Skeppet Vasa eller Vasaskeppet bärgas 1961
Regalskeppet Vasa i Beckholmsdockan, 1961. Foto: Ingemar Gram

Skeppet Vasa sjunker 1628

Skeppet Vasa var ett krigsfartyg som byggdes i Stockholm i början av 1600-talet. På sin allra första resa den 10 augusti 1628 hann skeppet bara segla en liten stund innan det sjönk mitt inne i Stockholm. En av anledningarna var att skeppet var ostabilt. Vasa bärgades 1961 efter 333 år på havsbotten. Sedan 1990 finns skeppet på Vasamuseet i Stockholm.

Vasa byggdes för krig

Under 1600-talet var Sverige i krig mot Polen. Sveriges kung var vid denna tid Gustav II Adolf. I Polen regerade Sigismund som var Gustav II Adolfs kusin. Kriget mellan Polen och Sverige handlade om att båda dessa länder ville ha makten i Östersjöområdet. Det var också en religionsstrid – det protestantiska Sverige mot det katolska Polen. Sigismund hade tidigare varit kung i Sverige men hade blivit avsatt för att han var katolik. Gustav II Adolf trodde därför att Sigismund skulle kräva Sveriges krona tillbaka.

Skeppets namn Vasa kommer från kungasläkten Vasa. Skeppet kallas ibland för regalskeppet Vasa eller bara för Vasaskeppet. Vasa skulle ingå i flottan som skeppade soldater till kriget i Polen. Skeppen i flottan skulle också hindra polackerna från att anfalla Sverige.

Vasa byggdes på Skeppsgården i Stockholm. Det var en av Sveriges största arbetsplatser i början på 1600-talet. Hit kom timmermän, smeder, bildhuggare, repslagare, segelsömmare. Hantverkarna kom från hela landet. Några kom till och med ända från Tyskland och Holland.

En teckning av Stockholm på 1630-talet

En teckning av Stockholm på 1630-talet

Teckningen visar hur Stockholm såg ut på 1630-talet. Tecknaren har stått på Kungsklippan (Kungsholmen) och skildrat vyn från Brunkebergsåsen, över Klara kyrka, Gamla Stan med Slott…

Vasa seglar iväg

Efter drygt två år var Vasa färdig. Då var Gustav II Adolf redan på plats i Polen och väntade på skeppet. Kungen hade flera gånger beordrat att fler skepp skulle sändas iväg från Sverige. Vasa var alltså försenat.

Sent på eftermiddagen söndagen den 10 augusti 1628 var det dags för Vasa att segla iväg. Det nybyggda skeppet låg förtöjt nedanför slottet Tre Kronor. Hamnen och strandkanterna var packade med nyfikna åskådare. Vattnet i huvudstaden vimlade av småbåtar som på nära håll ville se skeppet segla iväg.

Ombord på Vasa fanns båtsmän och befäl när skeppet lämnade hamnen. Det behövdes ungefär 90 båtsmän och runt 20 befälspersoner för att kunna segla ett så stort skepp. Det är osäkert hur många människor som var med på Vasas jungfrufärd, det vill säga skeppets första resa. Troligen var det 150 män och kvinnor ombord. Bland dessa fanns också släktingar och kanske vänner till de människor som skulle arbeta på skeppet. De skulle inte följa med hela vägen till Polen utan kliva av vid Vaxholms fästning och åka tillbaka till Stockholm igen.

Ön Älvsnabben i Stockholms södra skärgård användes som flottbas på 1600-talet. Vid flottbasen samlades de stora krigsskeppen innan de seglade vidare mot exempelvis Polen. Där skulle Vasa hämta upp 300 soldater som skulle följa med skeppet ner till Polen.

Vasa sjunker

Utanför Tranbodarna, vid nuvarande Slussen, hissades fyra av Vasas tio segel. Kanonportarna var öppna och skeppet sköt salut med sina kanoner. Det var ett sätt att fira och berätta att skeppet nu gav sig av.

Vasa seglade därefter ungefär en kilometer innan en kastvind fyllde seglen och Vasa började luta. Skeppet lyckades dock att resa sig upp igen. Då kom en ännu starkare kastvind. Skeppet lutade nu så kraftigt att vattnet började forsa in genom de öppna kanonportarna på nedre batteridäck. Och snart började Vasa sjunka.

Katastrofen var ett faktum. Många människor på skeppet kastade sig i vattnet för att ta sig mot land. Strax därefter försvann skeppet under vattenytan. De flesta av människorna som var ombord överlevde när Vasa sjönk. Men ett trettiotal människor dog. Flertalet av de som dog drunknade inne i skeppet för att de inte kunde ta sig ut när det började sjunka.

Sent på kvällen efter katastrofen ringde Stockholms kyrkklockor i själaringning för de människor som dog när Vasa drogs ner i djupet.

Vad var det egentligen som hände?

Dagen efter olyckan, den 11 augusti 1628, inleddes en utredning för att ta reda på vad som hänt. Vasas kapten Söfring Hansson kallades till förhör av Rådet, den tidens regering. Söfring svarade detaljerat och berättade vad han och besättningen kunde göra i stunden. Och vad de inte kunde påverka. Han menade att orsaken till olyckan var skeppets rankhet. Det vill säga att skeppet var ostabilt.

Den 12 augusti 1628 samlades Rådet igen för att skriva ett brev till kung Gustav II Adolf i Polen. I brevet berättar de:

"...förledne söndag som var den 10 i denna månad, seglade skeppet Vasa ut. Tyvärr gick det inte bättre än att när det kommit ut till Beckholmsudden, gick skeppet till botten med kanoner och allt. Det ligger på 18 famnars djup. Vad rätta orsaken till olyckan är vet vi inte och vi har ännu inte kunnat förhöra någon som var med på skeppet. Vi har sökt råd om hur skeppet skulle kunna tas upp och nu har en engelsman vid namn Bulmer lovat att ta sig an uppdraget."
Brev till kungen om skeppet Vasas förlisning

Brev till kungen om skeppet Vasas förlisning

Skeppet Vasa sjönk den 10 augusti 1628. Två dagar senare skrev Sveriges riksråd ett brev till kung Gustav II Adolf. Brevet beskriver detaljerat hur olyckan gick till och berättar o…

Ingen lyckades dock bärga Vasa på 1600-talet utan skeppet blev kvar på botten i ytterligare 333 år.

Varför sjönk Vasa?

Några veckor efter olyckan hölls ytterligare förhör på Stockholms slott för att försöka ta reda på vad som orsakat katastrofen. Några anteckningar från förhöret finns bevarade. Där kan man läsa att

"skeppet är tyngre ovan med master och rår, segel och kanoner än under".

Skeppet var alltså för lätt nertill och skulle ha behövt mer barlast, det vill säga mer tyngd i botten, för att bli stabilt.

Vasa var ett pionjärbygge. Det var första gången som man testade att bygga ett skepp som skulle klara tyngden av fler och tyngre kanoner. För att skeppet skulle hålla för kanonernas tyngd så byggdes skeppet av mycket kraftiga timmerstockar. Tyvärr gjorde detta att skeppet blev för tungt. Det gick heller inte att få skeppet tillräckligt stabilt med hjälp av barlasten i botten.

Innan skeppet seglade iväg genomförde amiral Klas Fleming ett krängningsprov. Det gick ut på att en grupp människor sprang tvärs över skeppets övre däck från ena sida till andra sidan. Syftet var att testa skeppets balans medan det fortfarande låg i hamn. Detta prov fick dock avbrytas då skeppet höll på att välta. Skeppet var helt enkelt för ostabilt.

Vasa hade ett systerskepp som kallades för Äpplet. De båda skeppen byggdes ungefär samtidigt och efter samma modell, men Äpplet blev färdigt året efter Vasa sjönk. Det skeppet fick också lite andra proportioner. Det var bland annat bredare än Vasa och timmerstockarna som användes var lite tunnare än på Vasa. Kanske valde skeppsbyggarna att justera Äpplets design för att göra det mer stabilt så att det kunde segla bättre. Äpplet seglade också bättre och var en del av Sveriges flotta i många år. Skeppet Äpplet sänktes 1659 med avsikt i Oxdjupet utanför Vaxholm. Syftet var att skeppsvraket skulle fungera som en spärr och skydda Stockholm från anfallande fartyg.

Vasa bärgas och hamnar på museum

På 1950-talet gav sig privatforskaren Anders Franzén ut för att leta efter Vasa. Han använde sig av gamla kartor och av gamla brev och förhörsprotokoll för att hitta var i vattnet skeppet låg. Sommaren 1956 fastnade en liten bit gammal svart ek i hans specialbyggda propplod. Dykare gick ned för att undersöka om det kunde vara möjligt att det var Vasa som låg där. Dykaren Per Edvin Fälting ropade i sin dykartelefon:

"Jag ser inget, för här är kolsvart, men jag känner något stort. Det är en skeppssida. Här kommer en kanonport, här är en till. Det är två rader! Det måste vara Vasa!"
Strömmen. Bärgning av Vasens (Regalskeppet Vasas) undermast

Strömmen. Bärgning av Vasens (Regalskeppet Vasas) undermast

Vasa togs upp ovanför ytan den 24 april 1961. Detta skedde i direktsänd TV och radio och människor över hela världen följde händelsen. Detta var den första direktsända TV-sändningen i Sverige. Inne i skeppet och runt omkring på botten fanns många tusen föremål som också togs om hand av arkeolog Per Lundström och hans team av arkeologer. När utgrävningen var klar bogserades Vasa till Wasavarvet som låg nära Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm.

Den 16 februari 1962 visades skeppet för första gången upp för allmänheten. I Wasavarvet konserverades skeppet. Det besprutades dygnet runt med konserveringsmedlet polyetylenglykol, PEG. Konserveringsmedlet skulle göra så att träet inte sprack när det torkade. I början av 1970-talet blev det bestämt att bygga ett nytt museum för Vasa på Galärvarvet på Djurgården, en kort bit från Wasavarvet.

Den 15 juni 1990 öppnade det nya Vasamuseet där både skeppet och dess föremål visas för allmänheten. Idag är Vasamuseet Sveriges mest välbesökta museum med över 1,5 miljoner besökare per år. Det är dessutom världens mest besökta maritima museum. Mer än 40 miljoner människor från hela världen har med egna ögon sett Vasa på land sedan den där februaridagen 1962.