På Lilla Hemmet vårdades små barn som smittats av syfilis i sin mammas mage eller när de föddes. Året 1919 var ett tufft år för barnen, möjligen ett av de besvärligaste i vårdhemmets historia. Olika smittsamma sjukdomar florerade och bröt ut, vilket ledde till flera dödsfall.
I årsberättelsen för 1919 skriver överläkaren Carl Marcus att den årliga influensaepidemien hade pågått väldigt länge, och att 13 av de 55 barnen hade smittats, varav tre hade dött till följd av lunginflammationer som de ådragit sig. 11 andra barn blev sjuka i difteri och fick föras till Epidemisjukhuset. Ett av barnen dog. I oktober slog den besvärliga kikhostan till och drabbade både de små patienterna liksom personal. Ett av barnen som var klen redan innan blev hastigt mycket dålig och avled snart. Obduktionen visade på lungtuberkulos, som sedan angavs som den primära dödsorsaken. Själva syfilissmittan, som barnen i första hand vårdades för, verkar däremot ha varit under kontrollerade former. Barnen svarade positivt på behandlingen. 13 barn skrevs ut under året då de ansågs färdigbehandlade.
I slutet av årsberättelsen finns en fin, och lite annorlunda notering. "Till julen hava influtit följande gåvor, vilka på givarens uttalade önskan ej bokförts som inkomst, utan använts ej endast till inköp av julklappar och "gotter" utan till inköp av diverse kläder o. dyl.: "För inköp av julklappar åt Lilla Hemmets små patienter - Till en avliden Barnaväns minne på hans dödsdag 16/12 1919 kr. 500:-"
