Texten från 1608 i den tryckta tänkeboken.
Texten från 1608 i den tryckta tänkeboken där de ljusa partierna handlar om Margareta och Israel.
Text
Upphov: Okänd. Stockholms stadsarkiv

Barnamord 1608

Den 19 juni 1608 ställdes f.d. skeppsskrivaren Israel Hansson inför rätta. Han berättade att han hösten 1607 letat efter en piga som rymt från honom. När han fick reda på var hon fanns så skickade han fogden för att hämta hem henne. När fogden kom med pigan visade det sig vara fel person. Han började då prata med henne och han erbjöd henne även att dricka med honom, men hon ville varken prata eller dricka. ”Plötsligt” hade det blivit kväll och Israel var full och gick och lade sig i sin säng. Den okända kvinnan lade sig att sova på en bänk i rummet. På natten hade Israel gått till henne och legat med henne. Vid påsktid på våren 1608 hade hon fött ett barn.

Samma dag ställdes kvinnan, som hette Margareta, också inför rätten för att berätta sin version av händelsen. Hon berättade att det en dag hade kommit en fogdekärra till gården där hon var anställd och fogden ville att hon skulle följa med honom. Det ville hon inte alls, men fogden hotade att sätta på Margareta handklovar om hon inte följde med frivilligt, så då gjorde hon det. När de kom fram till Israel så hade han suttit och druckit och velat att hon skulle dricka med honom, men hon satte glaset ifrån sig och vägrade. Strax efteråt gick Israel och lade sig, medan hon själv lade sig på bänken. Efter en stund hade Israel kommit till bänken och legat med henne.

Rätten frågade Margareta om Israel hade talat med henne om vad som skulle hända om hon blev med barn. Det hade han inte, men han hade gett henne 1 mark penningar. Han hade inte påverkat henne att göra sig av med barnet.

När hon fött barnet svepte hon in det i en trasa och bar vid elvatiden på kvällen upp det till malmen och kastade barnet i strömmen nedanför bron. När hon fött barnet hade det levat. Om det hade levat när hon kastade det i vattnet ville hon inte säga.

Hon anklagades nu, inte bara för att hon låtit Israel ligga med henne, utan också för att hon mot all naturlig kärlek hade burit hand på sitt eget foster. Margareta erkände gråtande att det var genom djävulens ingivelse hon hade gjort det hon gjort. Hon dömdes efter andra kapitlet i högmålsbalken (det vill säga till döden).

Vad gällde Israel hade han redan dömts i häradsrätten för att ha legat med Margareta, till böter och kyrkoplikt. Hans sak skulle nu hänskjutas vidare till Hans Majestät Konungen, eftersom hans hustru så bad.

Du kan läsa hela målet i den tryckta tänkeboken ovan.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Uppdaterad