.jpg)
Före 1865 fanns inga uttryckliga förbud i svensk lag mot sexuella förbindelser mellan personer av samma kön. Inga landskapslagar tog upp frågan, inte heller Magnus Erikssons allmänna lands- och stadslag från 1300-talet. Kristoffers landslag från 1400-talet berör inte heller saken. Ända fram till mitten av 1500-talet var det i kyrkans så kallade ”botböcker” som det fanns bestämmelser om bestraffning av samkönat sex. Det var inte ett brott men ansågs vara en synd och man fick böta till biskopen.
År 1608 hade Sverige blivit protestantiskt, och i en nyutgåva av landslagen lades nu ett tillägg av nästan ordagranna utdrag ur Bibelns Tredje Mosebok. Där fastslås dödsstraff om en man ligger med en annan man. När stadslagen som gällde för Stockholm ändrades 1618 så infördes tillägget även där. Domstolarna började nu att döma män som haft sex med andra män till döden enligt biblisk lag. Kvinnor som eventuellt syndade ”mot naturen” räknades inte under denna tid.
Den 20 juli 1629 berättas i Stockholms stads tänkebok att den 16-årige Olof Nilsson under knivhot ”bedrivit sodomitisk synd” med en pojke. Han hade tidigare dessutom gjort samma sak med en tiggarpojke. Olof Nilsson dömdes att brännas levande, men inte för knivens eller hotets skull utan för den sexuella handlingen. Det hårda straffet var religiöst motiverat. Man tänkte sig att om människor i ett land begick svåra synder så kunde Gud straffa hela riket med pest, svält och krig. Dessutom tänkte man sig att om inte överheten bestraffade sådana ”laster” så blev även de delaktiga i synden. Om syndare kunde komma undan med bara böter i straff så kunde synden upprepas. Ju fler synder desto argare Gud. Och ju argare Gud desto mer sjukdom, svält och nöd. Det var alltså bäst att göra sig av med syndaren som så befläckade landet.
De hårda straffen verkar ändå ganska snart ha mildrats och särskilt i tveksamma fall valde rätten ofta att döma till landsförvisning. På så sätt förflyttade man syndaren utanför det egna landets gränser och riket kunde undgå Guds straff.
Domen mot Olof Nilsson finns att läsa renskriven i posten http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=29675
