbiträdet Anna Eugenia Myhrberg, 32, sonen Sven Olof. En dryg månad senare stämmer hon stationsarbetaren Josef Emanuel Lindqvist i Stockholms Rådhusrätt. Anna Eugenia menar att han är far till barnet och vill ha pengar från honom varje månad. Josef säger att han visserligen har träffat henne några gånger men nekar till anklagelserna. Då plockar Anna Eugenia fram elva kärleksbrev som han har skickat till henne.
Föräldrarna bestämde – inte hjärtat
Äktenskapet skulle vara en relation mellan en man och en kvinna. Att gifta sig var huvudsakligen en ekonomisk angelägenhet. Föräldrarna hade stor makt över vem du gifte dig med. Barn som inte lydde föräldrarna kunde hamna i domstol. Kvinnor hade särskilt lite att säga till om när det var dags att välja livspartner. Fram till 1884 stod de flesta ogifta kvinnor under manligt förmyndarskap. Om en kvinna var gift var det hennes man som bestämde över henne, annars bestämde pappan eller någon annan manlig släkting.
Krävdes samtycke för skilsmässa
Före 1915 var det väldigt svårt att få skilsmässa. Ända fram till 1973 var det en hel del besvär om inte partnern också ville skiljas. Eftersom det var så svårt att skiljas, och för att mannen hade så mycket makt över frun blev det vanligt med Stockholmsäktenskap. De betydde att en man och en kvinna levde tillsammans utan att gifta sig, som ett samboförhållande idag.
Makarna Didriks får skilja sig
Trebarnsmamman Dorothea Didriks hade inte sett till sin man Carl Harald på några år, när hon blir gravid tillsammans med en annan man. När Carl Harald kommer till Stockholm efter fyra år har hon ett fjärde litet barn. Carl Harald, som inte försörjt sina barn på hela denna tid, går till rätten och ansöker om skilsmässa, vilken går igenom på grund av att Dorothea har gjort sig skyldig till "horsbrott".
Fru Wahlqvist får inte skilja sig
Fru Catharina Lovisa Wahlqvist skriver i sin skilsmässoansökan 1842 att hon blir slagen av sin man. Kämnärsrättens korta svar är att hon måste gå till kyrkan med sitt ärende. Misshandel är nämligen inget skäl till skilsmässa under 1800-talet. När kvinnor sade att de blev misshandlade tolkades det av myndigheterna som att det var "osämja i äktenskapet", vilket var okristligt. Innan Fru Wahlqvist kan begära skilsmässa i rätten måste hon ha papper på att präster, kyrkoråd och kyrkodomstol fått chansen att övertala makarna att "bli sams".
Reste utomlands för att skiljas
Ett sätt att få igenom en skilsmässa innan 1915 års reform var att en av makarna reste utomlands en längre tid. Sedan skickade paret in en skilsmässoansökan till domstolen. I ansökan beskrev båda två hur den bortresta makan eller maken hade övergivit den som stannade kvar i Stockholm med "ondska och motvilja". Så gjorde till exempel den kände läkaren Anton Nyström och hans hustru Louise när de skildes.
![Prislista å Nymalthusianska artiklar [preventivmedel] 1914 - publicisten åtalad](/skblobs/c8/c8ac3d3e-6323-4893-aa77-67d44e892dd2.jpg?preset=pb-432)
