Barnsjukdomar
Många av de sjukdomar som spred sig i Stockholm drabbade främst barn. Polio scharlakansfeber, difteri och mässling var några av de vanligaste barnsjukdomarna.
Polio
Polio, eller barnförlamning som det också kallas, började spridas i Sverige under 1900-talets början. Under lång tid var Stockholm inte drabbat, men 1905 rapporterades de första fallen. Ett av dessa var en flicka på ett och ett halvt år på Kungsholmen som hade fått feber, vilket föräldrarna trodde var en vanlig förkylning. När flickan blev förlamad i ena benet åkte man till Serafimerlasarettet där någon diagnos inte gick att ställa. Flickan flyttades då till kronprinsessans Lovisas barnsjukhus vid Kronobergsparken där det fastställdes att hon hade fått barnförlamning. Hur det gick för den lilla flickan är okänt.
Ett barn som fick feber, illamående och kräkningar skulle isoleras i så stor utsträckning som möjligt. Om barnet blev förlamat skulle läkare tillkallas och därefter var det egentligen bara att vänta och ge smärtstillande och försiktigt massera den förlamade kroppsdelen. Ett av dessa barn var åtta år gamla Bertil som 1920 kom in till Spånga epidemistuga med förlamade arma och ben.
Polio orsakas av ett luftburet virus som infekterar luftvägarna och magen. I vissa fall kan viruset ge sig på ryggmärgen vilket leder till förlamning. Under 1953-54 slog en ny stor polio-epidemi till i Sverige där över 5 000 barn smittades. Det ledde till att en allmän vaccinering infördes 1957.
Scharlakansfeber
En annan vanlig – och fruktad – barnsjukdom under 1800- och 1900-talet var scharlakansfeber eller scarlatina som den också kallades. Symtomen var feber, halsfluss, röda utslag och en röd tunga. Scharlakansfeber orsakas av streptokocker och kan idag behandlas med antibiotika, som upptäcktes av den skotske läkaren Alexander Flemming 1928. Ungefär tio år senare började man tillverka medicinen industriellt. I Sverige var det företaget AB Kabi som 1953 påbörjade produktionen, vilket ledde till att scharlakansfeber och andra sjukdomar som orsakas av bakterier kunde behandlas.
Difteri
Difteri, äkta krupp eller stryparsjukan, dödade tusentals barn i Sverige varje år i början av 1900-talet. Den som smittats av difteri fick först ont i halsen, feber och svårt att svälja för att sen få hosta, snuva och andningsproblem. Sjukdomen orsakades av en bakterie som spreds via människor som var nära varandra, vilket blev tydligt i Kungsholms folkskola 1932 då flera elever i samma klass blev sjuka. Genom smittspårning och desinficering lyckades man förhindra att smittan spreds mer. Sedan 1950 vaccineras barn för difteri vilket gjort att smittan idag är ovanlig.
Mässling
Under 1800-talet var virussjukdomen mässlingen en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn. Sjukdomen återkom flera gånger under århundradet, ofta med fem till tio års mellanrum, och de som drabbades värst var barn i förskoleåldern. Under ett epidemi-år kunde barnadödligheten fördubblas.
Den som drabbades av mässling fick snabbt stigande feber, ögonirritation och torrhosta. Efter någon dag utvecklades ett rött utslag som oftast började i ansiktet och sedan växte ner över bröstet. Det var vanligt att andra infektioner uppstod, lunginflammation och hjärninflammation var det vanligaste orsaken till att barnet sedan dog. 1912 blev de tre syskonen Britta, Olle och Anna Lisa inlagda på Spånga Epidemistuga för mässling. Britta och Olle, som var fem och tre blev friska och kunde åka hem efter 20 dagar. Lilla syster Anna Lisa dog efter bara två dagar på sjukstugan.
År 1971 infördes allmän vaccinering mot mässling vilket gjort att sjukdomen idag är ovanlig i Sverige.
