Stockholmsutställningen 1930
Stockholmsutställningen 1930 var en nationell utställning över arkitektur, formgivning och konsthantverk i Stockholm år 1930. Utställningen räknas som genombrott för funktionalismen i Sverige.
Stockholmsutställningen 1930 varade mellan den 16 maj och den 29 september 1930. Utställningen arrangerades av Svenska Slöjdföreningen (nuvarande Svensk Form) och Stockholms stad. På utställningsområdet visade man upp modern svensk arkitektur och formgivning. Utställningsområdet var framförallt Djurgårdsbrunnsvikens norra strand mellan Diplomatstaden och Gärdet. I dag finns det i princip inget kvar på platsen från det som byggdes upp för utställningen.
Utställningen anses vara startskottet till funktionalismens och modernismens genombrott i Sverige. Utställningsarkitekt var Gunnar Asplund. Stockholmsutställningen 1930 var mycket populär och besöktes av nästan fyra miljoner besökare. Besökarna kom både från Sverige och från andra delar av världen.
Funktionalismens genombrott
Funktionalismens och modernismens stora genombrott i Sverige kom i samband med Stockholmsutställningen 1930. Innan dess hade nya idéer kring form och arkitektur cirkulerat i andra delar av Europa under flera år. Exempelvis var den schweiziske arkitekten Le Corbusier och Bauhausskolan i Tyskland stora förespråkare för nya moderna och funktionalistiska stilideal. I Sverige inspirerades arkitekten Gunnar Asplund av funktionalismen. Förutom Stockholmsutställningen 1930, utformade han Stockholms stadsbibliotek och Skogskyrkogården. Den sistnämnda tillsammans med arkitekten Sigurd Lewerentz.
På Stockholmsutställningen 1930 kunde besökarna se funktionalismens nya stilideal genom olika uppbyggda hus samt genom industriellt framställda, massproducerade varor. En nyhet var exempelvis Hot Dog-kiosken. Där kunde besökarna köpa varm korv att äta direkt ur handen, medan man gick runt på området. Besökarna kunde även äta pinnglass för första gången i Sverige. Utställningens största restaurang hade namnet Paradiset.
Ikonisk reklammast
Utställningens mest synliga arkitektoniska inslag var den 80 meter höga reklammasten som kröntes av en "<"-formad vinge. Utställningslogotypen med vingen och ett snedställt "1930" på röd botten var arkitekten Sigurd Lewerentz design.
Högst upp på masten satt utställningens symbol, den ”Lewerentzka vingen” utformad som en glödlampsskylt i rött och gult. Därunder följde fyra olika tidningsnamn utförda i 900 stycken vita 25-watts lampor: V-J (för Vecko-Journalen), AfA (för Allt för Alla), Hela världen och Husmodern. Efter ett litet mellanrum följde Läkerols glödlampsskylt som pendlade mellan vit och grönt. Sedan följde en neonskylt för Röda Sigillets Halsdukar och därunder en neonskylt för Philips "Radio-Lampor-Armatur". Längst ner satt en gul glödlampsskylt för Mazetti med firmans välkända Mazetti-ögon. Ramlösas roterande flaska bildade avslutningen.
Ny modern belysning
Stockholmsutställningen 1930 blev också ett tillfälle för den svenska belysningsbranschen att visa upp nya tekniker och belysningsidéer. Utställningen innebar ett genombrott för neonskylten. Ljuset i natten var en viktig del av utställningens koncept. Utöver reklamskyltar och flera tusen glödlampor väckte Stockholmsutställningens entré med sina arton vitt lysande pelare stor uppmärksamhet. Civilingenjören Ivar Folcker arbetade med utställningens belysning och anses idag vara en av pionjärerna inom ljusarkitektur i Sverige.
Kollektivtrafiken tog besökarna till utställningen
Två helt nya linjer inrättades för att besökarna på ett enkelt sätt skulle kunna komma ut till utställningsområdet på norra Djurgården. Från Norrmalmstorg gick spårvägslinje 22 och från Nybroplan busslinje 60. För att kunna ta hand om utländska utställningsbesökare snabbutbildades konduktörerna i tyska, engelska och esperanto. För att visa konduktörens språkfärdigheter försågs de med en flagga för respektive språk på kavajkragen. På utställningslinjernas hållplatser användes den ”Lewerentzka vingen” för att hjälpa besökarna att hitta rätt.
