Byggnader skymtas genom ett fängelsegaller
Utsikt från en cell mot stadshäktet och Polishuset, Bergsgatan 1958. Foto: Lennart af Petersens, Stadsmuseet i Stockholm

Fångvård och fängelse

Under 1800-talet började människor se straff på ett annat sätt. Nu var det meningen att brottslingen skulle få hjälp att följa lagen istället. På 1800-talet byggdes nya fängelser i Stockholm, både på Långholmen och på Östermalm. De nya fängelserna hade celler där fångarna bodde ensamma under tiden de var inlåsta.

Fångvård - nytt straff på 1800-talet

Idag kallar vi fängelsestraff för fångvård i Sverige. Målet med fångvården är att brottslingarna ska kunna leva i samhället utan att begå nya brott när de blir fria. Att vårda fångarna till ett liv utan brottslighet istället för att straffa dem var en idé som kom under 1800-talet.

Innan dess var fängelserna mer en plats där misstänkta och anklagade brottslingar var inlåsta medan de väntade på det riktiga straffet. Ett sådant exempel var Kåken i Stockholms rådstuga vid Stortorget i Gamla stan.

Centralfängelset på Långholmen

1886 byggdes ett fängelse med många celler på Långholmen. Varje brottsling kunde låsas in i en egen cell. Detta var särskilda fängelser för dem som hade begått allvarligare brott. Riksdagen bestämde i mitten av 1800-talet att det skulle finnas cellfängelser i varje län. Centralfängelset på Långholmen. Det användes långt in på 1900-talet. Långholmen hade använts som plats för fängelse tidigare också.

Biografiböckerna - fångarnas livsberättelser

Biografiböckerna är en särskild sorts rullor som finns i arkivet från Centralfängelset Långholmen. Om vi ska vara noga tillhör biografiböckerna den kyrkliga församlingen som fanns på fängelset. Det var prästen i församlingen som skrev i biografiböckerna. De användes förmodligen för att fängelsets personal skulle få lite bakgrund och kanske för att förstå varför fången hade börjat med brottslighet. Viljan att förstå varför en person blir kriminell kan sägas vara början till en modern syn på fångvård.

Porträttrullorna - fängelsets skolkatalog

Alla fångar blev fotograferade också. Porträtten hamnade i särskilda fotorullor. Fotorullorna är ordnade efter datumet när fången skulle släppas fri igen. Bilderna användes bland annat för att poliserna ute i landet skulle veta att

nu är den här fången fri igen, se upp!

Fångarna skickades nämligen hem till den trakt där de bodde innan de hamnade i fängelse. I centrala Stockholm fanns också ett fängelse på Östermalm, där Arkitekthögskolan ligger idag, och ett fängelse på Myntgatan 6 i Gamla stan.

Spinnhus - tvångsarbete för arbetslösa

I början av 1700-talet byggdes en anstalt för tvångsarbete på Långholmen. Det var olagligt att vara både arbetslös och bostadslös i Stockholm. Då kunde du bli anklagad för lösdriveri. För att komma till rätta med lösdriveriet skapade staden arbetsinrättningar i Stockholm. Arbetsinrättningarna var också en sorts fängelse. Där fick lösdrivaren bo och arbeta som straff.

Arbetsinrättningen var ett så kallat rasp- och spinnhus. Där fick männen göra färgämne av en sorts rödbrunt trä som hette bresiljeträ och kvinnorna fick spinna garn. 1825 flyttade de kvinnorna fångarna till en särskild inrättning bara för kvinnor på Norrmalm. Långholmen blev en tvångsarbetsanstalt bara för män.

Det fanns också så kallade spinnhus för ”lösaktiga kvinnor” som hade haft sex utan att vara gifta.

Biblioteket tipsar: Böcker om fängelser och spinnhus

Uppdaterad