Änglamakerskan Alva Nordberg skriver i ett brev daterat det 6 juni 1905, till barnet Naemis mamma Elsa Gunhild Wigström:
Du får ej blifva ledsen att jag ej stannade qvar och pratade telefon, men jag väntade i det längsta, men måste ändå gå emedan jag har så tråkigt hemma. Farfar är på det högsta besvärlig och sjuk det är nog ej så långt kvar tänker tänker jag. En annan sak, som gör mig förfärligt ledsen är att mitt minsta gull blef nog förkyld på resan, ty hon en dåre skrika både dag och natt. Naemi sträcker ut sig så man tror hon skall dö hvar minut. Nu skola vi just fara till provincialläkaren så att han kommer hit till henne och farfar. Jag är så ledsen och modfäld så jag vet ej hvad jag vill en gång. Om du kan Gunhild lilla så kom ut Pingst. Jag har fäst mig vid dig så nu längtar jag mycket efter dig. Wet du Gunhild att jag har tänkt att vi skulle tagit lilla galten också. Om du ville det så kan du hafva honom med dig i midsommar. Du får då om du vill, komma ihåg att någon gång med något men du slapp ju tänka på pengar. Om du då ej har något barn att betala för så skall du ovilkorligen kunna reda dig bra. Du får ej blifva ond, men jag intresserar mig så mycket för dig att jag endast vill hjelpa dej. Tänk på saken och tänk på att hämta beder med sann vänskap
Alva Nordberg
Helsa herrskapet Lindberg samt min herre och man förstås. Anna helser till dej. Nämn aldrig att Naemi är din.
Naemi avled på Rådmansö samma sommar.
