Stockholmskällan

Historia i ord, ljud och bild
En man frågar en kvinna någonting. Två män står bredvid
"Stockholmsflickorna vid lyktsken" 1887. Författare: "Friskus", Stockholms stadsarkiv

Prostitution

Är det den prostituerade eller sexköparen som begår ett brott? Det har varierat under historien.

Under 1700- och 1800-talen kunde de som var prostituerade låsas in på Spinnhus och bli registrerade hos Besiktningsbyrån. Idag räknar vi det som människohandel när någon betalar för att ha sex. Idag är det förbjudet att köpa sex i Sverige. Sedan 1999 är det sexköparen som blir straffad. 

Besiktningsbyrån registrerade prostituerade kvinnor

Mellan 1847 och 1918 skrevs kvinnor in vid den så kallade Besiktningsbyrån om de sålde sexuella tjänster eller om polisen misstänkte att de gjorde det. Besiktningsbyrån låg på Trädgårdsgatan 3 i Gamla stan, bara ett stenkast från slottet. Där var kvinnorna tvungna att regelbundet gå på gynekologiska läkarkontroller. Det uttalade syftet var att hindra spridningen av könssjukdomar. Om Besiktningsbyrån trodde att en kvinna vara smittad av till exempel syfilis tvingades hon till ett kurhus för att bli smittfri. Det här systemet kallades för reglementeringen.

Utvalt källmaterial om reglementeringen och Besiktningsbyrån

Kurhuset Eira för prostituerade med könssjukdomar

Kurhuset Eira låg på Hantverkargatan 13 och var ett sjukhus där man behandlade könssjukdomar under reglementeringen. Sjukhuset öppnade 1816. Tidigare hade sexuellt överförbara sjukdomar behandlats vid Danviks hospital.

När läkarna vid Besiktningsbyrån upptäckte att en kvinna smittats av syfilis, gonorré eller någon annan könssjukdom tvingades hon till kurhuset Eira för vård.

Prostitutionspolisen övervakade prostitutionen

1859 fick Stockholmspolisen en särskild prostitutionsavdelning. Poliserna där hade i uppgift att se till att prostituerade kvinnor anmälde sig vid Besiktningsbyrån. Det kallades att "erhålla reglementering". Polisen skulle också se till så att de som var anmälda som prostituerade kom till besiktningen.

Sexköparna tipsade polisen

Prostitutionspolisen fick många brev från allmänheten, med tips på kvinnor som sålde sex. Breven skickades ofta till kommissarie Johan Henric Lindgren som var chef för avdelningen under lång tid. Många av breven kom från sexköparna själva. 

Gustaf Andersson angav en kvinna som prostituerad. I brevet anklagade han henne för att ha smittat honom med "dröppel", ett äldre namn på könssjukdomen gonorré.

... på kvälla smeter [smittar] hon hederliga Järnarbetare från hvärkstan, detta skulle pålissen [polisen] intet tilåta utan säter in henne i Sjukhus o låta doktorn se på na så at ordentliga arbetare intet blir forstörde
så tänker Gustaf Andersson å flera kamrater på verkstan

Brev från utpekade kvinnor

Prostitutionspolisen fick också många brev från kvinnor som blivit utpekade som prostituerade. En del menade att de blivit felaktigt anklagade och krävde att polisen skulle lämna dem i fred. Andra skrev till polisen för att förklara varför de inte gick till besiktningsbyrån.

Ett brev kom ifrån Clara Wedin. Hennes dotter hade blivit angiven som prostituerad. Clara försvarade sin dotter i brevet och krävde att polisen skulle lämna henne i fred.

Vi äro hederligt folk, som bo för oss sjelfva och derföre att vi hafva det fint och snyggt hemma samt min dotter fått en fin och rik fästman äro några tarfliga fruntimmer, som icke kunna lida detta afundsjuka samt vilja oss ondt.

Utvalt källmaterial: Brev till prositutionspolisen

Reglementeringen avskaffades 1918

1903 tillsatte regeringen en kommitté som skulle utreda hur spridningen av smittsamma könssjukdomar kunde stoppas. 1910 kom reglementeringskommittén med sitt förslag. Bland annat föreslog kommittén att helyrkesprostitution skulle kriminaliseras. Det skulle alltså vara förbjudet att ha sin enda inkomst från att sälja sex. Dessutom ville kommittén att de kvinnor som polisen såg som helyrkesprostituerade skulle tvingas till regelbundna läkarundersökningar i fortsättningen också.

Professor Johan Erik Johansson satt med i reglementeringskommittén. Han var själv motståndare till reglementeringen. 1913 gjorde han en stor undersökning av hela systemet. Ett av Johanssons viktigaste argument var att kunderna - männen som köpte sex - var minst lika skyldiga såväl till spridningen av smittor som till det omoraliska i själva könshandeln. Han beskriver också det problematiska med att skilja på deltidsprostitution och heltidsprostitution. 

Reglementeringen avskaffades 1918.

Utvalt källmaterial om prostitution

Biblioteket tipsar: Böcker om prostitution

Brott och straff i Stockholm

Läs mer om olika historiska brott och straff i Stockholm

Uppdaterad