Barns rättigheter
Alla barn har samma grundläggande rättigheter och lika värde. Rätt att leva, rätt att utvecklas och rätt att ha en bra barndom. Alla barn har rätt att höras, att få uttrycka sin åsikt och bli lyssnade på av de vuxna. Barn får inte utsättas för våld och har rätt till skydd mot all form av misshandel, fysisk som psykisk. Alla barn har rätt till utbildning, men också till fritid och vila. Därför ska barn inte jobba, de ska gå i skolan. Och barnets bästa ska alltid sättas främst i beslut som rör barn.
Dessa bestämmelser utgör en liten del av Barnkonventionen, FN:s konvention om alla barns rättigheter. En konvention är en formell överenskommelse, eller avtal, mellan länder i en viss fråga. Barnkonventionen fastställdes av FN:s generalförsamling 1989 och har antagits av nästan alla av FN:s medlemsländer.
Barns rättigheter i Sverige
I Sverige blev barnkonventionen svensk lag år 2020. Det innebär att alla barn i Sverige har rätt till ett bra liv enligt lag. Så har det inte alltid varit.
Våld mot barn förbjöds i Sverige enligt lag 1979, som första land i världen. Barnaga i skolan förbjöds 1958. Innan dessa förbud var aga en vanlig uppfostringsmetod.
Läs mer om aga i Stockholmskällans artikel Aga eller misshandel >
Alla barns rätt till utbildning
Att få gå i skolan har inte alltid varit en självklarhet i Sverige. Före folkskolans införande 1842 bodde majoriteten av svenskarna på landet och barnen arbetade ofta från ung ålder. De högre ståndens barn utbildades främst genom privatlärare och hemskolning. Men alla barn skulle hemskolas i kristendomslära och kunna läsa bibeln.
På 1700-talet etablerades särskilda fattigskolor för att öka läskunnigheten i landet. Även kristendom och slöjd ingick i undervisningen.
Läs mer om fattigskolorna i Stockholmskällans artikel Skolor för fattiga barn >
Barnarbete
Med industrialiseringen på 1800-talet ökade behovet av billig arbetskraft och barnarbete blev därför vanligt på fabrikerna. Barnarbete hade förekommit i hög grad även tidigare men då ofta som en del i upplärning på en bondgård eller inom ett hantverk. Det är viktigt att komma ihåg att begreppet barn inte alltid varit lika självklart. När en person var i så kallad arbetsför ålder så började han eller hon arbeta.
I industrierna i Stockholm arbetade många barn, bland annat på Barnängens textilfabrik på Södermalm.
1842 införde Sverige allmän folkskola och skolplikt för alla barn. Men även då var det vanligt att barn arbetade istället för att gå i skolan från cirka 10 års ålder. Arbetsgivaren kunde ordna aftonskola för barnarbetarna, så att de hade möjlighet att läsa ikapp det de missade under arbetsdagen.
1881 kom en kunglig förordning som förbjöd arbete för barn under 12 år. Barn mellan 12 och 14 års ålder fick arbeta som mest 6 timmar per dag och barn mellan 14 och 18 som längst 10 timmar om dagen. Riksdagen införde 8 timmars arbetsdag 1919 i Sverige.
Enligt Barnkonvention så ska barn skyddas mot allt arbete som är farligt, hindrar dem från att gå i skolan eller är utnyttjande. I Sverige är det idag även strängt reglerat när och mycket barn får jobba. Barn under 13 år får inte de flesta fall inte arbeta alls.
Olika behov
Barns rätt till utbildning är en viktig del av Barnkonventionen. Alla barn har rätt ha att gå i skolan oavsett vilka förutsättningar de har. Därför är det viktigt att skolan kan anpassas efter barnens behov.
Manillaskolan på Djurgården grundades år 1809 som Allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla. Skolan var tidig med att erbjuda personer med funktionsnedsättningar möjlighet till utbildning. Något som är självklart idag.
Oäkta barn
Att vara barn till föräldrar som inte är gifta med varandra är inget konstigt idag, men förr ledde detta till utsatthet och sämre rättigheter. Dödligheten var, in på 1900-talet, högre bland barn med ogifta föräldrar. Ofta lämnandes de oäkta barnen till barnhem med en hård uppväxt framför sig, som ofta resulterade i ökad risk för brottslighet.
Läs mer om barn till ogifta föräldrar i Stockholmskällans artikel Oäkta barn och barnamord >
